Tremannasovrum

En vecka närmre sommaren! Åh, jag tror att jag snart bli knäpp av den längsta vintern någonsin.
I dag, när Tuva sov och P var ute, låg ja och sträckte i soffan värmd av solen som strålade in från våra fönster. Det måste varit första gången på, jag vet inte, men mycket, mycket länge.
Det var underbart.

Tuva har varit sjuk. Inte vet vi vad det var men hon fick 40 graders feber och kräktes. En liten vante i mina armar mitt i natten. Gud vad maktlös jag kan känna mig som mamma när hon inte mår bra. Men också rätt stark -villig att gå de 40 milen över berg och genom skogar för att hitta bot. (Vi ringde sjukvårdsupplysningen som sa att ge bebis-alvedon)

Nu mår hon bra igen.

Snutten. Hon erbjuder den frikostigt ibland för att luktas på.

 Reclaim the Bedroom. Snart ska Fågeln flytta till eget rum -även om det mysigt att somna med hennes snusande i bakgrunden. Hon vaknar så otroligt lätt så vi sover på nålar. Det hade varit skönt att börja läsa i sängen igen. Eller att bara inte behöva vara blickstilla och tyst jämt.
Så för att pusha på flytten har sänglampor och annat gott beställts! En Baldachine från Artilleriet och ett par sänglampor som ska få oss att känna oss vuxna. Lampe Gras måste ha de vackraste lampor jag hittat på länge.

Barnsligt vuxet:)

De är perfekta i sin udda konstruktion

 I lördags åkte vi till Skansen och gick igenom en ganska sovande plats, men det var mysigt. Lillskansen var en hit för Tuva som äntlien fick se på djur hon tidigare bara härmat i böcker. Vi fikade på Solliden och fotade mycket. Det kändes fint och familjigt och det måste varit två år sedan jag var där sist. 

 Tuva växer så snabbt och ibland känns det som om hon växt bara efter en förmiddagslur. Nya ord poppar upp och hon är så medveten att jag blir självmedveten. Hon tecknar mycket, ljudar och visar med gester vad hon menar. I bland tänker jag att döva nog lär sig förstå sina barn snabbare än jag -det talade språket kan i en del fall var mer av ett hinder än en tillgång. Men Tuva har en tvåords-mening nu;
Pappa där!

På tapeten

På gång just nu:
Potta
Skivinspelning

Koja 1 eller Koja 2 eller Koja 3
Bok hos förlag för korrektur

Minisemester fixad
Måla om
Upp med böckerna
Förrådskatarsis

Jag jobbade hemma onsdag och torsdag, vilket fick mig att bara vilja jobba hemma. Kanske då bara med lätta saker. Och tjäna massor. 3 timmars luncher. All the perks. Sen var det kul att vara tillbaka efter de där två dagarna.

Tuva har fått så mycket hår. En blandning av skogsmus, rödtott och lin till färgen. Det är så fint tycker jag och försöker att hålla mig från att kamma konstiga snedbenor på henne.

Storhandla, parera nappar och någon som tröttnar fort. Vill man ringa någon eller skicka ett meddelande får man göra det snabbt -för Tuva är med hela tiden. Hon ser och förstår plötsligen allt och tycker inte om att bli utanför.
Men vi är proffs nu mera!

Vi har pågående och vandrande installationer hemma. Jag vet inte om det är Tuva, Patrik eller jag som tycker det är mest roligt men det dyker upp ting lite här och där.
En tiger i köksskåpet, klossar i skolådorna och papperslappar på pianots tangenter. Jag har hittat fingerdockor i mina skor.

De borstar tänderna (Ta kort på mig och Tuva när vi sitter här!)
Fina ni är ni två, Mina kärlekar.

Balans

Snön faller alltid i februari -på något sätt lite mer och kallare än i december.
I veckan har jag gästspelat i köket vilket alltid är kul men såjäkla jobbigt på samma gång.
Väckarklockan har ringt 05:30 och dagarna har varit korta, men brutala. Fy för en lede vad jag är trött.

Det är, som jag mer och mer upptäcker att hela livet är; en fin balans mellan ont & gott, pigg & trött, 

 mycket & lite, tungt & lätt och bra & dåligt.
Syra & Basiskt.
Ying & Yang
Himlen & Helvetet
Ljus & Mörker
Fred & Krig
(jag är uppenbarligen inte ensam i detta)
Ibland känns det som om jag ständigt står och tippar mot antingen det ena eller det andra.
Lagom hade varit sjysst.
Men vad jag förstår är antagligen balansen att ha bägge element -inte att ha det mittemellan.

Min vy just nu.
Balans mellan Karamellkungen & En liter Cocosvatten

 Tuva är tretton månader och ett par dagar. Hon verkar ha en rätt fin balans mellan ilsk & jätteglad och det är inte så väldigt mycket mittemellan.
Hon har börjat med ilskeutbrott där hon stampar med sina små fötter, vevar med de runda armarna och låter så här: Gggääähhhaaah!!
(som bilden nedan i randig tröja. Hon pekar på min telefon, den får hon inte)

Gggääähhaaah!!

Annars har vi det fantastiskt!

Allt du önskar får du

Det där med att rulla ihop mig till en boll och vara lite sjuk och klemig -Glöm det.
Är det för sent att dra tillbaka den fullständigt naiva idén jag hade för ett par dagar sen.? Nu är jag nämligen det. Snor, massa snor. Snor ute, snor inne, snor i hjärta, snor i sinne.
Jag gick hem två.

Utöver det fick jag en faiblesse för djupblåa, blanka blåbär i veckan och har sedan måndag lyssnat på Dylan och hängt djupt över skålar fyllda med bär,
vilket resulterat i att mina fårade händer nu är permanent spruckna och blåfårade. Bilderna nedan gör dem inte rättvisa -det ser inte klokt ut.
Men, som allt annat nöts också det av snart.

Sover jag i natt så hinner vi storhandla i morgon, jaga nedan stormvind och träffa grannfamiljen-och innan jag vet ordet av är det måndag och jag är frisk!

Jag vill också vara sjuk. men bara lite.

 Hela världen verkar förkyld. Ja, förutom jag då som inte ens är en liten gnutta snuvig.
Och är det inte så, att när man önskar sig lite mjäkighet så är man starkare än någonsin (och tvärt om givetvis).

När jag var liten var det nästan mysigt att vara sjuk. Jag fick massor av uppmärksamhet och behövde inte ta något ansvar för någonting. Bara dricka varmt och sova, eller titta på film. Det hägrar en drömsk romantik kring de minnena nu känner jag, för ibland vill jag bara kunna släppa allt och rulla ihop mig till en boll, sova en stund, bli klappad på huvudet och bli serverad varm mjölk med honung.
Fina P å andra sidan har varit dundersjuk och tagit hand om Fågeln i en vecka nu. Bättre karl får man leta efter! Att springa efter en vinglig liten glad ångvält när man nyser konstant kan inte varit lätt. Fågeln har numera tyghjälm hemma eftersom hon har lärt sig springa men hon ramlar som Chaplin.

 Så efter en vecka blev nu även Fågeln sjuk -riktigt sjuk. Hon nyser och snorar och jamar och rosslar.
Vi konstaterade i morse att hon ser ut precis så som man känner sig när man har årtiondets förkylning. Så vi har haft skiftbyte för att orka allihop -i går var jag på IKEA och i dag fick P egentid. Ja och Fågeln åkte till Liljeholmen och fikade bland alla andra snoriga genomförkylda barn. Det var riktigt fint att få umgås bara hon och jag även om det mesta handlade om att torka snor och kramas.

 I morgon vankas arbeit och det kommer bli mer än jag önskar eftersom vi har lite special (som vanligt) och många, många glada gäster. Ny meny och pressfolket i stan betyder lagom delar förvirring och tempo.
Det är tur att jag jobbar med folk som mitt under anstormningen sätter på sig en kastrull eller ett par skidglasögon.
Och när jag kommer hem kanske Patrik & Tuva spelar gitarr och dansar igen, som i fredags:)

Ettåringen som vände uppochned på världen

 Vår fina fina unge har blivit ett år!
Det är helt otroligt hur snabbt det går (precis så klyschigt) och jag är så himla stolt över året som gått.
Vi klarade sömnlösheten, den totala omvälvande förändringen, gissningslekarna över vad bebisen kan tänkas vilja med sin gråt, tvåminutersduschen, amningsmiddagen, tvåtimmarsnattningen, den brutala teambuildingen när bägge inte orkar, bytet av fem miljoner blöjor och insikten av det fullständiga ansvaret om en annan persons liv.
Men.
Vi har även lärt oss demokrati i kärlek (det är sexigare än det låter), hur man orkar ändå, att riktig omtanke finns i mellanrummen, att man till slut förstår alltihop, att det aldrig blir som man trott utan bättre, men på ett annat sätt, att man inte behövde all sin egentid och gåvan att inse att man kan göra vadsomhelst för en annan människa.

Tuva öppnar paket på morgonen.

jag var i vägen för tv`n under kvällens middag, men 6:30 i morse fick jag kramas innan jobbet.

 Att få vara med när en annan själ tar tag, pekar, frågar, äter, sitter, står, går och visar rädsla, glädje, ilska och kärlek för första gången är det största som kan hända en.

Jag förstår det nu, tack Tuva.

Digits. Numbers.

Dagar kvar på året: 2
Patriks nya ålder: 33
Tid kvar till Fågeln fyller 1 år: 8 dagar

Antal blockljus nedbrända sen snön först föll: 11

Median sömntimmar per natt: 8

Nya åbäken i huset: 3

Steg per dag av Tuva: Fem miljarders

Inramningar: 11 avklarade, 6 väntar på passepartout

Julaftonskänsla: 8/10

Förväntningar inför 2013: Mycket & en gnutta nervöst

Nyförlovade: 2! :)