Boot camp

Just nu pågår en intensiv tvåveckors-träning att gå med skor, utomhus.
Tuva har gjort varken eller någonsin men om exakt två veckor börjar hon på dagis!

Och till min och P´s stora skräck är dom tydligen "ute mycket".
Vår lilla unge som just nu övar på att sätta sig från stående och att ställa sig upp från sittande -hur ska hon klara en isig hinderbana med tio andra småmänniskor. Hualigen.
Vart tog vår lilla lilla nyfödda flicka vägen.?

Att hon ska vara själv flera timmar om dagen. Tänk om hon slår sig och blir jätteledsen?

Tänk om hon tror att vi aldrig kommer tillbaka?

AAHHH!!

Men, det är något som säger mig att det är svårare för oss än det kommer vara för henne; det här med dagis.

Skit it´. Vi kör ett bildrace istället. 

Fina Tuva, uttråkad och nyvaken på samma gång.

Ute och går för första gången med skor och upptäcker kottar!
Oh yes, kottar!

Fullständigt spikrak hållning, tänk om jag under gå så en hel dag.

Jag frågar mig ofta när barn slutar att smaka på allting (eller är det bara fågeln?)

Ja, för sen säger hon Nej, nej..för att visa vad hon redan vet.

Slänger saker i golvet (Nej, nej..)

Jobbfrukost of Champions

Min kalender denna vecka är inge kul. Nästa blir bättre!

I dag kom riktigt ljus in igenom köksfönstret.
Vårljus!

Tuva pratar i telefonen.
AAallååaaa.?

Hon tecknar mycket. Det här är sjörövarfabbe!

Imse Vimse

Santa Lucia

Och ja, middag!

Den helgade helgen

Oh underbara lördag..

Det har varit en fantastisk dag med en strålande glad Fågel som nu mera kryper (platt stil), pratar som de här och ler högst underligt ( härmar hon oss.?).
Eftersom jätteloppisen i Zinken var inställd på grund av skitvädret gick vi, med mormor och morfar, till Ekermanska Malmgården. Man hamnar alltid på platser man inte varit på förut med de där två.

Vi finfikade med kaka, vispad grädde och bryggkaffe innan det bar av till butikerna och middagplaner.

En vecka har nu gått sedan jag uteslutande jobbat i min nya tjänst och det är fantastiskt kul!
Det är tvära kast och som att uppfinna hjulet på en, världshistoriskt sett ytterst trivial nivå, om och om igen.
Till nästa veckas slut har jag ordnat med Lisen Sundgrens workshop om gröna drinkar tillsammans med Årstiderna, gjort Dagmars vår/sommar pressrelease (fantastiska plagg), provat allt nytt från Alpha Plus (jag är mitt eget bästa försöksdjur), kokat kaffe med Johan & Nyström, samt rullat en skrämmande mängd av denna typ, paketerat och presenterat för runt 100 journalister, bloggare och modeskribenter samt en och annan galning.
I skrivande stund har jag egentligen ingensomhelst aning om vad och hur jag ska göra var och en. 

Men troligtvis löser sig det med :)
Nu ska jag fortsätta mitt sökande efter den perfekta Chemexen. Jag blir lycklig av hantverket och den ödmjuka metoden.
Såna saker sjunger den här för mig. Lite tyst i huvudet alltså.

Glad Fågel i morse, i motvillig höggustaviansk stil.

Stuntkravlaren

Bloggpaus, men inte paus i livet.
Min dator har ett slött nätverkskort vilket gör att det blir långt mer surfande och skrivande på telefonen. Men nu kan det vara fixat!
Och egentligen har det funnits minimalt med tid över för att skriva.
Jag ska försöka ändra på det nu!
En månad har passerat i ilfart på jobbet, och luras inte av dessa tysta stilleben nedan -runtomkring bilderna pågick galenskapen för fullt.
Yogayama är litet, familjärt, avslappnat och charmerande pseudohippie. Samtidigt är det knökfullt, livligt, småsnobbigt och vidlyftigt. Någonstans där emellan står jag och försöker behålla diskussionen "Arketyper-Ljung bara nosade på isbergstoppen" på en rimlig nivå, samtidigt som jag beslutar om färskostens vara eller icke vara och vad vi ska skicka på catering i morgon. Det är uttröttande, men jag mår bra i själen av alla komplicerade samtalsämnen samtidigt som jag måste vara praktisk och strukturerad under tidspress. Det är lite som att hugga ved. Eller nått.
Det verkar stimulera skilda delar i hjärnan på ett sätt som gör att jag oftast åker hem mycket glad. Trött som f.n. Men glad.

Nu till Tuva!
8 hela månader!
Ongen har börjat krypa! Eller hasa skulle jag nog kalla det eftersom hon verkligen inte lyfter sig upp en centimeter från golvet. Men hon tar sig plötsligen fram genom att med vansinnig kraft stuntkravla mot noga utvalt objekt. Det kan inte var vad som helst, utan ska ha knappar, gärna display och får bäst av allt vara barnförbjudet. Bankdosa, fjärrkontroll, mobiltelefon -allt detta får tummen upp och Lilla Fågelns fullständiga hängivelse. Det verkar som något lossnat och hon förstått att man kan ta sig vart utan mamma och pappa!
Fint är det!
I går var det några centimeter vatten på köksgolvet, en Tuva i mitten med plastbunkar, utvalda frukter (citroner och äpplen. hon gillar citroner) och några skedar här och var medan jag lagade mat barfota.
Bästa leken hittills!
Tuva i korthet just nu:
Hon har ändrat röst till en mörkare stämma,
hon ruskar runt i sina sovvanor på både natten och dagen (mindre),
hon släpper taget om händerna när hon står för att testa balansen,
hon har börjat skratta så hon kiknar (bara pappa P kan locka fram det),
hon förstår att det inte är en annan bebis i spegelbilden (men är likväl djupt förälskad i sin avbild), säger nej mycket klart och tydligt (och ofta),
gillar vissa personer skarpt och visar det tydligt medan andra döms till en skeptisk avdelning,
hon dansar, gungar och svajar till musik men har velande musiksmak,
häver sig upp på saker, för att sen släppa taget och sitta ned igen,
Gosar -det bästa av allt, hon har börjat gosa!

Mamma-Pappa-Barn (-Jobb)

Två veckor, är det så länge jag har jobbat nu.?
Det känns länge, men ändå har tiden gått otroligt snabbt. Dagarna rusar iväg och när jag tittar på klockan är den nästan alltid för mycket.
Det känns som om jag springer igenom dagarna. Vakna-skynda, jobba-det är ett tempo som är svårt att förklara, hem-skynda, laga middag, leka, äta, prata, fixa. Sen skynda i säng så inte klockan hinner att bli tolv.
Detta genombrutet av stunder av fullständig stillhet -mitt i allt liv och all rörelse.
Som om en glaskupa omsluter och alla tankar vänds inåt.

Det är fantastiskt att vara tillbaka på jobbet!
Det fulaste gula kaklet, kreativiteten, mailen, maskinerna, människorna (som alla har så mycket att berätta) och friheten (under ansvar).

Men det känns i hjärtat, det känns fysiskt av saknad när jag inte är där.
Tuva vänder sig och letar efter sin pappa mer än efter mig och de har en alldeles ny och säregen kommunikation.
I dag är det festival, musik och mamma-pappa-Tuva tid.
Det ska bli fint.

Orutiner & Frustration

Tuva är märkbart annorlunda nu.
Det är mycket kraft -hon bankar, skakar leksaker, hoar och sträcker sig vilt efter saker när man har henne i famnen.
Hon skäller på oss om vi inte ger henne uppmärksamhet nog, eller om något inte fungerar som hon tänkt sig.
Det verkar finnas en frustration och en stark vilja i den lilla kroppen -som om hennes idéer sträcker sig längre än vad den fysiska förmågan nått till. Emellan utskällningarna är hon fullständigt strålande glad och favoritbokstaven för stunden är M. Mmmmmm! sjunger hon hela dagarna -det är ljuvligt!
Sova gör hon som en stock!
Från ungefär 20:00 till 07:00, med ett mål mat vid fem.
Att lägga henne är tyvärr svårare. Vi som varit kaxiga med hennes lätta insomnande den senaste tiden. Det är precis som alla sagt till mig; så fort man tycker att ungen har rutin ändras allt igen. Suck.
Jag och Pappa P tar varannan kväll och i går tog det över en timme för att få Fågeln att somna.
Och snart, snart så vänder det med -jag har lärt mig tålamod!

Gårdagens bilder.
Tuva har en teknik att rotera sig fram med benen som ser rätt kul ut -Ongen kommer aldrig att krypa.
Kamel/dromedaren är det nya -perfekt textur verkar det som.
Jag gjorde hål i handfatet -fasiken. Men en trevlig rysk farbror var här i ottan och fixade.
Tuva hade en knepig dag igår. Här tuggar hon på en blöt kameldromedar medan pappa tar kort.

 Läggdags gick sådär.Hon får, if all else fails, sitta i soffan med oss en stund -för att lugna ned sig.
Å andra sidan sover hon middag utan det minsta problem.
Herregud vad man som förälder till ett litet pyre blir dikterad av sovvanor. Men kanske är det inte så konstigt.

Ny Era

Om två ynka veckor börjar jag jobba, och pappa P tar över Lilla Fågeln på dagarna.
Det ska bli spännande med ny post och stressiga heldagar (på ett annat sätt) och de första två månaderna blir extra knepiga eftersom min efterträdare kommer först i oktober.
Jag blev påmind att blogga här om dagen då jag pratade med Lene, och nu senast klockan fem i morse då jag hittade Janniches fantastiska nya sida!
Jag hade tänkt att strunta i bloggen över sommaren men blev sugen.
Å så är det ju en Ny Era snart.
Och Lillgrisen blir sju månader den 6:e.
HERREGUD!

 Vad har hänt den senaste tiden med Tuva?
Som följer!

det här kommer jag att sakna

och det här -pillipillandet

och det här -en bebis med tålamod för fotografen

å det här -pratandet med gosedjuren

å det här -när hon trycker huvudet mot en och biter i axeln

och surungen i vagnen som tittar bort när man är ute.
ibland blir jag taxichaufför

och att kunna sitta på en filt mitt på blanka dan

det här får jag ha kvar! :) morgon klockan 6 i sängen
(märk väl hur Fågeln ligger och drar i skägget)

men myset på dan blir det mindre av tyvärr

Pappa P
han är fin han

fågeln äter gurka på lokal

och torkar i handfatet

undersöker nyfiket ansiktet om hon får sova bredvid

har verkligen fått blodad tand för att gunga

äger en enorm narcissism
(eller tror uppriktigt att det är en annan bebis)

och är barasådär go och fin

nu börjar jag förstå att jag kommer sakna de där två massa.

Bildfrenzy!

Jag har inte skrivit på jättelänge.
Prio har legat på annat helt enkelt, som jobb, Lilla Fågeln och...annat!
Men nu har jag samlat på mig så mycket bilder att det är dax att placera dem här.
Herrejisses, om lite mer än en månad börjar jag jobba -på heltid -och min vackra P ska få fortsätta se vår dotter lära nytt och utvecklas varje dag.
Det känns kul, läskigt, sorgligt och spännande att gå tillbaka till ett numera nytt jobb.
Kommer jag att dö av den sömnbrist jag haft de senaste 6 månaderna.? Mitt jobb är rätt farligt om man inte är helskärpt och att säga "Nej, jag orkar faktiskt inte det här i dag" finns inte.
Fortsättning följer.

Så hur har tiden minus blogg sett ut?
Såhär!

Morgonjam.
Tuva har fått ihop hur strängar gör ljud.
Hon spelar gärna även med tårna.
(de e inte så noga)

Midsommar hos min syster med hela familjen.
Vi fick låna deras andra bil för att åka hem i, och att ha i två veckor!
Tuva var helt slut efter kusinernas uppmärksamhet.

Min syrra är fantastisk på att göra tårtor och allt verkar jämt så "jag bara svängde ihop"svettlöst, men perfekt.

Midsommar var dans vid vattnet och totalidyll.
Man vet att man är påväg till något fint när man ser den här skylten.

Jag planterar och groddar allt som bara i närheten ser ut som ett frö just nu.
Nöjd att quinoa fungerade!
(det smakar gräs. Mystiskt alltså)

Chaga.
Hade jag haft tid hade jag klättrat upp i en björk och hackat ned min egen.

Vi skickade äntligen ut inbjudningar till Tuvas namnfest/ släktfest.
Självklart hade vi förväxlat datum med veckodag och fick ringa runt sen.
Sömnbrist sirru.

Frukost.
Ny soffa men inte mer tid -att äta ur kastrullen har varit standard längre än så.

Vi har världens vackraste bakgård!
Att ha fått ett litet barn har fått mig att se små världar, detaljer och det fina i det lilla på ett helt nytt sätt.
Jag tar ett par kvällspromenader själv varje dag -i förrgår hittade jag en hel koloni av fjärilspuppor i ett buskage.

Tuva och jag på SATS, bilden är tagen av personalen på minisats.
Jag har såklart vetat länge att de har barnpassning men har verkligen inte vågat.
En dag var jag tvungen att testa, och det gick jättebra!
Hjärtat bultade när jag gick ut i lokalen -det var första gången jag lämnat henne med någon ny.
Men Tuva fixade det!

It´s all about the details.
Lilla fågeln zoomar in på allt litet som avviker med den största noggrannhet och få saker slipper undan hennes uppmärksamhet.
Här; en matklutt.
Hon tittar, pillar, tittar igen, pillar, tittar på sina händer och pillar lite till -förundrad att hennes händer kan.

Detalj i köksbordet.
Jag låter henne undersöka -det är fantastiskt att se hur hon försöker fundera på sin värld.

Mat!
Frukostgröt, lunch, middag och sedan i går välling på kvällen slinker ned.

Inte sova.
Pruttljud med munnen (som här) är å andra sidan väldigt roligt -speciellt när man egentligen borde sova.

Hon biter på allt. Absolut allt.
Men , nej, inga riskorn till tänder än.

Glad bebis sitter så bra själv nu!..

...och skrattar högt och ofta!

Hon älskar att stå själv och att "gå" runt med vår hjälp såklart.
Här var vid Nyckelvikens Herrgård tack vare bilen nämnd ovan:)

Min Underbara Familj!