Qualitätszeit för Pappor & Klaror

En veckas semester för P.
Gud vad dom håller på. Pillar på lappar, pratar om viktiga bäbisgrejer jag inte förstår mig på, spelar musik jag inte kan namnet på och åker kontorsstolsbuss. Jag åkte med en station men sen ramlade jag av.
Hur lyckas han.? Jag är inte alls lika självklart närvarande med Lillgrisen. De ha lika roligt bägge två och T har inte varit så sprudlande glad på länge. Och så har hon tagit flera hopp i utvecklingen bara på ett par dagar.
Själv utnyttjar jag hela husets varmvattenranson, kokar morgonkaffe själv och plötsligt tar en massa vuxenidéer form i mig, saker som bara handlar om Klara. Ljuva viktiga känsla.
Jag har kommit på vilket lopp jag ska springa (ska bara få med mig min uttänkta löparvän). Det är snart och inte speciellt långt, men jag blir nervös av blotta tanken.
Skitkul! Utmaningar, kom och ta mig bara. Jag är Forrest Gump´s partner i båtmasten.

pillipillipill

dreggel och diskussion.

första raden på konsert

Han spelar James & Karin. Världens bästa barnlåtar, och fina över lag enligt P.
Brevet, Har du grävt någon grop idag eller kanske Ebert rekommenderar i alla fall jag. Man blir varm och glad på något proggigt sätt.
Apropå sent 70 -tal. Nedan -Nej det är inte min dotter, det är P som liten stump. Så nu vet vi vem hon är lik, världens bästa barn.

Lika som bär

Jag har sedan länge haft ett nästan tvångsmässigt begär att ta med mig knoppande kvistar hem och nu börjar säsongen. Men jag skäms när jag gör det och ser mig runt som en tjuv ur boken Momo. Men det blir ju så fint hemma ju...

Igår. Som en tjyv.