Om sorg, kärlek och floden.

              Jag fick ett mail med bilder.

Det finns otaliga religioner, trosystem, skrifter, tempel, riter och seder. Det finns gudar, helgon, andar och ljus, alla har sin egen bild av dem.

Om man synar dem nära, om man ser dom endast för essensen, kärnan- så är de alla en och den samme.

Vi föds och dör, sörjer och älskar på samma sätt. 

I mailet fanns bara två bilder från Himalayas fot, där den heliga floden Ganges har sin början. 

Världen blev sådär liten och nära igen.

Du föddes den 14:e

Jag har suttit en stund nu med den här bilden, och funderat hur jag ska skriva. Hur jag börjar och vad jag vill säga.

Till slut valde jag att inte lägga upp den. 

Den är på Lo, med slangar och mätare över sitt lilla ansikte -där han var en dag eller så gammal. Han ser ut som Tuva gjorde när hon föddes, fast med mer och mörkare hår.

Jag lägger inte upp den eftersom jag vill ha bilden bara för mig och P, jag kan inte komma på en riktigt bra anledning att ha den här. 

Lo föddes med ett ur-akut kejsarsnitt v.39+3 eftersom moderkakan lossnat under värkarbetet. Det var panik, ambulanser, rädda och allvarliga läkare och en stark känsla av att verkligheten slutat fungera. Lo förlorade för mycket blod för att överleva och efter tre dagar förlorade vi vår son. Klockorna stod stilla och vi höll honom tills de sa att hans hjärta slutat slå.

Jag ska försöka att inte bli rädd, och att behålla en bit av den naivitet som behövs för att inte bli hård. 

Jag behöver psykologer och läkare med kloka ord och erfarna själar. Och även om det är svårt att ens umgås med mig själv just nu, har jag insett med förnyad kraft hur oändligt viktig min familj är för mig. Jag har en dotter och en man som jag älskar mer än jag trott var möjligt. Någonstans har jag en son som har mitt hjärta också.

Jag antar att sorg och kärlek kan gå hand i hand ibland.

Ettåringen som vände uppochned på världen

 Vår fina fina unge har blivit ett år!
Det är helt otroligt hur snabbt det går (precis så klyschigt) och jag är så himla stolt över året som gått.
Vi klarade sömnlösheten, den totala omvälvande förändringen, gissningslekarna över vad bebisen kan tänkas vilja med sin gråt, tvåminutersduschen, amningsmiddagen, tvåtimmarsnattningen, den brutala teambuildingen när bägge inte orkar, bytet av fem miljoner blöjor och insikten av det fullständiga ansvaret om en annan persons liv.
Men.
Vi har även lärt oss demokrati i kärlek (det är sexigare än det låter), hur man orkar ändå, att riktig omtanke finns i mellanrummen, att man till slut förstår alltihop, att det aldrig blir som man trott utan bättre, men på ett annat sätt, att man inte behövde all sin egentid och gåvan att inse att man kan göra vadsomhelst för en annan människa.

Tuva öppnar paket på morgonen.

jag var i vägen för tv`n under kvällens middag, men 6:30 i morse fick jag kramas innan jobbet.

 Att få vara med när en annan själ tar tag, pekar, frågar, äter, sitter, står, går och visar rädsla, glädje, ilska och kärlek för första gången är det största som kan hända en.

Jag förstår det nu, tack Tuva.

On A Mothers Love and other things

Någon frågade mig här om dagen hur mycket, om något, jag förändrat mig sedan P och jag blev familj med Lillgrisen.
Egentligen känner jag mig inte ett dugg förändrad. Jag är samma Klara med rädslor, lyckorus och framtidsvisioner. Jag är lika petnoga, slarvig, överaktiv och lat som tidigare. Jag är lika töntig och förutsägbar, och precis lika kär i min vackra man. Tydligen behöver man inte späda ut sina känslor alls, trots att man känner stormkänslor för en liten, liten flicka.
Det får mig att tro på tesen att kärleken blir större, bredare och vidare ju mer den används delvis därför att den har som förutsättning ett oändligt antal skepnader.Med det menar jag inte att man på något flummigt sätt ska älska alla till höger och vänster. Så funkar det inte.
Det hör också till saken att jag tror att vi bara har varandra till låns. Som mamma, som partner och som vän.
Med det menar jag inte att man bör behandla dagen tillsammans som den möjligen sista, min tanke går såhär:
Jag känner kärlek till mig själv när jag förstår att jag känner kärlek för någon annan.Min förmåga att ge kärlek är därigenom beroende av min känsla av själv. Därför blir jag inte annorlunda av att älska någon annan -om tanken stämmer för alla andra så blir allt annorlunda.
Mitt enskilda jag blir då förutsättningen för oss -och vise versa. Djupt komplicerat och ändå inte.
Därför blir insikten av de du delar liv med fundamental, den personen är på ett djupt sätt du.

Oj vad invecklat det blev för min egen trötta hjärna nu..jag lägger det åt sidan for now. Sådana funderingar passar bättre när det är mörkt ute.
Men Tuva förändrar inte mig, hon gör mig större så länge hon ger mig tillåtelse. Precis samma sak gäller P.

Och nu; lite bilder från igår:

Babymobilprojektet tar upp halva bordet

Det blir bollar, många små bollar

På väg till tunnelbanan.
Snön gnistrade så att jag blev sugen att åka skidor!
(jag kan inte åka skidor)

Gosiga lilla människa

Vitlökskärlek.
På något sätt lyckades vi med att äta middag tillsammans igår igen!

Sov sött lilla bäbis

Gjorde en tavla till bäbisen med den egentliga essensen av allt

Efter finbesök av pappa från Hornsgatan och faster från Vilhelmina smet jag ut och handlade bäbissaker.
Jag har faktiskt inte köpt nästan något till lillgrisen och det gör mig rätt stolt. Inte det att man inte får köpa utan att vi har en massa fina människor runt oss som bär, ger och tar sig tid. Jag har verkligen fått känna mycket kärlek under graviditeten viket gör att jag får en klump i halsen och vill kramas.Inte minst från min fina starka P som snart även får titulera sig Pappa P.
Pappa & Mamma. Åh, jag sa göra det bästa jag bara kan. Jag lovar att lyssna till slutet på alla sånger och du ska få prata till punkt. Och jag lovar att läsa samma enformiga saga om du tycker den är bra och jag ska pussa dig fast klockan är kvart över och jag måste springa för att hinna. Och fast jag kanske blir arg ibland ska jag respektera dig som en alldeles egen människa.
Lilla grisen. Och redan nu har du fina eko-täcken och kuddar till både vagn och spjälsäng som är mjuka likt de bästa bolster och kan tvättas i 95*! Yay! Sov sött lilla bäbis.

pyjamas med tossor har folk sagt att du ska ha

Mjukt och stort!

Och en stor kudde