Sjukstuga i en månad

Vi går i skift här hemma, med sjukheten.
Tuva har fått svinkoppor och äter antibiotika. Innan det hade hon 40 graders feber i tre dagar. Nu när hon är bättre blev P sjuk, och även jag. Vi snorar och diskuterar baciller, och ojjar oss så det känns lite bättre (för mig i alla fall).
Så vi alla är nog lite bläiga men vid gott mod.
Våren är ju faktiskt (nästan) här!:)

Litet sjukt barn- Jag får mammaont i magen när jag ser henne så.

Friskare och nakenfilosoferar på golvet. Hon kan be om att få gå naken-det är jädrans gulligt.

Mina fina två.

:)

Allt du önskar får du

Det där med att rulla ihop mig till en boll och vara lite sjuk och klemig -Glöm det.
Är det för sent att dra tillbaka den fullständigt naiva idén jag hade för ett par dagar sen.? Nu är jag nämligen det. Snor, massa snor. Snor ute, snor inne, snor i hjärta, snor i sinne.
Jag gick hem två.

Utöver det fick jag en faiblesse för djupblåa, blanka blåbär i veckan och har sedan måndag lyssnat på Dylan och hängt djupt över skålar fyllda med bär,
vilket resulterat i att mina fårade händer nu är permanent spruckna och blåfårade. Bilderna nedan gör dem inte rättvisa -det ser inte klokt ut.
Men, som allt annat nöts också det av snart.

Sover jag i natt så hinner vi storhandla i morgon, jaga nedan stormvind och träffa grannfamiljen-och innan jag vet ordet av är det måndag och jag är frisk!

Jag vill också vara sjuk. men bara lite.

 Hela världen verkar förkyld. Ja, förutom jag då som inte ens är en liten gnutta snuvig.
Och är det inte så, att när man önskar sig lite mjäkighet så är man starkare än någonsin (och tvärt om givetvis).

När jag var liten var det nästan mysigt att vara sjuk. Jag fick massor av uppmärksamhet och behövde inte ta något ansvar för någonting. Bara dricka varmt och sova, eller titta på film. Det hägrar en drömsk romantik kring de minnena nu känner jag, för ibland vill jag bara kunna släppa allt och rulla ihop mig till en boll, sova en stund, bli klappad på huvudet och bli serverad varm mjölk med honung.
Fina P å andra sidan har varit dundersjuk och tagit hand om Fågeln i en vecka nu. Bättre karl får man leta efter! Att springa efter en vinglig liten glad ångvält när man nyser konstant kan inte varit lätt. Fågeln har numera tyghjälm hemma eftersom hon har lärt sig springa men hon ramlar som Chaplin.

 Så efter en vecka blev nu även Fågeln sjuk -riktigt sjuk. Hon nyser och snorar och jamar och rosslar.
Vi konstaterade i morse att hon ser ut precis så som man känner sig när man har årtiondets förkylning. Så vi har haft skiftbyte för att orka allihop -i går var jag på IKEA och i dag fick P egentid. Ja och Fågeln åkte till Liljeholmen och fikade bland alla andra snoriga genomförkylda barn. Det var riktigt fint att få umgås bara hon och jag även om det mesta handlade om att torka snor och kramas.

 I morgon vankas arbeit och det kommer bli mer än jag önskar eftersom vi har lite special (som vanligt) och många, många glada gäster. Ny meny och pressfolket i stan betyder lagom delar förvirring och tempo.
Det är tur att jag jobbar med folk som mitt under anstormningen sätter på sig en kastrull eller ett par skidglasögon.
Och när jag kommer hem kanske Patrik & Tuva spelar gitarr och dansar igen, som i fredags:)

Yoga, snor, eko & en Ford Fairlane -66

Ett par dagar ledigt från bloggen. Ett par av de bästa på länge.
Vi har egentligen inte gjort något alls. Ätit middagar och sovit middagar om vart annat -vilken vardagslyx.
P har hängt med lilla T en massa och gett henne mat så jag har kunnat sova, träna och egentligen bara vara utan att behöva ta allt ansvar dagen igenom.
P har äntligen haft en dag att lämna in bilen på lagning. Ida heter hon förresten. Nu bor Ida hos underliga jänkebilsmeckaren i Midsommarkransen ett tag.

Ida

Restorative asana

Idag, som vissa dagar, kändes SATS mer som en plats för människohandel än en för fysisk träning så jag drog till Yogayama för ett tvåtimmarspass Restorative Yoga. Restorative Yoga kan beskrivas som en återuppbyggande yoga med fokus på sinnet och stillhet. För mig är det att möta mina demoner eftersom mitt fladdriga hjärta tvingas stanna upp och titta på sig självt.
En practise består ofta bara av fyra -fem asanas, positioner, där varje hålls i så mycket som 30-40 minuter. Vissa gör att man håller på att bli knäpp, vissa somnar man i. Ofta har man till sin hjälp bolster, klossar och stora tunga filtar. Det enda som pågår är sinnet då man håller kroppen alldeles stilla.
Alla vet nog hur mycket tankar man kan ha liggandes i sängen för att egentligen sova. Det här är en sådan form i excess.
Men på något magiskt sätt klarnar tankarna, de som brukar trassla ihop sig med andra idéer tills de bildar olösliga sudd i hjärnan. Jag hann med att tänka på min familj fem miljoner gånger, men på ett lite annorlunda sätt. Mer ur ett utomstående perspektiv, om än så för en kvarts sekund.

Bastuånga i omklädningsrummen

Vad mer.?
Eftersom Lilla fågeln börjat greppa (och det direkt följande attack-mot-munnen för att testa vad det är) tänker jag på vad allt är gjort av. Det finns en hel del leksaker utan plast och farliga färger, av ekologisk bomull med mera, men varför måste de (ofta) vara så fula? Jag fattar att Tuva och jag inte delar samma tankar om form just nu men varför måste de se ut så som en dammig hälsokost känns? (Om det är bra för dig så smakar det skit och lusekofta)
Det finns några sidor som har en del fint utan att ge en veloursmak i munnen De finns här, här, där, där.
Men fin är ju den här rymdraketen. Den kan man ju måla och dekorera själv när utomjordingandan faller på.

Böckerna har lite viktig historia.
Jag och P tog med dem när jag flyttade från Sibyllegatan, de låg staplade vid grovsoporna och sa ta mig.

Tuva vaknade med en förkylning i förrgår Det är första gången hon är sjuk. Fasiken, jag som hade tänkt att få träffa Fina J och hennes lilla nyfödda tös.
Jag och Min P googlade absolut allt och oroade ihjäl oss, ringde vårdguiden och bvc tanten. Och lillgrisen hostade och snorade. Vi köpte flytande bebisalvedon (om hon nu skulle få feber), febertermometer (för att klargöra om nu feber förelåg) och världens bästa grej (inom vissa kretsar) -Näsfrida. Det är som att snyta en bebis som inte kan snyta sig själv. Tuva sov mycket bättre, hurra. Och redan i dag är hon kryare. Skratta gör hon ändå, världens bästa barn.

Balkonggrönt sa det bli!
Här är ruccola, klöver och lite annat.

Apropå eko och västvärldens jakt på Det Naturliga. Det har en given baksida, eftersom vi både är köpstarka och svaga för andras inflytande. Quinoan som kom hit för några år sedan har redan skapat problem för småbönderna i Peru (som traditionellt odlat det längre än någon minns), de tvingas sälja sin lilla mark till storföretagen som odlar quinoa för att försörja vår efterfrågan. Det samma händer med så många av det media kallar Det Nya.
Arganoljan, som jag verkligen tycker är fantastisk, den med. Jätteodlingar i Marocko som puttar familjer från sina marker och sitt levebröd eftersom vi, här, törstar efter Det Nya, Naturliga.
Eko eller ej, det visar ingenting om hur de som odlar eller tillverkar produkten har det. Det är värt att tänka på varje gång någon ropar Nytt! och alla springer åt det hållet.

Jag tänkte mig för för sent.