Den helgade helgen

Oh underbara lördag..

Det har varit en fantastisk dag med en strålande glad Fågel som nu mera kryper (platt stil), pratar som de här och ler högst underligt ( härmar hon oss.?).
Eftersom jätteloppisen i Zinken var inställd på grund av skitvädret gick vi, med mormor och morfar, till Ekermanska Malmgården. Man hamnar alltid på platser man inte varit på förut med de där två.

Vi finfikade med kaka, vispad grädde och bryggkaffe innan det bar av till butikerna och middagplaner.

En vecka har nu gått sedan jag uteslutande jobbat i min nya tjänst och det är fantastiskt kul!
Det är tvära kast och som att uppfinna hjulet på en, världshistoriskt sett ytterst trivial nivå, om och om igen.
Till nästa veckas slut har jag ordnat med Lisen Sundgrens workshop om gröna drinkar tillsammans med Årstiderna, gjort Dagmars vår/sommar pressrelease (fantastiska plagg), provat allt nytt från Alpha Plus (jag är mitt eget bästa försöksdjur), kokat kaffe med Johan & Nyström, samt rullat en skrämmande mängd av denna typ, paketerat och presenterat för runt 100 journalister, bloggare och modeskribenter samt en och annan galning.
I skrivande stund har jag egentligen ingensomhelst aning om vad och hur jag ska göra var och en. 

Men troligtvis löser sig det med :)
Nu ska jag fortsätta mitt sökande efter den perfekta Chemexen. Jag blir lycklig av hantverket och den ödmjuka metoden.
Såna saker sjunger den här för mig. Lite tyst i huvudet alltså.

Glad Fågel i morse, i motvillig höggustaviansk stil.

Stuntkravlaren

Bloggpaus, men inte paus i livet.
Min dator har ett slött nätverkskort vilket gör att det blir långt mer surfande och skrivande på telefonen. Men nu kan det vara fixat!
Och egentligen har det funnits minimalt med tid över för att skriva.
Jag ska försöka ändra på det nu!
En månad har passerat i ilfart på jobbet, och luras inte av dessa tysta stilleben nedan -runtomkring bilderna pågick galenskapen för fullt.
Yogayama är litet, familjärt, avslappnat och charmerande pseudohippie. Samtidigt är det knökfullt, livligt, småsnobbigt och vidlyftigt. Någonstans där emellan står jag och försöker behålla diskussionen "Arketyper-Ljung bara nosade på isbergstoppen" på en rimlig nivå, samtidigt som jag beslutar om färskostens vara eller icke vara och vad vi ska skicka på catering i morgon. Det är uttröttande, men jag mår bra i själen av alla komplicerade samtalsämnen samtidigt som jag måste vara praktisk och strukturerad under tidspress. Det är lite som att hugga ved. Eller nått.
Det verkar stimulera skilda delar i hjärnan på ett sätt som gör att jag oftast åker hem mycket glad. Trött som f.n. Men glad.

Nu till Tuva!
8 hela månader!
Ongen har börjat krypa! Eller hasa skulle jag nog kalla det eftersom hon verkligen inte lyfter sig upp en centimeter från golvet. Men hon tar sig plötsligen fram genom att med vansinnig kraft stuntkravla mot noga utvalt objekt. Det kan inte var vad som helst, utan ska ha knappar, gärna display och får bäst av allt vara barnförbjudet. Bankdosa, fjärrkontroll, mobiltelefon -allt detta får tummen upp och Lilla Fågelns fullständiga hängivelse. Det verkar som något lossnat och hon förstått att man kan ta sig vart utan mamma och pappa!
Fint är det!
I går var det några centimeter vatten på köksgolvet, en Tuva i mitten med plastbunkar, utvalda frukter (citroner och äpplen. hon gillar citroner) och några skedar här och var medan jag lagade mat barfota.
Bästa leken hittills!
Tuva i korthet just nu:
Hon har ändrat röst till en mörkare stämma,
hon ruskar runt i sina sovvanor på både natten och dagen (mindre),
hon släpper taget om händerna när hon står för att testa balansen,
hon har börjat skratta så hon kiknar (bara pappa P kan locka fram det),
hon förstår att det inte är en annan bebis i spegelbilden (men är likväl djupt förälskad i sin avbild), säger nej mycket klart och tydligt (och ofta),
gillar vissa personer skarpt och visar det tydligt medan andra döms till en skeptisk avdelning,
hon dansar, gungar och svajar till musik men har velande musiksmak,
häver sig upp på saker, för att sen släppa taget och sitta ned igen,
Gosar -det bästa av allt, hon har börjat gosa!

Orutiner & Frustration

Tuva är märkbart annorlunda nu.
Det är mycket kraft -hon bankar, skakar leksaker, hoar och sträcker sig vilt efter saker när man har henne i famnen.
Hon skäller på oss om vi inte ger henne uppmärksamhet nog, eller om något inte fungerar som hon tänkt sig.
Det verkar finnas en frustration och en stark vilja i den lilla kroppen -som om hennes idéer sträcker sig längre än vad den fysiska förmågan nått till. Emellan utskällningarna är hon fullständigt strålande glad och favoritbokstaven för stunden är M. Mmmmmm! sjunger hon hela dagarna -det är ljuvligt!
Sova gör hon som en stock!
Från ungefär 20:00 till 07:00, med ett mål mat vid fem.
Att lägga henne är tyvärr svårare. Vi som varit kaxiga med hennes lätta insomnande den senaste tiden. Det är precis som alla sagt till mig; så fort man tycker att ungen har rutin ändras allt igen. Suck.
Jag och Pappa P tar varannan kväll och i går tog det över en timme för att få Fågeln att somna.
Och snart, snart så vänder det med -jag har lärt mig tålamod!

Gårdagens bilder.
Tuva har en teknik att rotera sig fram med benen som ser rätt kul ut -Ongen kommer aldrig att krypa.
Kamel/dromedaren är det nya -perfekt textur verkar det som.
Jag gjorde hål i handfatet -fasiken. Men en trevlig rysk farbror var här i ottan och fixade.
Tuva hade en knepig dag igår. Här tuggar hon på en blöt kameldromedar medan pappa tar kort.

 Läggdags gick sådär.Hon får, if all else fails, sitta i soffan med oss en stund -för att lugna ned sig.
Å andra sidan sover hon middag utan det minsta problem.
Herregud vad man som förälder till ett litet pyre blir dikterad av sovvanor. Men kanske är det inte så konstigt.