Perspektiv

Grannarna spelar (dåligt) elektroniskt och jag funderar på att det i ett livsperspektiv inte är hiskeligt länge sedan jag bodde på andra sidan jorden och delade hus med Gil .

När jag tittar på mina händer är det för mig svårt att förstå att samma händer har varit på alla dessa platser, med alla dessa människor som ser ut som tiosekunders filmsekvenser i mitt minne. Korta utdrag ur ett par scener är allt de får representera.
Men i de scenerna är allt oerhört nära och utan egentlig tidsrymd. Jag hör det dova gnisslandet av trätrappan och alla röster. Doften av te på torkade mintblad och alla festers eldar ute på fälten runtomkring.
Sen är jag tillbaka igen. Jag undrar vilka tiosekunders jag får ta med mig av nu, sen.

Ettåringen som vände uppochned på världen

 Vår fina fina unge har blivit ett år!
Det är helt otroligt hur snabbt det går (precis så klyschigt) och jag är så himla stolt över året som gått.
Vi klarade sömnlösheten, den totala omvälvande förändringen, gissningslekarna över vad bebisen kan tänkas vilja med sin gråt, tvåminutersduschen, amningsmiddagen, tvåtimmarsnattningen, den brutala teambuildingen när bägge inte orkar, bytet av fem miljoner blöjor och insikten av det fullständiga ansvaret om en annan persons liv.
Men.
Vi har även lärt oss demokrati i kärlek (det är sexigare än det låter), hur man orkar ändå, att riktig omtanke finns i mellanrummen, att man till slut förstår alltihop, att det aldrig blir som man trott utan bättre, men på ett annat sätt, att man inte behövde all sin egentid och gåvan att inse att man kan göra vadsomhelst för en annan människa.

Tuva öppnar paket på morgonen.

jag var i vägen för tv`n under kvällens middag, men 6:30 i morse fick jag kramas innan jobbet.

 Att få vara med när en annan själ tar tag, pekar, frågar, äter, sitter, står, går och visar rädsla, glädje, ilska och kärlek för första gången är det största som kan hända en.

Jag förstår det nu, tack Tuva.

Barnböcker...

I DN läste jag här om dagen om barnböckernas storhetstid på 60-talet.
Eller hur det nu var.
Mitt minne sviker mig och tidningen är inte kvar i huset.
Men poängen är att det fick mig att minnas böcker jag älskade när jag var liten.

Tuva tittade åt andra hållet.
Speglar är oändligt bebiskul.

Vad sägs om Loranga, Masarin& Dartanjang?

På julen, då vi var långt upp i Norrland hos släkten, sprang jag och syrran ner till min faster så fort vi vaknade (5:00-6:00?), hoppade i hennes säng och fick henne att läsa den högt. Jag minns att hon skrattade så mycket att hon inte kunde läsa ordentligt hon med.  Den ska jag läsa för Tuva när hon blir sisådär tre-fyra. Heck, jag skulle vilja läsa den nu.

Bra litteratur helt enkelt.

Eller En mörk hemsk historia.
Herregud vad jag tyckte den var läskig och spännande.
Eller den här av Tove Jansson. Kärlekssaga!
Laban, Tummen, Vilda Bebin; speciellt den när Bebin hamnar ute på farliga hav, för att sedan upptäcka att den bara var i mammas kök.
Vilken grej.

I min dator fanns det känslor

Min dator behöver rensas, eller rättare sagt nihileras fullständigt, för att sedan om möjligt återuppstå.

Så jag rensar dokument medan Tuva sover bredvid.

I en mapp utan namn hittade jag ett fåtal bilder jag inte tittat på på väldigt länge, enstaka, som jag sparat för att de betydde något speciellt.

Här är ett par av dem.

Jag och Fina P ett par månader innan vi blev ett par, eller började träffas på ett annat sätt.

Jag tycker om den här bilden därför att jag minns precis vad jag tänkte. Det var precis i början av sommaren och det var lite kallt, vi har filtar över axlarna. Klockan är runt tre.
Bilden var meningen som en vanlig kompis-porträttbild men jag tänkte att jag skulle vara modig för att han kanske skulle se mig. Han som är rätt pryd (enligt honom själv), jag visste verkligen inte hur han skulle reagera. Jag var glad att han just flyttat tillbaka till Stockholm men jag hade alltid varit lite skrämd av honom. Han kan hålla så passionerade anföranden att det får en att se sina egna intressen som fullständigt outforskade och ogenomtänkta. Och så är han god, inte snäll utan god. Det är inte alla som kan stoltsera med.
Jag är så galet stolt över att jag får dela familj med honom.

Jag och min pappa för 4-5 år sedan. Det är första maj och syrran tar bilden med min skruttiga kameramobil.
Vi har gått första maj tåget som pappa (nästan) alltid gör. Jag försöker se ball ut men allt blir bara högst komiskt fel.

Pappa ser glad ut, man ser att han tittar på någon han känner. Runt halsen har jag ett halsband jag fick av en sliten farbror vid Hötorget. Det var alla hans gamla nycklar och småplock på en kedja och jag hade lovat att ge den vidare sen. Det betydde tur på något sätt.

Vi gick ofta i demonstrationståg när jag var liten och jag tyckte det var spännande när vuxna gick och hoade högt, det var karneval på något sätt. Vad vi demonstrerade mot (eller för) hade jag ingen direkt aning om.

Jag på golvet, det är P som tar fotot.
Bilden är egentligen rätt knäpp. Jag sitter i min hall och försöker få upp en kokosnöt med en mejsel och hammare från sekelskiftet, medan jag försöker hålla kvar den oigenombrytbara med ett apgrepp.
Jag var förvirrad här som individ men alldeles sprudlande i hjärtat.
 Jag fick tillslut upp kokosnöten och sparade skalet ända till vi flyttade till nya lägenheten nu i december.

Den här bilden är en ny såndär jag kommer att spara i någon mapp någon stans för att den bara inte får försvinna.
Gosiga Bäbis, hon ser ut som alla ansiktsuttryck samtidigt.
Jag ska försöka få ta en likadan bild på Fina P och en på mig, lägga dem sida vid sida så han får se hur lik hon är oss båda.

 

På mammas gata

Minnenas kavalkad varade tre timmar i går.
Jag gick till området jag växte upp i och benen visste precis vart de skulle gå, fastän jag inte gått runt så där på femton år.
Där gick jag på dagis. Där bodde Frida med sin mamma, pappa och storebror. Den vägen sprang jag en kilometer till skolan. Där blommar körsbärsträden ett par magiska dagar om året. Där möttes jag, Micke, Heikel och den andra Frida för att hitta på farliga saker att göra. Konsum där jag en gång tappade bort mamma och kände total skräck för första gången. Jag vet vart det blir bäst vattenpölar att hoppa i när det regnat.
Nu bor någon annan familj i vår lägenhet. De har blåa krukor utanför och en katt som solar på betongplattan. Allt ser mindre ut.
På något vis ville jag gå in och säga Ursäkta, men det här är faktiskt mitt och här får bara mina minnen plats. Men jag står ju inte stilla så varför skulle tiden?

Här bodde jag till i många år, mina två fönster ovan.

Takstegen brukade jag sitta på och prata med kompisar som kom förbi

Här lärde jag mig att cykla.

Det stående projektet här hemma är att träna lillgrisen på att ligga på mage och träna att hålla upp huvudet.
Hon hatar varenda sekund av det (och det blir inte många). Annars har hon varit glad och väldigt pratsam.
Varje morgon sitter hon och gapskrattar på Fina P´s mage och han skrattar tillbaka innan han måste springa till jobbet. Tidsfördelningen är väldigt orättvis.

Min lilla rockabilly

..som sover räv rätt ofta...

Näven är både trygg och god. En ny upptäckt.
Hon brukar prata med handen i munnen mycket koncentrerat.
Det ser hur kul ut som helst.

Raketbränsle

Om man är vaken dygnet runt som jag är blir magen sur, i dubbel bemärkelse.Ph värdet blir i obalans av stress vilket i sin tur påverkar hela organismen negativt. Då behövs basiska livsmedel, här är en länk till kompisarna på fina Blueberry om syra -bas balans. Inget hokus -pokus egentligen utan rent bonnavett.

Min morgondrink just nu ser ut så här:
Vetegräs
Maca (Råkvalitet)
Reishi
Nässlor
Ren Aloe Vera
Ofiltrerad rå äppelcidervinäger
Citron

Det ser inte klot ut, jag vet. Men det fungerar för en trött och stressad mage.
Botten upp!;)

Trädet

Vilken dag!
Det verkar som om våren äntligen tagit fotfäste i markerna här runt och solen strålar in genom våra fönster.
Nyss fick jag en bild skickad av Fina P, på mitt träd. Eller trädet som stolt står utanför vår förra lägenhet i Midsommarkransen.
Jag tittade alltid på det på väg hem, det var trädet som visade vägen. Det kändes lite larvigt att ha ett träd. Men strunt samma, det gjorde mig glad.
På vintern var det alldeles svart och mystiskt, på sommaren ett riktigt sagoträd. Jag brukade säga Hej trädet väldigt tyst ibland, så att ingen förbipasserande skulle tro att jag tappat taget om verkligheten.

Mitt träd!
Photo courtesy of P

 I morse blev det yoga. Min rygg spökar ordentligt och ikväll ska jag till gymmet oxå. Det behövs verkligen, man måste vara stark för att bära runt på vårt underbarn...

Och någonstans just nu föds troligen ett litet barn! Det är J, en person jag tycker mycket om, som ska få vara med om vad jag och P fick.
Jag blir aldeles rörd när jag tänker på det. Jag var tvungen att plantera lite fina frön i morse till hyllning av det nya livet.

Spavisit

Mysigt att träffa V igår!
Vi åkte till spa jag och Tuva -Där jobbar V som personalchef. we go way back, ända bak till..åh, var vi 14-15 då vi träffades.? I alla fall, det var fint att Lillgrisen fick träffa henne.
Eftersom V är en erfaren förälder tipsade hon mig om småfolks ögon -som kan strula lite då och då.
Bröstmjölk! Toppen till det mesta. Provade på T´s tåriga öga i morse. Stackars barn fick mjölk överallt.:)

Det är svårt att förstå att hon, som är lika gammal som mig -har tre barn. Och den äldsta har ju blivit 14! Jisses, jag minns när hon var gravid och vi hängde för dagen i Skanstulls nyöppnade centrum. Hon åt Snickers minns jag.
Fina V.

Vana greppet

V var till och med bättre än nappen

Fin väggdekoration!

Roliga Ayurvediska teer

Superfoods & Minnen!

Grönt flummpulver

Idag har jag varit vansinnigt sugen på att åter igen gräva ned mig i superfoods konversationer med mina fina medarbetare. Jag saknar jobbet!
Eftersom jag inte vet hur maca, vetegräs, spirulina, bipollen, reishi, sprängticka och alla andra påverkar bebben i magen har jag inte vågat använda mina förråd. Jag kunde inte hålla mig i morse och slängde ner goji, raw choklad och acai i morgongröten...
Snart så...







Förutom det fick jag ett vansinnigt sug efter sommar och ligga på gräsmatta med fina P.
Snart så...

Någon sommar på någon gräsmatta