Sjukstuga i en månad

Vi går i skift här hemma, med sjukheten.
Tuva har fått svinkoppor och äter antibiotika. Innan det hade hon 40 graders feber i tre dagar. Nu när hon är bättre blev P sjuk, och även jag. Vi snorar och diskuterar baciller, och ojjar oss så det känns lite bättre (för mig i alla fall).
Så vi alla är nog lite bläiga men vid gott mod.
Våren är ju faktiskt (nästan) här!:)

Litet sjukt barn- Jag får mammaont i magen när jag ser henne så.

Friskare och nakenfilosoferar på golvet. Hon kan be om att få gå naken-det är jädrans gulligt.

Mina fina två.

:)

Pannkaksljus!

2 av tre möjliga familjemedlemmar svettades ut vad det nu var snabbt som attan. Och jösses vad som kan få plats i en liten människa..av både skrik och, ja. Annat.
När jag vägde Tuva på BVC idag, då vi var på föräldraträff, hade hon inte gått upp mer än sisådär 100 gram på en vecka.Jag som tänker att bäbisar ska gå upp typ ett halvt margarinpaket på den tiden. Orolig förälder haffar en inte ont anande barnläkare som råkade stå i lokalen och jag trakasserade honom med detaljerade frågor.
Det är ingen fara. 
Läkaren hade tydligen varit med förut och lugnade mig med att hon kommer att repa sig snabbt.
Men det är tufft att se sin lilla dotter så ledsen för att magen krånglat.

Utöver krassligheten har vi haft det bra. Det känns som jag och Tuvaliten varit på språng varje dag, eller, rättelse; att vi haft en agenda varje dag. En om dan räcker rätt bra faktiskt, tiden flyger verkligen med liten Tuva.

Den oifyllda tisdagen borde vara ifylld med ett grymt möte med J och Limpan i magen!

Jag och M gick långpromenad minus bäbis!
Det var underbart att få prata skit med någon jag känt så länge.

Nu har min bok blivit så där spännande att man med fasa undrar hur alla ska klara sig på så få sidor.
Jag läser tredje delen av 1Q84.

Min fina man spritter av idéer och blir skönt lycklig av komponentleveranser. Dom kommer rätt ofta.
Han visar mig, förklarar och funderar. Det är häftigt att få umgås med någon annans intressen, inte minst för att de inte är mina. Det finns en lekfullhet i hans sätt att se på maskiner. Jag avundas det.

P berättar, jag smygfotograferar

P gjorde min ihopknåpade sänglampa till Tuva eldriven och inte batteridriven.
Av en burk för öronproppar och lite annat jox han råkade ha liggande.
Helt fantastiskt:)

Tuva med ont i magen.
Inget hjälpte, hon ville sitta och pilla lite på min hand och vara ledsen.

Lillmänniskan repar sig.
Hon har upptäckt handen!
Och fötterna håller hon som pappa..;)

Och nu.., nu blir det pannkakor!
Tjohoo! Livet är gott och soligt igen!

Tajming

Inte lätt, för någon.

Jag är sjuk och Tuva har ont i magen.
Vet inte vad som hände igår när jag kom hem men nedåt gick det..och hela natten gick åt att svettas med frossa. Och även om jag gick till sängs klockan 20:00 känns det inte som jag sovit en blund.

Och Tuvaliten..Hon har ont i magen och förstår inte att det går över eller att det inte blir bättre av att skrika.
Jag tänkte på vad mamma sagt om att klocka när de små skriker så ska man minsann se att det inte är mer än en kvart, fast det känns som en evighet. Och man blir dödens trött.
Okej, nu har det gått 3,5 timmar av skrik. Jag menar allvar. Inget fungerar och hon låter som en katt som tappat rösten, mitt lilla barn..
Det blir en lång dag och kväll för oss båda gissar jag.
Jisses.