Minus måsten

Jag undrar om jag inte haft något att skriva om, om det är därför jag inte bloggat något.

Men det är inte sant, det finns en massa att berätta om men jag har inte haft lust!

Jag tänkte från början att jag bara skulle blogga så länge det kändes kul och inte när det kändes som ett måste.

Jag har tillräckligt med måsten minsann.

Det nya jag har att säga är:

Jag var på Yogahelg på denna fina gård hela helgen. Där på mattan (av ull!) hittade jag en förlåtelse och två viktiga svar som jag tog med mig hem.

Tuva kan förstå mängder mer än jag vågat förstå. I hennes inre ordförråd finns bland annat: hund, katt, boll, napp, byxor, tröja, fågel, bebis, råtta, gris, blåbär, nalle, docka, skor, växt, hus, dörr, bord, stol, fåtölj, bil, spis, gröt, äpple, sked, ljus, halsband, uggla, orm, lampa, nyckel, vatten, bada, sova, gunga, vagn, kanin, tiger, handtag, hiss, knapp och många fler kan hon peka ut tvärsäkert på bilder. Olika bilder.

Och det betyder såklart att hon förstår mycket av vad vi pratar om över hennes huvud.

(just därför pågår nu projekt prata direkt till Tuva om det handlar om henne. Inte helt lätt hela tiden)

Tuva matvägrar vanlig mat.

Gröt går fint, banan är gott och ersättning slukas. Men maten som har gått så bra tidigare är det tvärstopp med.

Därför har vi på inrådan av dietisten som tar hand om mjölkallergin ställt maten framför henne så hon får äta själv. Vilken hejdundrande kladdfest det är! Vi får spola av hela kalaset, unge inräknad, efter ett lättare mål. Men hon verkar lätta lite i vägran och gillar att hålla och tugga själv.

Det är stora grejer i görningen och jag blir nervös bara jag tänker på det.

Men det återkommer jag om senare.

Tuva säger Titta där! ackompanjerat av att peka, femhundramiljoner gånger om dagen.
P är den tåligaste finaste pappan som svarar ärligt och uppriktigt varje gång med en målande beskrivning.
Jag älskar de där två.

Yoga, snor, eko & en Ford Fairlane -66

Ett par dagar ledigt från bloggen. Ett par av de bästa på länge.
Vi har egentligen inte gjort något alls. Ätit middagar och sovit middagar om vart annat -vilken vardagslyx.
P har hängt med lilla T en massa och gett henne mat så jag har kunnat sova, träna och egentligen bara vara utan att behöva ta allt ansvar dagen igenom.
P har äntligen haft en dag att lämna in bilen på lagning. Ida heter hon förresten. Nu bor Ida hos underliga jänkebilsmeckaren i Midsommarkransen ett tag.

Ida

Restorative asana

Idag, som vissa dagar, kändes SATS mer som en plats för människohandel än en för fysisk träning så jag drog till Yogayama för ett tvåtimmarspass Restorative Yoga. Restorative Yoga kan beskrivas som en återuppbyggande yoga med fokus på sinnet och stillhet. För mig är det att möta mina demoner eftersom mitt fladdriga hjärta tvingas stanna upp och titta på sig självt.
En practise består ofta bara av fyra -fem asanas, positioner, där varje hålls i så mycket som 30-40 minuter. Vissa gör att man håller på att bli knäpp, vissa somnar man i. Ofta har man till sin hjälp bolster, klossar och stora tunga filtar. Det enda som pågår är sinnet då man håller kroppen alldeles stilla.
Alla vet nog hur mycket tankar man kan ha liggandes i sängen för att egentligen sova. Det här är en sådan form i excess.
Men på något magiskt sätt klarnar tankarna, de som brukar trassla ihop sig med andra idéer tills de bildar olösliga sudd i hjärnan. Jag hann med att tänka på min familj fem miljoner gånger, men på ett lite annorlunda sätt. Mer ur ett utomstående perspektiv, om än så för en kvarts sekund.

Bastuånga i omklädningsrummen

Vad mer.?
Eftersom Lilla fågeln börjat greppa (och det direkt följande attack-mot-munnen för att testa vad det är) tänker jag på vad allt är gjort av. Det finns en hel del leksaker utan plast och farliga färger, av ekologisk bomull med mera, men varför måste de (ofta) vara så fula? Jag fattar att Tuva och jag inte delar samma tankar om form just nu men varför måste de se ut så som en dammig hälsokost känns? (Om det är bra för dig så smakar det skit och lusekofta)
Det finns några sidor som har en del fint utan att ge en veloursmak i munnen De finns här, här, där, där.
Men fin är ju den här rymdraketen. Den kan man ju måla och dekorera själv när utomjordingandan faller på.

Böckerna har lite viktig historia.
Jag och P tog med dem när jag flyttade från Sibyllegatan, de låg staplade vid grovsoporna och sa ta mig.

Tuva vaknade med en förkylning i förrgår Det är första gången hon är sjuk. Fasiken, jag som hade tänkt att få träffa Fina J och hennes lilla nyfödda tös.
Jag och Min P googlade absolut allt och oroade ihjäl oss, ringde vårdguiden och bvc tanten. Och lillgrisen hostade och snorade. Vi köpte flytande bebisalvedon (om hon nu skulle få feber), febertermometer (för att klargöra om nu feber förelåg) och världens bästa grej (inom vissa kretsar) -Näsfrida. Det är som att snyta en bebis som inte kan snyta sig själv. Tuva sov mycket bättre, hurra. Och redan i dag är hon kryare. Skratta gör hon ändå, världens bästa barn.

Balkonggrönt sa det bli!
Här är ruccola, klöver och lite annat.

Apropå eko och västvärldens jakt på Det Naturliga. Det har en given baksida, eftersom vi både är köpstarka och svaga för andras inflytande. Quinoan som kom hit för några år sedan har redan skapat problem för småbönderna i Peru (som traditionellt odlat det längre än någon minns), de tvingas sälja sin lilla mark till storföretagen som odlar quinoa för att försörja vår efterfrågan. Det samma händer med så många av det media kallar Det Nya.
Arganoljan, som jag verkligen tycker är fantastisk, den med. Jätteodlingar i Marocko som puttar familjer från sina marker och sitt levebröd eftersom vi, här, törstar efter Det Nya, Naturliga.
Eko eller ej, det visar ingenting om hur de som odlar eller tillverkar produkten har det. Det är värt att tänka på varje gång någon ropar Nytt! och alla springer åt det hållet.

Jag tänkte mig för för sent.

Trädet

Vilken dag!
Det verkar som om våren äntligen tagit fotfäste i markerna här runt och solen strålar in genom våra fönster.
Nyss fick jag en bild skickad av Fina P, på mitt träd. Eller trädet som stolt står utanför vår förra lägenhet i Midsommarkransen.
Jag tittade alltid på det på väg hem, det var trädet som visade vägen. Det kändes lite larvigt att ha ett träd. Men strunt samma, det gjorde mig glad.
På vintern var det alldeles svart och mystiskt, på sommaren ett riktigt sagoträd. Jag brukade säga Hej trädet väldigt tyst ibland, så att ingen förbipasserande skulle tro att jag tappat taget om verkligheten.

Mitt träd!
Photo courtesy of P

 I morse blev det yoga. Min rygg spökar ordentligt och ikväll ska jag till gymmet oxå. Det behövs verkligen, man måste vara stark för att bära runt på vårt underbarn...

Och någonstans just nu föds troligen ett litet barn! Det är J, en person jag tycker mycket om, som ska få vara med om vad jag och P fick.
Jag blir aldeles rörd när jag tänker på det. Jag var tvungen att plantera lite fina frön i morse till hyllning av det nya livet.

Morgon med Magen och Babymobil 1

Jag och magen vaknade tidigt...

 ..gjorde kaffe och insåg att det var en finfin dag att promenera med M på.
P tar sitt kaffe med mellanmjölk i min mugg. Jag tar mitt svart i en liten mugg som alltid blir för varm att hålla i (men snyggt är det).

 ..gröt på hirs, dinkel och bovete med äpple, fikon och...gurkmeja.
Ja, gurkmeja.













 ..eftersom jag låg och drog P i örat inatt får han
 kaffe på sängen..

 ..morgonyoga med en stor heffaklump i vägen..efter 15 min kan jag gå som en relativt normal människa.

Och den fina Babymobilen är nästan fixad!
Den jag gjorde av ett julpynt från Indiska, en ljusslinga jag hittade när vi flyttade, en galge, j##lig mycket ståltråd och tre aa -batterier.
Jag tror att Lillgrisen kommer att gilla den, den fungerar ju som en nattlampa också!

Den andra babymobilen blev rolig och lite läskig på samma gång.
P´s nymålade skötbord blev sjukt fint!
En morgon med sol!:)

Yoga, Skivkontrakt och Filosofi

Morgonen började med ett sprillans nytt skivkontrakt för P! Vi firade med kaffe;)
Han förtjänar allt gott i hela världen den mannen. Hans talang är vid, taklös och ödmjuk.
Precis som vi på Yogayama filosoferat om kommer nästa år nog bli en resa. Jag ser fram emot allt nytt med både spänning, rädsla, glädje och tillfälligt lugn.

Morgonyoga är inte lika enkelt som det brukar vara, mina leder säger ifrån ungefär som, ja, som om någon sparkar dig i xxx. Duvan, som jag brukar tycka är vansinnigt avslappnande kan jag glömma. Ligger mest i shavasana och funderar hur jag sa ta mig upp.

Yoga Grandma-Ljusår från mig

Grisen i magen verkar trivas och mojsar mest på natten eller när jag ska äta. Ha, ha..det bådar ju inte gott direkt... Men jag blir faktiskt glad varje gång jag känner att det är en levande varelse med egna beslut som bor där!

Nu bär det av till Clas Ohlsson för måleribestyr!