Tremannasovrum

En vecka närmre sommaren! Åh, jag tror att jag snart bli knäpp av den längsta vintern någonsin.
I dag, när Tuva sov och P var ute, låg ja och sträckte i soffan värmd av solen som strålade in från våra fönster. Det måste varit första gången på, jag vet inte, men mycket, mycket länge.
Det var underbart.

Tuva har varit sjuk. Inte vet vi vad det var men hon fick 40 graders feber och kräktes. En liten vante i mina armar mitt i natten. Gud vad maktlös jag kan känna mig som mamma när hon inte mår bra. Men också rätt stark -villig att gå de 40 milen över berg och genom skogar för att hitta bot. (Vi ringde sjukvårdsupplysningen som sa att ge bebis-alvedon)

Nu mår hon bra igen.

Snutten. Hon erbjuder den frikostigt ibland för att luktas på.

 Reclaim the Bedroom. Snart ska Fågeln flytta till eget rum -även om det mysigt att somna med hennes snusande i bakgrunden. Hon vaknar så otroligt lätt så vi sover på nålar. Det hade varit skönt att börja läsa i sängen igen. Eller att bara inte behöva vara blickstilla och tyst jämt.
Så för att pusha på flytten har sänglampor och annat gott beställts! En Baldachine från Artilleriet och ett par sänglampor som ska få oss att känna oss vuxna. Lampe Gras måste ha de vackraste lampor jag hittat på länge.

Barnsligt vuxet:)

De är perfekta i sin udda konstruktion

 I lördags åkte vi till Skansen och gick igenom en ganska sovande plats, men det var mysigt. Lillskansen var en hit för Tuva som äntlien fick se på djur hon tidigare bara härmat i böcker. Vi fikade på Solliden och fotade mycket. Det kändes fint och familjigt och det måste varit två år sedan jag var där sist. 

 Tuva växer så snabbt och ibland känns det som om hon växt bara efter en förmiddagslur. Nya ord poppar upp och hon är så medveten att jag blir självmedveten. Hon tecknar mycket, ljudar och visar med gester vad hon menar. I bland tänker jag att döva nog lär sig förstå sina barn snabbare än jag -det talade språket kan i en del fall var mer av ett hinder än en tillgång. Men Tuva har en tvåords-mening nu;
Pappa där!

Dop & Café!

Världens bästa snuttefilt.

Blev det vinter.?
Det fullkomligen öser ned snö där ute och min promenad nyss förvandlades till ett brutalt pulsande utan vare sig mål eller mening. 7 minuter tog det innan jag gav upp och vände hem.

Vi var på café i förrgår, närmare bestämt ett riktigt bebiscafé där ingen höjer på ögonbrynen om man har ett dreglande och hoande paket på armen.
De hade hela lekrum, stora soffor, mjuka mattor och klassisk musik (!) i högtalarna. Detta ställe är nog inte det jag skulle gå till om jag skulle träffa en vän utan barn -men mina vänner hade med sig var sitt underverk som också..piper och dreglar. Fantastiskt!
Hursom. Vi stannade i flera timmar och hann med att diskutera allt ifrån genus och duschvanor till yogavarianter. Jag fick gnugga geniknölarna ordentligt. Det känns som om min hjärna (och kunskap) har legat i träda rätt länge nu.
Stället heter Cafe Glada Barn, ligger på söder och finns att läsa om här.

Om ett par timmar ska vi hela familjen på V´s dop i Katarinakyrkan! Det ska bli jättekul att komma iväg på något sådant. Det måste varit 15 år sedan jag var på kyrkodop. Eller mer.
Hum, jag känner mig lite stressad så inlägget blir jättekort och riktigt tråkigt.
Sorry!
Jag återkommer sen med ett hejdundrande recept på chokladtryfflarna vi bakat till dopfikat.

Det här med lappar på saker -jag förstår nu varför man inte ska klippa bort dem som jag alltid gör.
Den här, som heter Label, Label, fick vi av syrran och är världens favorit.

På Café Glada Barn.
Helt färdig efter allt nytt.