Ett och ett halvt års mjuk vilde

 10,8 kg tung, 79,5 cm lång och 

med ett fantastiskt huvud på 48,4 cm på sina axlar fyllde Tuva 1,5 år här om dagen!

BVC levererade exakta mått i förmiddags.
Utöver det fick hon stapla klossar, rita, leta efter saker och prata med Christina, som hon träffat sedan hon var 10 dagar gammal.
Allt var precis så enligt normen som man vill att ens barn ska vara.

Det som Christina på BVC inte vet är allt det andra. Som det här:

Håret växer i en vansinnig fart-rakt upp och framåt med vilda virvlar. Jag och Patrik höll ned små vevande armar och klippte lugg. Vi får vattenkamma ned rufset. Luggen har redan nästan växt ut igen.

Tuva gillar att göra själv. Hålla själv, gå själv, klä sig själv, äta själv.
En del går bättre än ändra. 

Hon har även uppfunnit skriket som varningssignal att vi inte respekterar hennes vilja.

 BVC kollen vid 1,5 år vill se om barnet klarar att stapla tre klossar på varandra. Tuva kan stapla praktiskt taget varenda kloss vi har i en stapel. Hon gillar att läsa bokstäver och kan några.
Resten blir ljudat M--A--M--M--A, även när det står Deischmann. Men hon har fattat poängen!

 Tuva är enormt social. Hon vill prata och leka med alla, och det får mig att tyst hoppas att hon får vänner som är snälla. Må min dotter få människor med gott hjärta i sitt liv.
Hon blir lycklig av att få visa pappas sl-kort för konduktören som säger hej -bara en sån sak.

Tuva beräknar resultaten av sina handlingar, och jämför hur konsekvent omvärlden är.
Det är skitläskigt. Och briljant.
Hon testar här under hur jag reagerar på något hon vet hon inte får, för tionde gången på raken. Hon är varken retsam/skrattig eller arg och bestämd. Utan intresserat uppmärksam.
Test nummer 30562

Tuva meckar mer än gärna med grejer och har inte en vuxens förstelnade uppfattning om någontings svårighetsgrad eller komplexitet. Hon tar sig ann varje ny utmaning med samma självklarhet, och jag avundas det.

Tuva har ett helvettes humör ibland och har mer pondus än en vild tvättbjörn. Hon kan skaka av ilska och vråla rakt ut.
Men hon är samtidigt den mest mjuka och kärleksfulla, som klappar på bilder av någon och kramar folks ben.

Tuva kan mängder av sånger och danser, och tack vare en gladeligen spelande pappa och en fin musikförskola är stora delar av hennes liv musiksatt.
Hon sjunger mycket varje dag.

Tuva kan säga en hel del nu, och har börjat med en del tvåords-meningar.
Hittills säger hon:
mamma

pappa

ja

nej

hej

hej då

där

den

titta

mat

bajs:)

myra

gurka

sitta

sitta här/sitta där
boll (bubba)

mjau

voff

muuh
(och många mer läten för saker)

kan bokstäverna a, i, j, m,o

aj

nam-nam (när något är gott)

upp

blåbär/ bär

gubbe

bulle

bil

bi

kotte (niah. fråga mig inte hur hon fick samman dem)

wow

oj, oj

och, hum...fler ord än så men det är allt jag kommer på just nu.

Tuva behöver vara ute en massa varje dag för att må bra, och har visat oss att vi nog behöver det lika mycket som hon. 

Tuva fejk-gråter. Eller blir fejk-arg. Eller fejk-skrattar.
det är med största svårighet vi inte drar på smilbanden när hon utövar teater.
På ett något lite skrämmande sätt är det ju en sorts meta-förståelse.

Tuva är det finaste vi har.

Alla går på morgonen nu

Jag tänker varannan kväll att jag ska skriva i bloggen, men tiden räcker aldrig riktigt till just nu. Men i dag blev det tid över för denna trevliga syssla!

Tiden sen senast har präglats av jobb, dagisinvänjning och familj.

Det har varit fint, mysigt, stressigt och svårt. Svårt främst att lita på att Tuva kommer att ha det bra utan oss hela dagarna-att hon kommer att trivas och skratta och leka lika mycket som hon gör med oss.

Att någon kommer att se henne när hon blir ledsen.

Jag minns bara roliga saker från dagis (förutom när min bästa kompis Frida vann över mig i kampen om Tim. Vi var två-tre tror jag). Dagis var kul! Jag minns vilan från lilla avdelningen med gula Stockholm-stad filtar (hur vi alla låg och glodde på varandra) och hur toaletterna inte hade dörrar utan var som små ogenerade bås. Och hur vi snodde socker och kanel från matförrådet. 

Jag hoppas att Tuva hittar en bästis så småningom som jag gjorde.

Jag hoppas att hon hoppar över sopkoken vi gjorde på gården av tulpanlökar och pölvatten i sandlådehink.

Det var verkligen jätteäckligt.

Det är tidiga mornar för hela familjen nu

Första dagarna på dagis var en resa i snö för Tuva

Trött men glad unge äter mandarin och blåbär hemma efter långa dagar

Skrubbad av grus eftersom hon inte går så väl ute i stora skor

Metafotografering av kusinerna

Kroppen. Den är mycket spännande för henne. Hon trixar och vrider och tittar.
Hon är så fin.

Boot camp

Just nu pågår en intensiv tvåveckors-träning att gå med skor, utomhus.
Tuva har gjort varken eller någonsin men om exakt två veckor börjar hon på dagis!

Och till min och P´s stora skräck är dom tydligen "ute mycket".
Vår lilla unge som just nu övar på att sätta sig från stående och att ställa sig upp från sittande -hur ska hon klara en isig hinderbana med tio andra småmänniskor. Hualigen.
Vart tog vår lilla lilla nyfödda flicka vägen.?

Att hon ska vara själv flera timmar om dagen. Tänk om hon slår sig och blir jätteledsen?

Tänk om hon tror att vi aldrig kommer tillbaka?

AAHHH!!

Men, det är något som säger mig att det är svårare för oss än det kommer vara för henne; det här med dagis.

Skit it´. Vi kör ett bildrace istället. 

Fina Tuva, uttråkad och nyvaken på samma gång.

Ute och går för första gången med skor och upptäcker kottar!
Oh yes, kottar!

Fullständigt spikrak hållning, tänk om jag under gå så en hel dag.

Jag frågar mig ofta när barn slutar att smaka på allting (eller är det bara fågeln?)

Ja, för sen säger hon Nej, nej..för att visa vad hon redan vet.

Slänger saker i golvet (Nej, nej..)

Jobbfrukost of Champions

Min kalender denna vecka är inge kul. Nästa blir bättre!

I dag kom riktigt ljus in igenom köksfönstret.
Vårljus!

Tuva pratar i telefonen.
AAallååaaa.?

Hon tecknar mycket. Det här är sjörövarfabbe!

Imse Vimse

Santa Lucia

Och ja, middag!

Dagisångest för vuxna

Misstänksam mot utbildningsväsendet

Jag och Fina P anmäler oss till dagis.
Vi har redan siktet på ett som ligger i Gullmarsplan men det är privat, så vi tänkte självklart helgardera och söka även kommunal förskola. Åh, vad det är svårt på så många sätt. Och även om jag har en utbildning inom pedagogik så stämmer ingenting längre. (jaja, dynamisk pedagogik för vuxna, men jag har ju bannemig en fil.kand. i pedagogik någonstans i bakre hjärnan) Jag har lärt mig mer om vad som är fel med respektive pedagogisk inriktning än vad som imponerar mig under studietiden.
Och, så är det oerhört svårt att ta ställning när det väl gäller vårt barn. Vi vet ju knappt vem hon är sen.Vem hon blir.
Men vi anmälde oss till fem.
Så idag bar det av att testa promenadvägar dit. Vi skulle ju ändå långpromenera.Nej, det är inte det geografiska avståndet som avgör men det spelar roll. Inte för att jag och P ska sova längre utan för att hon inte ska gå där så väldigt länge på dagarna. Hon är ju bara över året då.
Gud vad svårt med dagis.
Jag å andra sidan älskade att gå på dagis.
Jag hittade min bästa kompis Frida där, blev kär i Tim, slogs om Tim, hade min stora syster där som fysiskt och psykiskt skydd..och så åt vi planteringslökar på gården när fröknarna inte såg. Det var fantastiskt.
Men att Tuvaliten ska få fend for her self känns läskigt. Hon kommer klara det galant, det är vid P och jag som ångesten står och lutar sig över axeln.

I helgen var P´s mamma och T´s farmor här!

Tuva fick en fantastisk röd klänning med vita prickar, och mycket mer...
Tack!:)

Prepp är A och O när man under veckodagarna är ensam med Tuva hemma.
Det betyder att den tid som det tar att laga lunch inte alltid finns -långt ifrån.
Därför -Prepp! Vi har nästan alltid ett gäng lådor i kylen som är färdiga, bara att värma (och ibland är det inte helt lätt heller). Vi lagar mer än vi äter upp helt enkelt, med mening. Och jag förkokar sånt som tar lång tid. Som Emmer.
Det är världens godaste sädeslag, smakar nötigt och har perfekt tuggmotstånd.
Emmer är urmoder till speltvetet, som i sin tur är urmoder till dinkel. Som är urmoder till vetet. Lastgammalt med andra ord. 12000 år på ett ungefär för att vara korrekt. De korsade einkorn med..minns inte. Men det var i Asien och det blev gott.
Jämfört med vete är det, ja, inte jämförbart. Hör antioxidanthalt, även som tillagat (till skillnad från vanligt vetekorn) och har en helt annan halt av veteprotein (i.e. kan ätas av glutenintoleranta och man blir inte lika dåsigt vetebullemätt på emmer)
Hittar du Emmer, ta med det hem...
Koka en större sats, utan salt i vattnet (de blir större och saftigare utan), salta sen och frys in.
Används till allt man vill ha ris, kort pasta eller annat gryn. Och så blir man glad att man främjar ett sådant jordbruk.
Gud vilket pretentiöst inlägg. Nåja. Vi tar något annat nästa gång. Ja loovar.

Med curryblad, gurkmeja & citron.