On a mothers love

 En betraktelse bara;

Jag förstår att det är ändamålsenligt, det här med att man blir helt uppslukad av sitt barn -då man sätter ett till livet. Jag menar, den där fullständiga och suddiga fokus som plötsligt infinner sig.
Att man som förälder går från ett sorts själv till en ständigt delvis närvarande individ -därför att den andra delen är upptagen med sitt barn, och allt vad som har med denne att göra. Hon är så liten än, det finns alltid något i det praktiska om det inte rör det emotionella.  Det tar aldrig slut och man har aldrig rast och när jag finner att jag har tid för mig själv, finns tankar o mitt barn insprängt i alla andra funderingar jag sysselsätter mig själv med.
(Kanske blir det annorlunda om ett par år, när hon klara sig bättre på egen hand)

Min mamma brukar säga att naturen sett till att vi föräldrar blir så fokuserade på våra barn, annars hade de aldrig överlevt. Att det är en sorts biologiskt strävande självbevarelsedrift.
Den som gör att vi tycker att våra barn är unika och nästan magiska. Lite klyftigare än de flesta andra. 

Att de alltid har ett speciellt skimmer om sig, som du inte ser i alla andra barn.

Som bilden ovan. Jag och du ser inte samma sak, ändå är det samma bild och samma barn.

Det är nästan hisnande.

Rosendahl

Patinering av krukor

Vetegräs som spirar

Kombucha mother

Omstrukturering av planterade kryddörter

balkonghäng

sol

filosoferande

hemligheter

sommarfestival

kärlek

Prisa Högre Makter, sommaren är här!

 Solen skiner! Sommar! Gräsmattor! Långa dagar!

Vi är friska och det har varit helg!

Nu ligger snöblasket långt bort i minnet och livet ter sig lättare än på länge.

Odlingsnerven har kommit fram och äntligen har jag satt vetegräs och rödkålsgroddar på balkongen. 

Om en och en halv månad kallar jag dagarna semester.

Jiiihaaaaa!

 Traditionen automatfoton upprätthölls 2,5 år senare än sist.

 Nu med ett fint extra tillskott på bild.

T har listat ut många nya sätt att skaffa sig det hon vill ha, och vi har inte haft erfarenhetsbanken som kan räkna ut vad hon kommer att räkna ut. Som en hylla bredvid sängen.

 Vi gungar. Herregud vad mycket man gungar med ungar. Tur att det faktiskt är roligt på något sorts illamående-Gröna Lund som vuxen-vis.

 Det var länge sen, och väl så saknat att gå ut och äta med bara vuxna människor.

Efter tre timmar ville jag gå hem och sova. Jag var inte så disco som jag trodde:)

 Grannarna måste ha världens häftigaste hoj.

Jag var tvungen att ta en bild för att glo på.

 Diskbänksrealism med Tuva och tomatsåsen på spisen.

Fin sådan.

 Ja, mer än så här blev det inte idag, förutom nedan definitionsskillnad.

Jag kallar det sticklingar medan P kallar det när du tröttnat på växter skär du av dom.

Jag undrar vem som har rätt egentligen.

Pesto.? Jamen varför inte vetegräs!

När jag var hemma hos min fina kollega/ vän/Tai Chi utövare/ barnyogalärare/ granne/ yogi/ allmänna glädjespridare Annika här om dagen fick jag galet goda vetegräsbollar med caschew och aprikos. Bland annat.
Därför blev den naturliga följden idag en vetegräspesto!
Eftersom jag ständigt går och funderar på råvaror just nu till ett jobbprojekt hamnar alla mina tankar i en skål.
Jag låg och tänkte på det i går när jag egentligen borde sovit.
Drömde om det (ackompanjerat av den här. Fan vad konstiga drömmar kan vara)
O resultatet.?, det blev mäkta gott!

A och Tuva.
Trots bilden ( Tuva = Ulla Bella Sekreterare) är hon en sån som barn älskar fullständigt!
Världen mjukaste och gladaste.

Pesto!

Pesto med Cachew, citron och vetegräs
200 gr caschew, mandel och jordnöt, blötlagda ett par timmar
2 stora buntar basilika
1 dl kallpressad rapsolja
2 vitlöksklyftor
saft och zest från en halv citron
1 msk rostad sesamolja
1 msk vetegräspulver
en nypa chiliflakes
Himalayasalt och nymald svartpeppar

Mixa allt rakt uppochned i en stark mixer och smaka av.:)

Fina, fina gräslöksblommor.

Projekt ger mig tillfälle att plocka fram de lite mer udda redskapen, här; Lurch!
En svarv vi använder varje dag på jobbet.

Off topic.
Min älskade tröja från Sisley blev lite krympt igår i tvätten.
RIP fina tröja, du var mig trogen. Du passar nu Tuva.

Vardagsdrama

Egentid
-delad.

Ohlala, vad trevligt med DN på morgonen!
Helt plötsligt  känns det som om jag har någotsånär koll på den yttre världen och bebisbubblan fick några små små, men betydande hål.
Jag var hos mamma & pappa både igår och idag. Förutom att det ligger väldigt bra till om man är i stan och en bebis vaknar av plötslig och akut hungersnöd, så är det mysigt att träffa dem utan att det är någon tillställning alls. Jag har alltid tyckt bättre om att helt förutsättningslöst umgås i varandras vardag.
Fika med pappa var mysigt, och nu vet jag att han tittar in här ibland (hej Pappa!).
Då får jag antagligen ursäkta för smygtagna bilden nedan, men det är så roligt att se hur de fullständigt accepterar varandras olikheter (eller så mycket som det behövs i alla fall).

En perfekt femöresbäddning, en i stilen "Hela havet stormar"

Lillgosbarnet skrattar mycket nu, och skriker mycket högre än hon någonsin gjort förut. Allt i en lagom oförutsägbar blandning och fördelning över dagen.
Hon sover helt annorlunda också, kortare och lättare. Hon är helt enkelt vaknare på alla möjliga sätt, men det här med sömnen hoppas vi ändras snart. Man blir inte riktigt klok av att inte sova.

Gapskrattar gärna

Fröna jag sådde när J.s dotter föddes växer så det knakar!
Det var en liten magisk tjej som kom till världen! 

I dag tänkte jag ta mig ann att gå fruktansvärt långt, av den enda anledningen att det nog skulle vara skönt att gå fruktansvärt långt och rensa hjärnan på onödigt bråte. Jag siktade på minst en halvmil eftersom Tuva sov som en stock.
Bron över till Skanstull såg så härligt solig och öde ut för gångtrafikanter och jag tittade på bilköerna tänkandes hur synd det var om dem som satt där intryckta i plåtburkar en och en med radion på. Så jag tog en bild. Lite längre fram stod människor utanför bilarna, hängde på räcket och vankade fram och tillbaka. Trafiken stod tvärstopp. Sen såg jag blåljusen och poliserna, och massan av fotgängare som haft samma ide som jag. Ingen kom över bron och allt var öde framme vid korsningen Ringvägen/ Götgatan.
Det var en bomb, sa någon. En annan sa att en stor butik hade rånats. Polisen sa ingenting.
Jaha, jag var inte beredd att gå hem igen så jag och Tuva tog kringelikrokar jag aldrig gått förut och jag fixade faktiskt min halvmil. 0,736 mil enligt min RunKeeper. Kanske kommer jag att kunna springa den sträckan snart, det hade varit häftigt.

Fri sikt för dem utan bensin, än så länge.

På hemvägen hörde jag ett jämrande och jamande som kom närmre och närmre. Tillslut hittade jag katten som satt uppflugen i ett träd. Den såg fullständigt vettskrämd ut och klamrade sig fast vid en gren, den verkade inte kunna komma ned. (hur kom den upp.?)
Är inte katter riktiga Tarzan?
Ingen annan var i närheten, Tuva sov, så jag klättrade i träd i dag. Katten satte fast sig perfekt på min jacka så där som bara rädda katter kan så den var inte svår att få ned. Väl nere fick jag en glad kattpuff och såg den halta iväg. Det var nog därför den inte kom ned själv.

Drama i svart/vitt.

På mammas gata

Minnenas kavalkad varade tre timmar i går.
Jag gick till området jag växte upp i och benen visste precis vart de skulle gå, fastän jag inte gått runt så där på femton år.
Där gick jag på dagis. Där bodde Frida med sin mamma, pappa och storebror. Den vägen sprang jag en kilometer till skolan. Där blommar körsbärsträden ett par magiska dagar om året. Där möttes jag, Micke, Heikel och den andra Frida för att hitta på farliga saker att göra. Konsum där jag en gång tappade bort mamma och kände total skräck för första gången. Jag vet vart det blir bäst vattenpölar att hoppa i när det regnat.
Nu bor någon annan familj i vår lägenhet. De har blåa krukor utanför och en katt som solar på betongplattan. Allt ser mindre ut.
På något vis ville jag gå in och säga Ursäkta, men det här är faktiskt mitt och här får bara mina minnen plats. Men jag står ju inte stilla så varför skulle tiden?

Här bodde jag till i många år, mina två fönster ovan.

Takstegen brukade jag sitta på och prata med kompisar som kom förbi

Här lärde jag mig att cykla.

Det stående projektet här hemma är att träna lillgrisen på att ligga på mage och träna att hålla upp huvudet.
Hon hatar varenda sekund av det (och det blir inte många). Annars har hon varit glad och väldigt pratsam.
Varje morgon sitter hon och gapskrattar på Fina P´s mage och han skrattar tillbaka innan han måste springa till jobbet. Tidsfördelningen är väldigt orättvis.

Min lilla rockabilly

..som sover räv rätt ofta...

Näven är både trygg och god. En ny upptäckt.
Hon brukar prata med handen i munnen mycket koncentrerat.
Det ser hur kul ut som helst.

Raketbränsle

Om man är vaken dygnet runt som jag är blir magen sur, i dubbel bemärkelse.Ph värdet blir i obalans av stress vilket i sin tur påverkar hela organismen negativt. Då behövs basiska livsmedel, här är en länk till kompisarna på fina Blueberry om syra -bas balans. Inget hokus -pokus egentligen utan rent bonnavett.

Min morgondrink just nu ser ut så här:
Vetegräs
Maca (Råkvalitet)
Reishi
Nässlor
Ren Aloe Vera
Ofiltrerad rå äppelcidervinäger
Citron

Det ser inte klot ut, jag vet. Men det fungerar för en trött och stressad mage.
Botten upp!;)

Hemmaskörd, bäbismat & ointresserad Tuva

Äntligen är mitt vetegräs och broccoligroddar färdiga!
De jag planterade ett par dagar innan Tuva-Bäbisen ville komma.

Tillsammans med ett par morötter, en tuss alfa-alfa och citron ska det bli dryck!

Om ingen visste ser broccoligroddar ut som små, små hjärtan

Ned i den grymma råpressen jag fått av P!

Hur får man något grön-orange att se gott ut.?
Man placerar det bland basilikan!;)
Tadaaa!

..och moset som blir över är starten på finfin bäbismat!
Åh, nej jag ska inte ge det nu -jag bara testar.

Tuva tog det hela med ro.
Hon har börjat snörpa på sin mun när hon blir lite sur.
Som här.
Då måste jag pussa på henne.
Då blir hon mer sur.

Gårdagen i bilder

Vi provade vagnen/ vrålåket för andra gången!
Det är helt omöjligt att inte titta på T när man kör för att se om hon har det bra. Som om hon plötsligt skulle försvinna.
Vi tog oss till mataffären med en uttalad lista på bara gottiga grejer av typen fett & socker.
Att vara vaken kräver redig energi!

T gillar sin vagn mycket. Inte ett pip så länge man kör snabbt och den fula gratisdinglan vi fick på BB är tydligen jättefin... Vi lägger oss för högre makter.

Filmkväll!
Min vackra man laddade ned  hyrde lagligt ett antal filmer och släpade till och med in förstärkare och högtalare i sovrummet för ett kanonljud!
Lillgrisen ville inte ligga själv och inte sova alls så vi blev tre par ögon framför Warhorse.

Dagen till ära fick lilla nattugglan en nattugglebody som log  mot oss i mörkret.
Busiga unge.

Hormonerna börjar ge sig till känna framåt 20:00 tiden så jag gav mig på YY´s smoothietrick på långa lördagar:
Raw Kakaobönor.
Om du inte provat, Prova! Googla och läs. Good Stuff for svajig mama.

God morgon Söndag!
Det blev maxfrukost med linfrön för maggen, flummpulver på allt jag kunde komma på...vetegräs, maca, reishi, nässla, nypon, schisandra men sket i triphalan. Förlåt Dr Sangita, den smakar ##...och granatäpple, ananas, aloe och, och, och.
Se om jag lyckas levitera till em..;)
Idag ska Syster Yster komma hit och träffa T!