Det är något jag verkligen kommer att sakna, att laga mat och äta tillsammans i lugn och ro!
Vi hinner lystna på varandra över en skål varm mat. En lagar, en diskar. Eller så gör vi alltihop tillsammans i en enda röra. Hursomhelst är det en av de där vardagssysslorna som gör mig sådär löjligt nöjd med mitt liv.
Sådär nöjd att man önskar att det skulle komma med i Filmen om mitt Liv.
Ibland tänker jag så, att man borde filma.
Idag ville jag till exempel filma en man som satt och sov på tunnelbanan, och mannen bredvid, som han slumrade på. Eller när två killar i femtonårsåldern kramades jättelängre för att sedan generat se sig kring om någon hade tittat.
Livet är ju verkligen en miljon hoplänkade ögonblick som tagna ur sitt sammanhang kan verka obetydliga, men tillsammans blir de vårt unika allt bara synligt för de invalda. Så jag skippar nog Filmen om mitt Liv.
Nåja, vad gör man då när man inte föder bäbis?
Man odlar vetegräs & broccoli!
