Niomånaderstand

I dag är Tuvas 9 månaders dag!

Eftersom familjen är krassliga och trötta har det inte varit jättemånga knop de senaste dagarna men det har varit skönt med lite lugn och ro.

Vi har varit hos j, J & Rio och avundats deras nya fina 50-tals hus, vilket fick mig att gräva än djupare i mina tankar om ett av husen bortåt Dalens koloniområde. 150kvm, spröjsade fönster och stentrappa upp till dörren. Ett villavillerkulla. Dom säljer aldrig.

 Som för att fira sin dag tittade en liten första tand ut igår!

Den sitter i nederkäken och Fågeln VÄGRAR öppna munnen så vi får titta-än mindre fotografera. Men den är liten som ett riskorn och sylvass. Hon ser alltså snart ut som en liten entandad pirat. Det förklarar dock
de senaste dagarnas fullständiga skitnätter ursäktaspråket.
Vi är väldigt stolta över denna spontana bedrift och hoppas med försiktighet på fler.

 Vintern kommer, det blir kallare och kallare för varje dag vilket gör att jag får mer och mer att göra på jobbet. Äter folk oftare och mer på vinterhalvåret? Om inte det så vet jag inte, men mycket är det och jag kämpar med att våga släppa taget vi 16:30-tiden därför att det blir aldrig klart. Mitt jobb blir aldrig aldrig färdigt.
Det är något jag lär mig nu, att gå ifrån därför att det inte längre handlar om bara mig och mitt.
Ibland är det svårt.

 Tuvas 9 månaders dag firades med en alldeles egen gitarr modell liten!
Den var en fullkomlig hit, hon vet precis hur man gör nu för tiden.
Vi firade med en jättestor och rätt udda golvlampa som jag inte vet var den ska stå.
Sen firade Fina P vidare på lokal med vänner och Fågeln och jag tog 4:an till Hornsgatan och träffade de gamle.

Där firade Tuva med fiskgryta och hallon medan jag firade med att få hem min turkosa Kånken, tillräckligt med torkade trattkantareller för en mängd middagar samt denna granna kasse.

Det var min dagisväska och var ytterst anti-kärnkraft och allt sånt där ståhej. Jag vet inte vad jag ska göra med den men fin är den!

 Det allra sista firandet för i kväll blev sagoläsning ( Älskade lilla gris) vartefter Fågeln somnade på ett par sekunder.
Lagom tid kvar för chai och funderingar över ett samarbete med den här annorlunda, men duktiga kocken och fotografen.

Fem hela månader!

I dag är en alldeles speciell liten persons 5 månaders dag!
(ja, förutom att min syster fyller år och nationaldagen då:)
Det känns så konstigt att det faktiskt bara var fem månader sedan vi tog en taxi till SÖS förlossningsavdelning och fick träffa lilla fågeln för första gången.
De skojar inte de som säger att det går snabbt, och innan man vet ordet av är de stora.Ja, nu är Tuva inte stor än, men så mycket har hänt på dessa fem månader -inte bara i oss utan hon har blivit en liten personlighet med stor integritet och rätt konstig humor, försiktig och vild på samma gång och finast på hela jorden.
Men det var hon ju ifrån början.
Det finns ett kinesiskt proverb som lyder: Världen är befolkad av världens bästa barn, varje förälder har sitt.Så är det verkligen.

Tuva sitter nästan själv.
Det är läskigt och spännande och man får hålla i handen.
Här på mormor och morfars köksgolv.

Hon skiljer på folk och folk mycket mer nu än tidigare.
Och hon kollar av att man är där när det blir mycket nytt.

Hon sover bättre på dagarna, ibland två timmar åt gången och nätterna börjar ljusna för oss föräldrar...

..å andra sidan sover hon väldigt lätt och väcks av allt, och allt låter ju lite.
Vi smyger runt som detta ministerie efter 20:00.

Läsa sagor är en ny favorit!
Hon förstår såklart inte berättelsen men lyssnar mycket uppmärksamt och stilla på rösten.
Det gäller att läsa med inlevelse även tjugofemte gången.
(hon har till och med börjat somna till sagoläsande!:)

Hon är världens busunge nu som gillar att upptäcka med hela kroppen och kastar sig huvudstupa fram om något lockar speciellt mycket.
Tittutlekar, som här,  får henne att kikna av skratt och Fina P bäst i världen på sånt.