Trädet

Vilken dag!
Det verkar som om våren äntligen tagit fotfäste i markerna här runt och solen strålar in genom våra fönster.
Nyss fick jag en bild skickad av Fina P, på mitt träd. Eller trädet som stolt står utanför vår förra lägenhet i Midsommarkransen.
Jag tittade alltid på det på väg hem, det var trädet som visade vägen. Det kändes lite larvigt att ha ett träd. Men strunt samma, det gjorde mig glad.
På vintern var det alldeles svart och mystiskt, på sommaren ett riktigt sagoträd. Jag brukade säga Hej trädet väldigt tyst ibland, så att ingen förbipasserande skulle tro att jag tappat taget om verkligheten.

Mitt träd!
Photo courtesy of P

 I morse blev det yoga. Min rygg spökar ordentligt och ikväll ska jag till gymmet oxå. Det behövs verkligen, man måste vara stark för att bära runt på vårt underbarn...

Och någonstans just nu föds troligen ett litet barn! Det är J, en person jag tycker mycket om, som ska få vara med om vad jag och P fick.
Jag blir aldeles rörd när jag tänker på det. Jag var tvungen att plantera lite fina frön i morse till hyllning av det nya livet.