Snabbhej från lördagskvällen

 Det är inte lätt att skriva när jag har en liten glad bäbis som ligger bredvid mig i sängen.
Hon hoar, fäktar och pockar på fullständig uppmärksamhet och är vansinnigt gosig.
Men jag slänger upp lite bilder som lovat;), Plitar ned receptet jag lovat A och kommer med något vettigare sen.

De galet svulstiga gardinerna sitter nu tillfälligt uppe, vilket gör att vårt sovrum ser ut som någon sorts boudoir där jag hittade dessa två när jag kom ut ur en osedvanligt lång dusch.

P får något romantiskt i blicken när han hittar björksav i affären ( och det är inte ofta)
Jag tror att det flörtar med bonden i honom.
Och vem är jag att motstå att köpa en flaska när han är sjysst och väntar utanför affärer då jag står och petar på något i matväg jag inte sett förut.

Evinnerligt trött på alla pisshissar upp och ned i tunnelbanan.
Vem kom på att kissa under en hissresa.? Varför just hissar.?
Hur hinner man.?
Jag välkomnar de nya toaletterna som ska upp i tuben -som det är sagt.

Upptäcker nya mukkler lite här och var ifrån allt bärande på Tuva.
Ena axeln har blivit större än den andre till min fasa och fascination.
Det känns så i alla fall
(Snyggbild, med filter. Och ja, det är ett hål i väggen bakom, inte jox på linsen)

När man ammar varannan timme hinner man se rätt mycket, och googla desto mer.
På något sätt tänker jag alltid att planen som passerar kommer att plötsligt störta inför mina ögon. Värsta katastrofidéerna.
Herregud, jag undrar vad psykologen säger om det.

Bäbismassage.
Ibland är det inte kul men oftast tycker barnet vårt att det är toppen.
Hon älskar bland annat när man stryker under fötterna och berättar vad tårna heter.
(vilket enligt mitt minne heter Stora tån, Långa tån, Mellantån, Kusintån och Lilla-lilla-tån.)

Krokodilgreppet!
Just nu i helgen föll något på plats, om än trevande.
Handen, ögat och viljan blev vänner och det pågår en frenetisk trial -and -error vilket är det mest intressanta som finns att titta på för två stolta föräldrar.

Fina, fina späda broccolistjälkar. 

 Ett utlovat recept som är ett grymt alternativ för de som tröttnat på köpepesto och för de som vill ha en jädra dos nyttigt. Men det är jädra gott också. Den är rå förutom rostade caschew, men det blir en djupare smak i och med rostningen. Men man gör ju som man vill vettja.

Broccolipesto på cashew & persilja

1 stånd ( :) broccoli, skuren i mindre bitar
100gr (eller två lagom nävar) caschewnötter, torrostade i panna
3 klyftor vitlök
En liten bit ingefära
en halv röd chili
En bunt slätbladig persilja, kvistar och allt
Saftern av nästan en halv citron
Himalayasalt & nymalen svartpeppar
0.5 dl virgin kokosfett (eller två -tre stora drag med skeden)  alt. kallpressad raps.

Mixa allt i mixer/matberedare eller någon annan kraftigare maskin till en  pasta, tillsätt vatten tills du får den konsistens du tycker om.
Ät till pasta, som dipp, till rostgrönt, som pålägg eller med sked.
Håller sig minst två veckor i lufttät burk i kylen, förutsatt att man inte går och nallar ur den med fingret.

Bildspråk

Jag tänkte på det idag,
hur berättelser behöver illustreras för små barn och hur man (läs: jag) minns händelser i filmsekvenser och inte i ord.
(Därav tvistade pedagogerna)
Varje dag har vi haft aktiviteter och den lilla tid som varit över har jag velat spendera med denna lilla familj.
Så jag tänkte berätta hur de senaste ickebloggande dagarna sett ut med betoning på lite visuell stimuli
med, ja, en och annan förklaring. Annars blir det tråkigt.
På något sätt känns det också som om mitt sinne behöver vila i lite färg just nu.

Söndag på Östermalm.
Ammar bebis på 7års kalas

Kusinerna umgås & föräldrarna äter tårta medan de tänker på samma sak.
Han är så bra P med sitt kloka hjärta.

Ett mindre skepp kom lastat med produkter som vi öppnade hela familjen på köksgolvet.
Panga bubbelplast och allt.
Mer om det sen, men mycket intressant.

I ett klassiskt femtiotalsskåp gömmer sig en hel värld av underliga burkar.
Detta är bara halva dragdörren.

Tusen idéer dansar runt i mitt huvud just nu och alla känns lika kul att genomföra.
Eftersom inte kreativiteten blir mätt på jobbet rinner det ut hemma.
Jag är glad att min kärlek är förstående och själv smider planer för hemmabyggen.

Fina P kom hem med min ihopknåpade utskrift, lite subliminal konst till Tuvas rum.
Ja, man kan ju alltid prova!

Weibull´s hade rea -them evil bastards. Det är jord överallt och doftar mylla.
Nu har vi 3-4 växter till.
Vi hade 23 innan.

Lillblommorna i mitten är till Lillgrisen.
Att välja dem, vilka färger på blommorna jag skulle köpa, tog längre än att ta sig från Fruängen till Mörby centrum.
Jag vet fortfarande inte om jag valde rätt.
Men de luktar väldans gott.

Trafiken mellan Rådhuset och T-centralen är för närvarande stopp i, sa MTR-killen med megafonen.
Väl i rulltrappan vid Centralen stannade allt när barnvagn och Moi var mitt i. Vardagshjältarna hjälpte oss upp ch Tuvaliten som som en stock genom hela dramat.

Mitt landställe, jag saknar det.
Bilden är från i somras och det är faktiskt bara snäppet modernare än vad det ser ut här.
Så spartanskt att man hör vad man tänker.

Gullungen har badat.
Jädra, jädra gullunge.

I ett försök till familjefoto i sängen häromdagen

Självklart kunde ingen av oss skärpa oss tillräckligt mycket, men vad gör väl det när det var mysigt?

Något är vajsing med mina ögon -det kliar och är rött.
Jag har hört om folk som blir vansinnigt allergiska efter de fött barn...men jag hoppas på något tillfälligt.
Överjäkligt är det i alla fall!

Det var tungt att acceptera att mitt lager krämer håller på att sina.
Denna fantastiska finns att köpa på Yogayama.
Genom det fick jag en idé, mer om det senare det med.

Vårt barn har börjat skratta!
Över en natt nästintill.
Om det finns något som förflyttar berg så är det detta.

Våren är lurig.
Den verkar ligga och sova räv under snön.

Måndag morgon.
Jag är klarvaken klockan halv sex och är vaken hela dagen.
En annan ser ut såhär lite närsom.
Det ser skönt ut.

Jag fick frågan vad det konstigaste jag har i vår kyl är.
Det måste vara en flaska björksav (P´s).
Men han röstar på det framför kokosvatten.

I köket har vi en griffeltavla vi har haft ett bra tag.
Den bär spår av en massa meddelanden vi skrivit till varandra, vi bruade ha den vid dörren.
Just nu ser den ut såhär!

I morse var det premiär för föräldragruppen på vår BVC.
Ingången ser ut som något ur en mörk film, men väl inne är det fint!
Det var fantastiskt roligt att få träffa ett riktigt trevligt gäng som alla fått barn nyss.
Jag ser redan fram emot nästa veckas träff!