Trädet

Vilken dag!
Det verkar som om våren äntligen tagit fotfäste i markerna här runt och solen strålar in genom våra fönster.
Nyss fick jag en bild skickad av Fina P, på mitt träd. Eller trädet som stolt står utanför vår förra lägenhet i Midsommarkransen.
Jag tittade alltid på det på väg hem, det var trädet som visade vägen. Det kändes lite larvigt att ha ett träd. Men strunt samma, det gjorde mig glad.
På vintern var det alldeles svart och mystiskt, på sommaren ett riktigt sagoträd. Jag brukade säga Hej trädet väldigt tyst ibland, så att ingen förbipasserande skulle tro att jag tappat taget om verkligheten.

Mitt träd!
Photo courtesy of P

 I morse blev det yoga. Min rygg spökar ordentligt och ikväll ska jag till gymmet oxå. Det behövs verkligen, man måste vara stark för att bära runt på vårt underbarn...

Och någonstans just nu föds troligen ett litet barn! Det är J, en person jag tycker mycket om, som ska få vara med om vad jag och P fick.
Jag blir aldeles rörd när jag tänker på det. Jag var tvungen att plantera lite fina frön i morse till hyllning av det nya livet.

Ofrivilliga stavblunder

Först en parentes:
Om det verkar som att jag stavar fel ofta, eller att jag glömmer bokstäver i ord en del beror det inte på att jag är kass på att stava utan på grötincidenten.
Det var den morgonen då jag hade bråttom.
Jag skulle till jobbet och hinna posta något innan det.
Jag gick med snabba steg från köket och svingade mig upp på sängen där datorn stod. Solen sken.
Jag minns hur jag tänkte på hur bra min simultanförmåga är och hur effektivt jag kan göra saker när det verkligen behövs.
Då vände jag hela kastrullen (ja, en kastrull) ned på tangentbordet.
En extremt långsam sekund senare drog jag i panik handen över tangentbordet för att befria det från den värsta hirsen och gröten flög. Jag ställde datorn som ett hustak och sprang till jobbet.
Hädanefter har tangenterna K, L, N, U och Space varit en aning motsträviga och G:et var borta länge men verkar nu fungera hyfsat. Alla tangenter knastrar.
Så, nu har jag avhandlat det.

Fruset vattenfall

Promenaden runt Årstaviken var superkul! Såklart.
Jäääla backar och lite vardagsedge med is och motionärer. Det tog ungefär en timme i terrängen och det gör jag gärna igen, nu när S visat den rätta vägen att ta sig dit och inte P´s Googlemapsvariant;) Min äskade man.

Bussen var roligt

Igår åkte vi till IKEA av alla ställen att åka till på en lördag efter lön. Men det var faktiskt helt okej. Jag och P låste in oss i deras fina amningsrum i ungefär en halvtimme. Ja, de har ett amningsrum! Fantastiskt.
Det var som en minimal lägenhet minus kök där man ensam kunde sitta skönt isolerad ifrån bullret utanför.

Tuva har namn!

Det underliga med bäbisar är att de utvecklas i ryck. I alla fall är det väldigt plötsligt man upptäcker att de gör eller beter sig på ett nytt sätt. Helt plötsligt pratar hon i långa haranger och ljuden nyanseras mer till igenkännbara känsloyttringar. Handen sträcker sig efter saker.
Inte helt rätt alla gånger men hon är väldigt fokuserad för sekunden. Det är ljuvligt att se.

 Fina P har projekt på köksbordet och jag har ingen inspiration att plocka upp ett. Jag tror att jag är rätt trött just nu, det känns så på mitt humör. Ena stunden orkar jag allt för att sedan längta till sängen, te och en bok i mörkret. Ena sekunden känner jag mig som världens bästa partner och mamma för att sedan vara helt irrationell.
Idag har P varit och storhandlat och jag tog en lång promenad mot det område där jag växte upp. Inte hela vägen men en bra bit! Jag gick och lyssnade på SR Världen och blev alldeles gråtfärdig. På gott och ont.

Promenad i dag i solen. Självklart är lillgrisen påbylsad eftersom jag alltid tror att hon kanske blir för kall.
Men jag har ofta rätt -hon är inte en jättevarm bäbis.
Att titta ut var tydligen en blandning av fascination och avvaktande misstänksamhet.
Det kanske beror på sittförmågan.

 

 

 

Morgonmys.

Mot Årstaviken! ( med visst motstånd)

Som ett led i min idiotidé att springa ett maraton ska vi nu pilla oss runt Årstaviken, och i sällskap har jag ett gäng mamma-barn kvinnor. Eller människor rättare sagt.
Inte vet jag distansen viken runt men det är nog längre än jag gått i ett ryck på väääldigt länge.
Det ska bli kul!
Men vad är det då som gör att jag tittar lite surt på mina skor som väntar.?

1: Tänk om Tuva tycker det är skit och vill upp mitt i allt och inte ligga ned igen. Jag som hållit henne relativt vaken tills nu.
2: Tänk om jag tycker att det är svinkallt. Jag avskyr att bli genomfrusen. Sätter på mig fula benvärmare.
3: Backarna. De är superbranta. Tänk om jag tappar taget om vagnen (vanlig tanke).
4: Jag känner mig lite lätt osocial idag. Till och med morgonfyran gav för mycket stimuli.
5: Tänk om jag måste på toa mitt i allt? Kissnödiget är en förbannelse som inte släpper taget.

Äh! Nu drar vi!

Så här fint ser det ut runt Årstaviken på sommaren!

Pannkaksljus!

2 av tre möjliga familjemedlemmar svettades ut vad det nu var snabbt som attan. Och jösses vad som kan få plats i en liten människa..av både skrik och, ja. Annat.
När jag vägde Tuva på BVC idag, då vi var på föräldraträff, hade hon inte gått upp mer än sisådär 100 gram på en vecka.Jag som tänker att bäbisar ska gå upp typ ett halvt margarinpaket på den tiden. Orolig förälder haffar en inte ont anande barnläkare som råkade stå i lokalen och jag trakasserade honom med detaljerade frågor.
Det är ingen fara. 
Läkaren hade tydligen varit med förut och lugnade mig med att hon kommer att repa sig snabbt.
Men det är tufft att se sin lilla dotter så ledsen för att magen krånglat.

Utöver krassligheten har vi haft det bra. Det känns som jag och Tuvaliten varit på språng varje dag, eller, rättelse; att vi haft en agenda varje dag. En om dan räcker rätt bra faktiskt, tiden flyger verkligen med liten Tuva.

Den oifyllda tisdagen borde vara ifylld med ett grymt möte med J och Limpan i magen!

Jag och M gick långpromenad minus bäbis!
Det var underbart att få prata skit med någon jag känt så länge.

Nu har min bok blivit så där spännande att man med fasa undrar hur alla ska klara sig på så få sidor.
Jag läser tredje delen av 1Q84.

Min fina man spritter av idéer och blir skönt lycklig av komponentleveranser. Dom kommer rätt ofta.
Han visar mig, förklarar och funderar. Det är häftigt att få umgås med någon annans intressen, inte minst för att de inte är mina. Det finns en lekfullhet i hans sätt att se på maskiner. Jag avundas det.

P berättar, jag smygfotograferar

P gjorde min ihopknåpade sänglampa till Tuva eldriven och inte batteridriven.
Av en burk för öronproppar och lite annat jox han råkade ha liggande.
Helt fantastiskt:)

Tuva med ont i magen.
Inget hjälpte, hon ville sitta och pilla lite på min hand och vara ledsen.

Lillmänniskan repar sig.
Hon har upptäckt handen!
Och fötterna håller hon som pappa..;)

Och nu.., nu blir det pannkakor!
Tjohoo! Livet är gott och soligt igen!

Tajming

Inte lätt, för någon.

Jag är sjuk och Tuva har ont i magen.
Vet inte vad som hände igår när jag kom hem men nedåt gick det..och hela natten gick åt att svettas med frossa. Och även om jag gick till sängs klockan 20:00 känns det inte som jag sovit en blund.

Och Tuvaliten..Hon har ont i magen och förstår inte att det går över eller att det inte blir bättre av att skrika.
Jag tänkte på vad mamma sagt om att klocka när de små skriker så ska man minsann se att det inte är mer än en kvart, fast det känns som en evighet. Och man blir dödens trött.
Okej, nu har det gått 3,5 timmar av skrik. Jag menar allvar. Inget fungerar och hon låter som en katt som tappat rösten, mitt lilla barn..
Det blir en lång dag och kväll för oss båda gissar jag.
Jisses.

Sömning helg. Men ack så bra vi har det.

 Jag vill ha den. Lampan.
Kanske i orange eller olivgrön med stilig patina. Tyvärr får den vänta precis som soffan eftersom min budget inte är vad den brukar vara. Så länge bokmärker jag sidan och dyker tillbaka om sisådär ett halvår. Suck.
Men jag fick mitt begär tilltufsat igår då vi såg Machine Gun Preacher, en egentligen rätt actiontöntig rulle som bygger på en sann historia om enormt civilkurage.
Men. Gud vad vi har. Vi har någon stans att bo, vi väljer middag och vi kan somna tryggt vetandes att våra familjer somnar tryggt.
Jag vet att det sagts förut men vårda det du har. Det är värt allt dina närmsta.

Lampan jag vill ha.
Sen.

I går var jag och Fina P på stan och sprang roliga ärenden. Underbart! Jag äskar att gå i DIY affärer, det är så djupt nördigt och kreativt tillfredsställande att fundera seriöst på dendär träpinnen eller metallplattan.
Projekt är fint som snus.

2 år sedan, i Medis runt två på natten.
Det ska snart bli fyra till, fast på dagtid den här gången.

För små strumpor, små byxor, för stor mössa.
Inget passar just nu!

Det blev en hel del sovande i helgen.
Inte jag. men Lillgrisen och Kärleken.

Det blev tyst i rummet bredvid.

Ja.
Sömn är gott.
Men man blir svårare att klä på.

Svårtystad tiger

I dag var det en av de där dagarna då Tuva har en dålig dag, vilket i förlängningen betyder att min dag blir rätt speciell. Men precis som vilken person som helst kan man ha en dag då allt är skit.
Det är bara svårare för mig att förstå och att acceptera på något vis eftersom jag gärna letar efter konstanter med vårt lilla barn. Man hinner ändå inte riktigt med i svängarna.
Kanske är det just det som är konstanten -det ständigt föränderliga.

Dagen var ändå full med spring då vi i morse var på föräldramöte på BVC med babymassage och senare hennes två månaders koll hos farbror doktorn.
BVC träffen med andra föräldrar och bebisar var jättekul! Det är ett grymt gäng, intressanta diskussioner (nej, inte bara blöjor) och en riktigt smått spirande vänskap.
Så här mycket nytt folk har jag inte träffat på evigheter. I går var jag på fikadate med att annat gäng och nästa vecka blir det Årstaviken runt med ännu ett gäng. Allt detta känns kul och spännande men dagar som denna blir man matt av..
För att vara rättvis så skriks det inte mer än ungefär en kvart åt gången. Och inte är det högt heller. Hon låter mest som en lite katt medan hon tittar förebrående och surt på mig. Men skulle jag få för mig att gå på toa eller på annat sätt inte titta tillbaka blir katten ett lejon och det är svårare att tämja.
Kvällen slutar dock alltid fint. P kommer hem och tar vid, lyssnar och förstår. Vi pussas. Och Tuva somnar lugnt på egen hand som vanligt.
Och på något sätt glömmer man bort skitdagen och får ett glimrande bäbisleende när solen går upp. Rackans unge.

I morse, krigsoffret strumpan var borta rätt länge.

Barnet växer! Vi utnyttjade lite gratisjox och tog hem strl. 62.

Gåva av J´s mamma i BVC gruppen.
Tack!

Kom igen våren!
Det växer vid husknuten.

Såhär ser underbarnet ut just nu.
Halleluja!

Mungbönorna groddar glatt på vårt fönsterbleck i köket. Mungbönor är snäll mat som enligt Ayurveda verkar kylande (yin), sött och strävt, och de är lättsmälta för magar som behöver lugn och ro ett tag. De är ett av det Indiska kökets mest uppskattade råvaror och...det är mumsigt värre om man ger de lite kärlek!
Här är ett recept på Mungdahl, eller Moong som det också heter (och som är långt roligare att uttala).

Mung Dahl

250 gr blötlagda hela mungbönor
1 lit buljong av god sort
2 tsk gurkmeja
3 tsk mald koriander
6 tsk färskriven ingefära
1 grön chili -finhackad
3 msk Ghee eller kokosfett
5 ts kumminfrö
1 ts Asafoetida/ Hing  (för den som vågar och behöver)
3 tsk himalayasalt
1 bunt slätbladig persilja

Fräs kumminfrö i torr panna en stund till de poppar lite.
Tillsätt Ghee och mungbönor, ingefära, koriander, chili och salt.
Låt steka en stund, häll sedan på buljongen och koka upp.
Puttra på låg värme utan lock i ca 15 minuter eller till dess mungbönorna är mjuka men inte mosas.

Tillsätt gurkmeja (ska alltid i sist då det blir beskt av koktid)

Vänd ned grovhackad persilja och servera i skål med en bit gott bröd att ha som bestick.
Låt en jobbig dag försvinna mellan tuggorna.

Mungbönakvarium hemma