Babycafé och kreativ kväll

 Jättetrevligt att fika med Å igår, som fick en liten son tre dagar innan Lillgrisen föddes!
Jag hoppas att jag inte bombarderade henne med frågor..hon har ju lite mer erfarenhet än mig:) Det ska bli kul att dra ihop fler som planerat
Jag hade ingen aning om att det fanns caféer mitt i stan som var så bebis -mamma -anpassade.
Hett tips alltså, Wayne´s Coffe på Sveavägen. Högst upp i Mio möbelaffär finns ett paradis för folk som behöver amma/kräkas/skrika in public.
Efter det tog jag mig till syster E´s jobb, som ligger på hemlig ort och är hemligt. Superhemligt.
Syrran överlämnade en grym bärsjal som jag fortfarande inte vågat prova. Fy##n det känns som om man ska tappa ur den där lilla sprattlande skatten. Jag ska prova ikväll. I sängen. Med P bredvid.
På väg hem igen, när jag missat tunnelbanan som vanligt (ett stående element när man åker hiss ned till perrongen) tittade jag igenom mina mobilbilder. Fem miljoner feltagna bilder.. Det är svårt att hålla bäbis och telefon;) Här är ett urval:

Antagligen Lilla T´s synvinkel

brottom

Ser ut som Hötorget, men man vet ju aldrig

Jag till vänster, bebis till höger

Finger och håller koll på T

Ja..

Det tog ett tag innan jag såg vad det var.
Ett litet öga

lillgrisen på café

Jag & Fina P lyckades ha pillig fixarkväll! Han med sitt pill och jag med mitt -men mitt emot varandra.
Vi sitter och grymtar lite då och då och visar varandra vissa framsteg som gjorts.
Mysigt att hänga så.

Att plocka ned egot

Jag har aldrig gått över Skanstullsbron, trots att jag levt nära på bägge sidor i massa år.
Det kändes alltid så fullständigt plågsamt att gå över, när man kan ta tuben.
Men nu har jag gjort det! Och hör och häpna -det kommer hända igen.

Livet tar tag i en ibland, när man får drag av hybris.
Det är som om verkligheten är självreglerande och ju mer jag kämpar emot det självklara, ju mer dunkar jag pannan mot det. Så var gårdagen.
Jag ville skynda mig och göra saker som jag alltid hunnit förut. Jag ville vara själv och i mig själv och vara lite ego. Tuva hade en dålig morgon -hon var sur helt enkelt. Hon behövde mer uppmärksamhet och en mamma som stannade upp.
Dessa två viljor drabbade samman till det att jag fattade att ju mer jag försökte tvinga på min vilja på någon annan ju mer skulle den personen klamra sig fast vid sin. Självklart.
Det tog tills Fina P kom hem och jag var i upplösningstillstånd med blöt tvätt i tvättstugan och minus uppäten middag.Vi pratade om egon och vad man lär sig sakta men säkert om man lägger örat till livet. Han är bäst.
Jag bestämde mig att jag ska försöka fatta detta nu, att vi är en direktrespons på varandra -även på de lite jobbigare sätten. Och att små bebisar är väldigt direkta och väldigt mycket egna personer dom också.

Spavisit

Mysigt att träffa V igår!
Vi åkte till spa jag och Tuva -Där jobbar V som personalchef. we go way back, ända bak till..åh, var vi 14-15 då vi träffades.? I alla fall, det var fint att Lillgrisen fick träffa henne.
Eftersom V är en erfaren förälder tipsade hon mig om småfolks ögon -som kan strula lite då och då.
Bröstmjölk! Toppen till det mesta. Provade på T´s tåriga öga i morse. Stackars barn fick mjölk överallt.:)

Det är svårt att förstå att hon, som är lika gammal som mig -har tre barn. Och den äldsta har ju blivit 14! Jisses, jag minns när hon var gravid och vi hängde för dagen i Skanstulls nyöppnade centrum. Hon åt Snickers minns jag.
Fina V.

Vana greppet

V var till och med bättre än nappen

Fin väggdekoration!

Roliga Ayurvediska teer

Maraton

Mitt i natten vaknade jag av ett minne.
Att jag sagt att när jag inte är gravid längre ska jag bannemig springa ett maraton. Det var på jobbet och jag deklamerade till I (som är en van löpare och har samma röst som min syster) att det kunde hon räkna med.

Jag hör till dem som verkligen ogillar att springa. Jag gillar att träna styrka -jättekul, och yogan är viktig på olika sätt. Men att springa känns så jäkla hamsterhjul. Det känns som om mina förfäder tittar på mig och skakar på huvudet och ojar sig för varandra: Att springa utan att ha någon stans att springa, dessutom är hon inte jagad av någon. Flickungen borde ju bara gå ut på fältet och rycka upp en rova/ skida ut på fjället och märka en ren.
Men, eftersom jag sagt att jag skulle, och att jag skulle göra det bra också, vaknade jag klockan tre och Googlade "Mataton - Stockholm".
Fy fasiken vilken djungel. Och vad jobbigt trötta och saligt lyckliga alla såg ut på målbilderna. Jag fick romantiska bilder i huvudet hur P och lilla T är vid mållinjen och hejar på mig -självklart jättestolta -och jag (i slow -motion) kommer löpandes (snygg och fokuserad) rakt in i mål. Fantasin fortsatte till att jag sprang förbi några och sen att jag och P sprang ihop -med T i en liten vagn. Allt utspelade sig av någon anledning på Hornsgatan.
Så...nu ska jag börja träna till ett maraton. Japp.
Fortsättning följer...

Eftersom T helt plötsligt ville ligga själv och titta på några tulpaner

passade jag på att dricka kaffe/träna med ett band

Jag ska vara med i en studie om miljögifter och bröstmjölk.
Den jäkla burken stirrar på mig. Jag tycker att pumpa ut är svårt och jag hinner inte!

On A Mothers Love and other things

Någon frågade mig här om dagen hur mycket, om något, jag förändrat mig sedan P och jag blev familj med Lillgrisen.
Egentligen känner jag mig inte ett dugg förändrad. Jag är samma Klara med rädslor, lyckorus och framtidsvisioner. Jag är lika petnoga, slarvig, överaktiv och lat som tidigare. Jag är lika töntig och förutsägbar, och precis lika kär i min vackra man. Tydligen behöver man inte späda ut sina känslor alls, trots att man känner stormkänslor för en liten, liten flicka.
Det får mig att tro på tesen att kärleken blir större, bredare och vidare ju mer den används delvis därför att den har som förutsättning ett oändligt antal skepnader.Med det menar jag inte att man på något flummigt sätt ska älska alla till höger och vänster. Så funkar det inte.
Det hör också till saken att jag tror att vi bara har varandra till låns. Som mamma, som partner och som vän.
Med det menar jag inte att man bör behandla dagen tillsammans som den möjligen sista, min tanke går såhär:
Jag känner kärlek till mig själv när jag förstår att jag känner kärlek för någon annan.Min förmåga att ge kärlek är därigenom beroende av min känsla av själv. Därför blir jag inte annorlunda av att älska någon annan -om tanken stämmer för alla andra så blir allt annorlunda.
Mitt enskilda jag blir då förutsättningen för oss -och vise versa. Djupt komplicerat och ändå inte.
Därför blir insikten av de du delar liv med fundamental, den personen är på ett djupt sätt du.

Oj vad invecklat det blev för min egen trötta hjärna nu..jag lägger det åt sidan for now. Sådana funderingar passar bättre när det är mörkt ute.
Men Tuva förändrar inte mig, hon gör mig större så länge hon ger mig tillåtelse. Precis samma sak gäller P.

Och nu; lite bilder från igår:

Babymobilprojektet tar upp halva bordet

Det blir bollar, många små bollar

På väg till tunnelbanan.
Snön gnistrade så att jag blev sugen att åka skidor!
(jag kan inte åka skidor)

Gosiga lilla människa

Vitlökskärlek.
På något sätt lyckades vi med att äta middag tillsammans igår igen!

Tillfredsställelsen av en lista

Eftersom natten blev lite mer som dag bestämde jag mig för att inte åka till min vackra vän V på Axelssons Spa idag utan att stanna hemma. Nästa vecka ska jag dit!
Istället blev det ett fasligt fixande och uppstyrande, åh vad jag är stolt över mig själv nu!

Been ther , Done that

Jag kollade bosparande till Lillgrisen. Inte för att natten kallade på det, det var mer konversationen igår som gjorde det.
Helt sjukt egentligen att man ska behöva tänka på det nu. Men det kändes skönt på något sätt att ordna med konton och köer och framtid. Jag vältrade mig i konkreta resultat idag.

Utöver det har jag (på mina bara knän, nästan) skrubbat badrummet, kollat upp hur dagis fungerar med avgifter och ansökan, mailat om dagisplats, fixat med fonder, bokat tid för efterkontroll hos barnmorskan, ordnat med mamma -baby yoga som jag ska gå på, skrubbat besticklådor (?), kollat min bostadskö och uppdaterat mina uppgifter och rensat i mina dokument. Både på datorn och mailmappar. Phu!

...Och så har jag och T the cat badat skumbad!

På bostadsförmedlingens hemsida sökte jag eventuella lägenheter vi med min köplats kunde få. Inte för att det är aktuellt men för att se vad som fanns.
Detta var ett av alternativen jag fick, att bo under en bro.

Klockan är halv sju och solen går upp

och Tuva gillar när det blir ljust.
Det var något i natt som hon definitivt inte gillade.
Vad det är vette Gudarna och de avslöjar det inte -jag frågade vid ett par tillfällen.

Jag är redo att lägga mig igen.
Hon vill leka!

Tydligen är Mahler en favorit. Alla andra kompositörer är inte värda namnet.

Hej Snölandskap!

Fönster i ögonhöjd!
Tjohoo!