söndag 12 januari 2014

Om sorg, kärlek och floden.


              Jag fick ett mail med bilder.

Det finns otaliga religioner, trosystem, skrifter, tempel, riter och seder. Det finns gudar, helgon, andar och ljus, alla har sin egen bild av dem.
Om man synar dem nära, om man ser dom endast för essensen, kärnan- så är de alla en och den samme.
Vi föds och dör, sörjer och älskar på samma sätt. 

I mailet fanns bara två bilder från Himalayas fot, där den heliga floden Ganges har sin början. 
Världen blev sådär liten och nära igen.






tisdag 7 januari 2014

Hjärtats gull fyller två!

Vårt hjärta fyllde hela två långa och händelserika år i går!
Vi firade klockan sex på morgonen med gitarr, sång och paket. Tuva var rätt förbryllad då vi dansade in med tända ljus. Det var helt fantastiskt att få en dag fylld med glädje och vår fina släkt som var här på kalas. Tuva var i högform, min fina, fina flicka.

Selfie:)
Nyvaken Tuva säger "pakket!"
Vi hade köpt lite grejer på Fjärilshuset, där vi var dagen innan. 
Fjärilshustet var vi på vid samma tid förra året, då gick Tuva bara med stöd. Nu sprang hon.
Fina, underbara gamla vänner som jag kännt sedan vi alla var 14 år. Gud vad skönt det var att ses igen:)

onsdag 25 december 2013

Du föddes den 14:e

Jag har suttit en stund nu med den här bilden, och funderat hur jag ska skriva. Hur jag börjar och vad jag vill säga.
Till slut valde jag att inte lägga upp den. 
Den är på Lo, med slangar och mätare över sitt lilla ansikte -där han var en dag eller så gammal. Han ser ut som Tuva gjorde när hon föddes, fast med mer och mörkare hår.
Jag lägger inte upp den eftersom jag vill ha bilden bara för mig och P, jag kan inte komma på en riktigt bra anledning att ha den här. 

Lo föddes med ett ur-akut kejsarsnitt v.39+3 eftersom moderkakan lossnat under värkarbetet. Det var panik, ambulanser, rädda och allvarliga läkare och en stark känsla av att verkligheten slutat fungera. Lo förlorade för mycket blod för att överleva och efter tre dagar förlorade vi vår son. Klockorna stod stilla och vi höll honom tills de sa att hans hjärta slutat slå.

Jag ska försöka att inte bli rädd, och att behålla en bit av den naivitet som behövs för att inte bli hård. 
Jag behöver psykologer och läkare med kloka ord och erfarna själar. Och även om det är svårt att ens umgås med mig själv just nu, har jag insett med förnyad kraft hur oändligt viktig min familj är för mig. Jag har en dotter och en man som jag älskar mer än jag trott var möjligt. Någonstans har jag en son som har mitt hjärta också.
Jag antar att sorg och kärlek kan gå hand i hand ibland.



tisdag 10 december 2013

v. 39 med mandelströssel

Okej. 
Idag hade jag en arbetsintervju, i nionde månaden.
Det kändes lite speciellt att prata om min arbetsframtid först men känslan byttes snabbt till att bli inspirerad. Att få kombinera matlagning, hållbar utveckling, det mänskliga psyket, gammal läkekonst och de nyaste rönen till ett nånbart och spännande paket är lyxigt. Även om det just nu är på skissnivå.

Hej sista veckan med bebismage, jag kommer sakna denna häftiga boll, även om det väger:)
Nu ska jag äta tamarimandlar och dricka hallonbladste med mynta, det är fint det.

tisdag 3 december 2013

T - 2 weeks

Nu är det två veckor kvar tills bönan är beräknad att titta ut.
Det känns galet, läskigt, underbart och helt naturligt.
Efter att ha stressat runt för att jag trott jag måste ha allt färdigt tills dess, lägger sig idag lugnet. Vi har julstädat, jag har packat bb- väskan, sängen står färdig, bebiskläder tvättade finns nu i den blocketköpta byrån som ska rymma två personers kläder, vagn fixat.. Nu är det bara bb som ska klaras av;)
Vi längtar. Längtar efter jul, ledigt och en person som ska få leva med oss.


BB väska, säng och liggdel till vagnen står bakom dörren
Jag har lyckats träffa fina vänner, eftersom jag ver hur knepigt det blir sen
Min mat i tidningen! Det var kul och overkligt, samt onödiga nödvändiga bebisgrejer är nu här hemma. 

fredag 1 november 2013

Det drar i hop sig

Hej Hopp!
Äntligen har jag blivit ledig från jobbet med havandeskapspenning, och ungefär fem veckor finns kvar att djupandas innan bönan välsignar våra liv med sin närvaro.
Hög tid för en bildkavalkad!

Till höger är Tuva och till vänster Bönan.
Nu är jag i v 35:)

Vår fina bok har kommit ut! Smygpremiär innan julhandeln, och nu nästa helg finns mina recept i Expressen. 

Tuva fyller hela två år om ett par månader. Det har gått klyschigt snabbt.

Hösten har kommit, nästan vintern, och jag bävar för snön och kylan. Det är inte min årstid även om vi alla fyra kommer att fylla år under mörkrets del av året.

Tuvas sinne för att fullständigt ifrågasätta konventionerna får mig alltid att fundera på mina. Hon är briljant.

Vi gjorde tillslut slag i saken och målade om hall och kök. Det var det enda vi inte hann med när vi flyttade in för två år sedan. Då var jag höggravid och P hjälten, denna gång målade vi bägge två-och vilket jäkla lyft!
Tuvas stora idoler just nu är Kalle i Kalles klätterträd, En låt av Einstürzende Neubauten och den som kan plocka flest smällbär

Jag har nytt jobb inom samma företag, ett projekt jag ska plocka upp efter mammaledigheten.

Om Tuva förstår någonting om faktumet att hon ska bli storasyster förblir ovisst. Hon pekar och frågar, men har ingen egentlig erfarenhet av små bebisar.

Vi gör plats för fler, och tackar våra lyckliga stjärnor att vi redan har typ..allt.
Det finns två att diskutera med här hemma nuförtiden. Tuva resonerar, fantiserar och frågar, och vi har fullt upp att dechiffrera vad som kommer ut.

Bönan sparkar, Tuva petar tillbaka-ett syskonbråk in the making.

Klockan fem är det tänkt att middagen ska vara färdig varenda vardag. Det är inte alltid lätt med en hjälpsam hjälpreda. Tuva Badar sallad.

Jag tror att jag minns hur det var med vattenpölar, därför brukar det ta ungefär en timme att ta sig hem från dagis.

Här frågade jag busungen vart vi skulle med båten i parken. Pappa hem, kom! sa hon, och vi gick hem:)


torsdag 1 augusti 2013

En bulle i ugnen!

Hör och Häpna!
Vi ska ha barn!:)

Om allt vill sig väl får vi en alldeles nyfödd i mitten av december. 
Halva tiden har redan gått och fort har tiden rusat.
Jag försöker att inte ständigt göra jämförelser med hur det var att vänta Tuva, men jag känner mig precis som förra gången stark, bra och mycket lycklig, samt en rejäl gnutta nervös.
 
v 18

v 18

v 20 nu & tidigare