Balans

Snön faller alltid i februari -på något sätt lite mer och kallare än i december.
I veckan har jag gästspelat i köket vilket alltid är kul men såjäkla jobbigt på samma gång.
Väckarklockan har ringt 05:30 och dagarna har varit korta, men brutala. Fy för en lede vad jag är trött.

Det är, som jag mer och mer upptäcker att hela livet är; en fin balans mellan ont & gott, pigg & trött, 

 mycket & lite, tungt & lätt och bra & dåligt.
Syra & Basiskt.
Ying & Yang
Himlen & Helvetet
Ljus & Mörker
Fred & Krig
(jag är uppenbarligen inte ensam i detta)
Ibland känns det som om jag ständigt står och tippar mot antingen det ena eller det andra.
Lagom hade varit sjysst.
Men vad jag förstår är antagligen balansen att ha bägge element -inte att ha det mittemellan.

Min vy just nu.
Balans mellan Karamellkungen & En liter Cocosvatten

 Tuva är tretton månader och ett par dagar. Hon verkar ha en rätt fin balans mellan ilsk & jätteglad och det är inte så väldigt mycket mittemellan.
Hon har börjat med ilskeutbrott där hon stampar med sina små fötter, vevar med de runda armarna och låter så här: Gggääähhhaaah!!
(som bilden nedan i randig tröja. Hon pekar på min telefon, den får hon inte)

Gggääähhaaah!!

Annars har vi det fantastiskt!

Allt du önskar får du

Det där med att rulla ihop mig till en boll och vara lite sjuk och klemig -Glöm det.
Är det för sent att dra tillbaka den fullständigt naiva idén jag hade för ett par dagar sen.? Nu är jag nämligen det. Snor, massa snor. Snor ute, snor inne, snor i hjärta, snor i sinne.
Jag gick hem två.

Utöver det fick jag en faiblesse för djupblåa, blanka blåbär i veckan och har sedan måndag lyssnat på Dylan och hängt djupt över skålar fyllda med bär,
vilket resulterat i att mina fårade händer nu är permanent spruckna och blåfårade. Bilderna nedan gör dem inte rättvisa -det ser inte klokt ut.
Men, som allt annat nöts också det av snart.

Sover jag i natt så hinner vi storhandla i morgon, jaga nedan stormvind och träffa grannfamiljen-och innan jag vet ordet av är det måndag och jag är frisk!

Jag vill också vara sjuk. men bara lite.

 Hela världen verkar förkyld. Ja, förutom jag då som inte ens är en liten gnutta snuvig.
Och är det inte så, att när man önskar sig lite mjäkighet så är man starkare än någonsin (och tvärt om givetvis).

När jag var liten var det nästan mysigt att vara sjuk. Jag fick massor av uppmärksamhet och behövde inte ta något ansvar för någonting. Bara dricka varmt och sova, eller titta på film. Det hägrar en drömsk romantik kring de minnena nu känner jag, för ibland vill jag bara kunna släppa allt och rulla ihop mig till en boll, sova en stund, bli klappad på huvudet och bli serverad varm mjölk med honung.
Fina P å andra sidan har varit dundersjuk och tagit hand om Fågeln i en vecka nu. Bättre karl får man leta efter! Att springa efter en vinglig liten glad ångvält när man nyser konstant kan inte varit lätt. Fågeln har numera tyghjälm hemma eftersom hon har lärt sig springa men hon ramlar som Chaplin.

 Så efter en vecka blev nu även Fågeln sjuk -riktigt sjuk. Hon nyser och snorar och jamar och rosslar.
Vi konstaterade i morse att hon ser ut precis så som man känner sig när man har årtiondets förkylning. Så vi har haft skiftbyte för att orka allihop -i går var jag på IKEA och i dag fick P egentid. Ja och Fågeln åkte till Liljeholmen och fikade bland alla andra snoriga genomförkylda barn. Det var riktigt fint att få umgås bara hon och jag även om det mesta handlade om att torka snor och kramas.

 I morgon vankas arbeit och det kommer bli mer än jag önskar eftersom vi har lite special (som vanligt) och många, många glada gäster. Ny meny och pressfolket i stan betyder lagom delar förvirring och tempo.
Det är tur att jag jobbar med folk som mitt under anstormningen sätter på sig en kastrull eller ett par skidglasögon.
Och när jag kommer hem kanske Patrik & Tuva spelar gitarr och dansar igen, som i fredags:)

Ettåringen som vände uppochned på världen

 Vår fina fina unge har blivit ett år!
Det är helt otroligt hur snabbt det går (precis så klyschigt) och jag är så himla stolt över året som gått.
Vi klarade sömnlösheten, den totala omvälvande förändringen, gissningslekarna över vad bebisen kan tänkas vilja med sin gråt, tvåminutersduschen, amningsmiddagen, tvåtimmarsnattningen, den brutala teambuildingen när bägge inte orkar, bytet av fem miljoner blöjor och insikten av det fullständiga ansvaret om en annan persons liv.
Men.
Vi har även lärt oss demokrati i kärlek (det är sexigare än det låter), hur man orkar ändå, att riktig omtanke finns i mellanrummen, att man till slut förstår alltihop, att det aldrig blir som man trott utan bättre, men på ett annat sätt, att man inte behövde all sin egentid och gåvan att inse att man kan göra vadsomhelst för en annan människa.

Tuva öppnar paket på morgonen.

jag var i vägen för tv`n under kvällens middag, men 6:30 i morse fick jag kramas innan jobbet.

 Att få vara med när en annan själ tar tag, pekar, frågar, äter, sitter, står, går och visar rädsla, glädje, ilska och kärlek för första gången är det största som kan hända en.

Jag förstår det nu, tack Tuva.

Digits. Numbers.

Dagar kvar på året: 2
Patriks nya ålder: 33
Tid kvar till Fågeln fyller 1 år: 8 dagar

Antal blockljus nedbrända sen snön först föll: 11

Median sömntimmar per natt: 8

Nya åbäken i huset: 3

Steg per dag av Tuva: Fem miljarders

Inramningar: 11 avklarade, 6 väntar på passepartout

Julaftonskänsla: 8/10

Förväntningar inför 2013: Mycket & en gnutta nervöst

Nyförlovade: 2! :)

Du gick! (Inlägget som är mer än ett år gammalt, och som jag hittade i ett bortglömt datorhörn:)

Nujäklar händer det grejer!

I förrgår, dagen innan sin 11 månaders dag tog Tuva sina första steg. Givetvis hade jag inte nöjet att bevittna underverket eftersom jag var på jobbet. 

Givetvis missade jag även stegen igår eftersom jag var i badrummet och färgade M´s lockar. Men i morse släppte hon taget om min hand och gick iväg flera meter helt på egna Bambi ben.
Ingen av oss hade nog förväntat oss det eftersom Tuva inte förstått poängen med böjda knän eller att ens ta sig upp på armarna. Kanske var det inte någon poäng ändå.
Ja. Förutom det har hon börjat sjunga, och när hon gör det är inget föräldraöga torrt här hemma- rena änglakören!

Minus måsten

Jag undrar om jag inte haft något att skriva om, om det är därför jag inte bloggat något.

Men det är inte sant, det finns en massa att berätta om men jag har inte haft lust!

Jag tänkte från början att jag bara skulle blogga så länge det kändes kul och inte när det kändes som ett måste.

Jag har tillräckligt med måsten minsann.

Det nya jag har att säga är:

Jag var på Yogahelg på denna fina gård hela helgen. Där på mattan (av ull!) hittade jag en förlåtelse och två viktiga svar som jag tog med mig hem.

Tuva kan förstå mängder mer än jag vågat förstå. I hennes inre ordförråd finns bland annat: hund, katt, boll, napp, byxor, tröja, fågel, bebis, råtta, gris, blåbär, nalle, docka, skor, växt, hus, dörr, bord, stol, fåtölj, bil, spis, gröt, äpple, sked, ljus, halsband, uggla, orm, lampa, nyckel, vatten, bada, sova, gunga, vagn, kanin, tiger, handtag, hiss, knapp och många fler kan hon peka ut tvärsäkert på bilder. Olika bilder.

Och det betyder såklart att hon förstår mycket av vad vi pratar om över hennes huvud.

(just därför pågår nu projekt prata direkt till Tuva om det handlar om henne. Inte helt lätt hela tiden)

Tuva matvägrar vanlig mat.

Gröt går fint, banan är gott och ersättning slukas. Men maten som har gått så bra tidigare är det tvärstopp med.

Därför har vi på inrådan av dietisten som tar hand om mjölkallergin ställt maten framför henne så hon får äta själv. Vilken hejdundrande kladdfest det är! Vi får spola av hela kalaset, unge inräknad, efter ett lättare mål. Men hon verkar lätta lite i vägran och gillar att hålla och tugga själv.

Det är stora grejer i görningen och jag blir nervös bara jag tänker på det.

Men det återkommer jag om senare.

Tuva säger Titta där! ackompanjerat av att peka, femhundramiljoner gånger om dagen.
P är den tåligaste finaste pappan som svarar ärligt och uppriktigt varje gång med en målande beskrivning.
Jag älskar de där två.