Ettåringen som vände uppochned på världen

 Vår fina fina unge har blivit ett år!
Det är helt otroligt hur snabbt det går (precis så klyschigt) och jag är så himla stolt över året som gått.
Vi klarade sömnlösheten, den totala omvälvande förändringen, gissningslekarna över vad bebisen kan tänkas vilja med sin gråt, tvåminutersduschen, amningsmiddagen, tvåtimmarsnattningen, den brutala teambuildingen när bägge inte orkar, bytet av fem miljoner blöjor och insikten av det fullständiga ansvaret om en annan persons liv.
Men.
Vi har även lärt oss demokrati i kärlek (det är sexigare än det låter), hur man orkar ändå, att riktig omtanke finns i mellanrummen, att man till slut förstår alltihop, att det aldrig blir som man trott utan bättre, men på ett annat sätt, att man inte behövde all sin egentid och gåvan att inse att man kan göra vadsomhelst för en annan människa.

Tuva öppnar paket på morgonen.

jag var i vägen för tv`n under kvällens middag, men 6:30 i morse fick jag kramas innan jobbet.

 Att få vara med när en annan själ tar tag, pekar, frågar, äter, sitter, står, går och visar rädsla, glädje, ilska och kärlek för första gången är det största som kan hända en.

Jag förstår det nu, tack Tuva.

Digits. Numbers.

Dagar kvar på året: 2
Patriks nya ålder: 33
Tid kvar till Fågeln fyller 1 år: 8 dagar

Antal blockljus nedbrända sen snön först föll: 11

Median sömntimmar per natt: 8

Nya åbäken i huset: 3

Steg per dag av Tuva: Fem miljarders

Inramningar: 11 avklarade, 6 väntar på passepartout

Julaftonskänsla: 8/10

Förväntningar inför 2013: Mycket & en gnutta nervöst

Nyförlovade: 2! :)

Du gick! (Inlägget som är mer än ett år gammalt, och som jag hittade i ett bortglömt datorhörn:)

Nujäklar händer det grejer!

I förrgår, dagen innan sin 11 månaders dag tog Tuva sina första steg. Givetvis hade jag inte nöjet att bevittna underverket eftersom jag var på jobbet. 

Givetvis missade jag även stegen igår eftersom jag var i badrummet och färgade M´s lockar. Men i morse släppte hon taget om min hand och gick iväg flera meter helt på egna Bambi ben.
Ingen av oss hade nog förväntat oss det eftersom Tuva inte förstått poängen med böjda knän eller att ens ta sig upp på armarna. Kanske var det inte någon poäng ändå.
Ja. Förutom det har hon börjat sjunga, och när hon gör det är inget föräldraöga torrt här hemma- rena änglakören!

Minus måsten

Jag undrar om jag inte haft något att skriva om, om det är därför jag inte bloggat något.

Men det är inte sant, det finns en massa att berätta om men jag har inte haft lust!

Jag tänkte från början att jag bara skulle blogga så länge det kändes kul och inte när det kändes som ett måste.

Jag har tillräckligt med måsten minsann.

Det nya jag har att säga är:

Jag var på Yogahelg på denna fina gård hela helgen. Där på mattan (av ull!) hittade jag en förlåtelse och två viktiga svar som jag tog med mig hem.

Tuva kan förstå mängder mer än jag vågat förstå. I hennes inre ordförråd finns bland annat: hund, katt, boll, napp, byxor, tröja, fågel, bebis, råtta, gris, blåbär, nalle, docka, skor, växt, hus, dörr, bord, stol, fåtölj, bil, spis, gröt, äpple, sked, ljus, halsband, uggla, orm, lampa, nyckel, vatten, bada, sova, gunga, vagn, kanin, tiger, handtag, hiss, knapp och många fler kan hon peka ut tvärsäkert på bilder. Olika bilder.

Och det betyder såklart att hon förstår mycket av vad vi pratar om över hennes huvud.

(just därför pågår nu projekt prata direkt till Tuva om det handlar om henne. Inte helt lätt hela tiden)

Tuva matvägrar vanlig mat.

Gröt går fint, banan är gott och ersättning slukas. Men maten som har gått så bra tidigare är det tvärstopp med.

Därför har vi på inrådan av dietisten som tar hand om mjölkallergin ställt maten framför henne så hon får äta själv. Vilken hejdundrande kladdfest det är! Vi får spola av hela kalaset, unge inräknad, efter ett lättare mål. Men hon verkar lätta lite i vägran och gillar att hålla och tugga själv.

Det är stora grejer i görningen och jag blir nervös bara jag tänker på det.

Men det återkommer jag om senare.

Tuva säger Titta där! ackompanjerat av att peka, femhundramiljoner gånger om dagen.
P är den tåligaste finaste pappan som svarar ärligt och uppriktigt varje gång med en målande beskrivning.
Jag älskar de där två.

Viljan når till horisonten

Klockan är halv nio och jag sitter äntligen ned framför den hederliga datorn.

Blogger stödjer inte min ipad (som jag har i släptåg jämt) och att blogga från telefonen är för mig som att bakbinda mig själv- jag fattar inte hur man gör det korrekt.
Tusen skärmar och igen av dem är ultimat.
Tuva, å andra sidan, tycker att ingenting fungerar som det ska nuförtiden.
I dag uppfann hon ilskan och frustrationen som bara finns hos den vars värld är så stor som synfältet. Hon fann sin vrede blandad med maktlösheten som jag känner igen, även om mina områden för den känslan är större. Hennes innebär ändå likväl de tre standardkomponenterna: viljan att göra eller att ha något, upptäckten att detta något är lika åtråvärt som flyktigt och att någon annan har större makt över händelser och ting än vad jag har.
Hon spänner hela sin lilla kropp, stirrar stint på mig och vrider ur sig avgrundsvrål när jag tar bort något hon inte får tugga på eller slå i golvet. Ena delen av hjärnan tänker att jag måste visa alla gränser och att det är något hon bara måste lära sig. Den andra delen förstår den maktlöshet hon måste känna när något hon kämpat sig fram till för att utforska plötsligt tas ifrån henne och det är ingenting hon kan göra åt det.
Det är inte lätt att vara liten.

Nioochenhalvmånad

Herregud vad skönt att det är fredag.
Vi har nu hunnit med att prata framtid, laga skaldjursmiddag, tända ljus, natta Fågel, titta på ett häftigt hus på nätet, och nu -tagit upp en Fågel som vaknat igen.
Alltihop på mindre än två timmar.

Med henne finns det oftast två lägen: fullt ös-lek eller sömn (just nu, medan jag skriver detta är det denna som hoppar i P´s knä och ropar Ttta, Ttta! (titta) medan hon pekar på datorn.
Helgen blir lugn med födelsedagskalas för Tuvas kusin och, tja-kanske ska vi städa huset.
Det känns som en fin kontrast just nu.

Så.
Som 9,5 månaders unge är det en hel del nytt jag upptäcker när jag kommer hem om dagarna.
Hon blir snabbare och snabbare på att krypa/åla. Mot fel saker.
Hon härmas, inte bara fysiskt speglar rörelser som förut. Hon kommunicerar.
Man kan skoja mycket subtilt nu. Det räcker med en blick så skrattar hon och skojar tillbaka.
Hon har börjat fråga efter saker genom att peka på dem.
Hon tar min hand om det är något hon inte når, så jag ska nå den åt henne.
Hon vet hur man vägrar att gå och lägga sig.
Hon vill bläddra själv i böcker. Till mitt stora förtret hinner man bara läsa några meningar innan det är dags för nästa sida.
Hon har en och en halv tand i underkäken:)

Världsliga ting, Ytliga ting

Pressdagar för svenskt mode betyder stressiga dagar med jobb, men roliga!
Efter en vecka med showroom, catering, föredrag, pressvisningar, kallprat och en hel del kul är jag mör. Men glad att allting gick bra.
Nu är mitt nästa projekt att skriva. Skriva och räkna eftersom jag ska göra idéer till läsbara recept.
Ändå kan jag bara tänka på vad jag skulle vilja ha, mitt där bland sökandet efter fina formuleringar.
Det verkar som om köplusten har fått ett bra tag om mig (även om jag inte hunnit spendera en massa än).

Jag vill ha en ny kyl och frys, ett hus att ställa kylen och frysen i, en hemlig plats där jag och min kärlek får gömma oss och pusta ut lite grann axel mot axel.
Eller kanske fiska.