Stuntkravlaren

Bloggpaus, men inte paus i livet.
Min dator har ett slött nätverkskort vilket gör att det blir långt mer surfande och skrivande på telefonen. Men nu kan det vara fixat!
Och egentligen har det funnits minimalt med tid över för att skriva.
Jag ska försöka ändra på det nu!
En månad har passerat i ilfart på jobbet, och luras inte av dessa tysta stilleben nedan -runtomkring bilderna pågick galenskapen för fullt.
Yogayama är litet, familjärt, avslappnat och charmerande pseudohippie. Samtidigt är det knökfullt, livligt, småsnobbigt och vidlyftigt. Någonstans där emellan står jag och försöker behålla diskussionen "Arketyper-Ljung bara nosade på isbergstoppen" på en rimlig nivå, samtidigt som jag beslutar om färskostens vara eller icke vara och vad vi ska skicka på catering i morgon. Det är uttröttande, men jag mår bra i själen av alla komplicerade samtalsämnen samtidigt som jag måste vara praktisk och strukturerad under tidspress. Det är lite som att hugga ved. Eller nått.
Det verkar stimulera skilda delar i hjärnan på ett sätt som gör att jag oftast åker hem mycket glad. Trött som f.n. Men glad.

Nu till Tuva!
8 hela månader!
Ongen har börjat krypa! Eller hasa skulle jag nog kalla det eftersom hon verkligen inte lyfter sig upp en centimeter från golvet. Men hon tar sig plötsligen fram genom att med vansinnig kraft stuntkravla mot noga utvalt objekt. Det kan inte var vad som helst, utan ska ha knappar, gärna display och får bäst av allt vara barnförbjudet. Bankdosa, fjärrkontroll, mobiltelefon -allt detta får tummen upp och Lilla Fågelns fullständiga hängivelse. Det verkar som något lossnat och hon förstått att man kan ta sig vart utan mamma och pappa!
Fint är det!
I går var det några centimeter vatten på köksgolvet, en Tuva i mitten med plastbunkar, utvalda frukter (citroner och äpplen. hon gillar citroner) och några skedar här och var medan jag lagade mat barfota.
Bästa leken hittills!
Tuva i korthet just nu:
Hon har ändrat röst till en mörkare stämma,
hon ruskar runt i sina sovvanor på både natten och dagen (mindre),
hon släpper taget om händerna när hon står för att testa balansen,
hon har börjat skratta så hon kiknar (bara pappa P kan locka fram det),
hon förstår att det inte är en annan bebis i spegelbilden (men är likväl djupt förälskad i sin avbild), säger nej mycket klart och tydligt (och ofta),
gillar vissa personer skarpt och visar det tydligt medan andra döms till en skeptisk avdelning,
hon dansar, gungar och svajar till musik men har velande musiksmak,
häver sig upp på saker, för att sen släppa taget och sitta ned igen,
Gosar -det bästa av allt, hon har börjat gosa!

Ljud & Ljud

Måndag!
I dag har jag haft en intensiv jobbdag, så hjärnan är inte helt klar just nu.
Men det var jädrans roligt!
Helgen var precis lika intensiv med festival, spelning, storhandling, IKEA, hälsa på syrran med familj åt Saltsjö hållet och självklart -genombrutet av lugn och ro.
Min fina P verkade ha så himla kul på scenen och publiken riktigt gick loss! Mina knän hade darrat så mycket att de hade fått bära upp mig. Men nu slapp jag (och dom) det.
Lördagen var rolig, även för Tuva! Hon sken som en sol mitt på festivalen och hojtade hennes nya paradnummer: Mmmba, Mmmba!( ja, innan hon somnade med hörselkåpor mitt bland ljudvågorna)

Boll heter Ba, pappa heter bappa, Apa heter Ambpa, och så vidare.

Det verkar som om hon övar ett par bokstäver åt gången -känner på kombinationerna och vänjer sig vid ljudet.
Utöver otaliga ljudsammanslagningar övar hon febrilt med att lyssna och härma.

När jag och fina P pratar ( utan en tanke på att hon hör på) brister hon ut i någon sorts imitation så fort hon hör ett ord hon känner. Med fullständigt allvar tittar hon en i ögonen och upprepar samma sak -tio, femton gånger, som om hon vill försäkra sig om att kommunikationen fungerar.

Sen är det det där med att kombinera saker med saker.
Hon lägger ihop allt, exempelvis skeden med tallriken eller två leksaker som hör ihop; för att sedan lyfta dem igen, vrida och vända, titta ingående, och sen para ihop dem igen.

Världen börjar kombineras till möjliga enheter med olika funktion.
Oh ja. Och så matar hon sina mjukisdjur. Och oss.
Med allt.

( Åh, en traktor!, Mm, tack så mycket! säger vi underligt pedagogiskt )

Mamma-Pappa-Barn (-Jobb)

Två veckor, är det så länge jag har jobbat nu.?
Det känns länge, men ändå har tiden gått otroligt snabbt. Dagarna rusar iväg och när jag tittar på klockan är den nästan alltid för mycket.
Det känns som om jag springer igenom dagarna. Vakna-skynda, jobba-det är ett tempo som är svårt att förklara, hem-skynda, laga middag, leka, äta, prata, fixa. Sen skynda i säng så inte klockan hinner att bli tolv.
Detta genombrutet av stunder av fullständig stillhet -mitt i allt liv och all rörelse.
Som om en glaskupa omsluter och alla tankar vänds inåt.

Det är fantastiskt att vara tillbaka på jobbet!
Det fulaste gula kaklet, kreativiteten, mailen, maskinerna, människorna (som alla har så mycket att berätta) och friheten (under ansvar).

Men det känns i hjärtat, det känns fysiskt av saknad när jag inte är där.
Tuva vänder sig och letar efter sin pappa mer än efter mig och de har en alldeles ny och säregen kommunikation.
I dag är det festival, musik och mamma-pappa-Tuva tid.
Det ska bli fint.

Hon klarar av vårt liv -hon trivs ungen!

När Tuva var yngre var vi (och är nog lite fortfarande) rädda för att flänga runt för mycket på en dag. Hon hade en tendens att tröttna fullständigt på att åka vagn, vara i en affär eller fika någon stans. Nu är det inte några speciella bebisaktiviteter, men trots att vi underhöll henne hela tiden slutade många roliga saker i att vi sprang hem med en skrikande bebis (som ofta tystnade tvärt innanför dörren).
Nu, när hon är 7 månader, är allt annorlunda. Vi hinner med så mycket mer och hon trivs på vift -mycket därför att hon upptäckt att interagera med allt och alla!
Så, för att verkligen testa gränsen (nja, egentligen därför att vi var tvungna att fixa en hel del) bar det av till både Sickla och Liljeholmen igår.
Fem miljoner resor med lokaltrafiken senare hade vi ett 25 kg skrivbord, nya datorgrejer, bråte och trötta föräldrar hemma.
( och ja, en glad bebis)

 Det är häftigt att se hur små barn dras till musik.
Fågeln har alltid älskat när P spelar, och när fina Rio och J 
var här hände samma sak. Bebisar liksom stannar upp en aning när det kommer toner. Det får mig återigen att önska att jag någonsin lärt mig spela...någonting. Men näeh- och T tröttnar snabbt på de tre plinkande kombon jag behärskar.

I Liljeholmen planerade jag för alla framtida klädinköp till Fågeln.Från Noa Noa Miniature.
Jag har sneglat på dem länge men först nu, när hon hunnit bli 7 månader, känns det försvarbart med plaggen. Vissa saker ser lite underligt ut på en liten minibebis.
Väl hemma byggde dedärtvå en koja av lakan, kuddar. stolar och annat byggbart material. Sen låg de där och pep och låtsades att vi är i skogen.
Jag låtsades att jag var ensam hemma.

Nytt i huset ger nytt ljus och nya tankar.
Idag fick jag en inspirerande dos när jag hängde med Erika och Olle, mina fina kollegor och vänner.
Vi satt länge i köket på 8T8 och planerade framtida stordåd. Bland annat:)
Nu säljs det bil, lagas middag och pustas ut. Det har varit en lång dag!

Lite måsten & Två skrivbord

Gårdagen spenderade vi med att göra en hel del man måste göra.
Tvätta, laga, handla, planera och dona. Men vi hann med lunch på stan med bandet, strosa på söder och fixa med bilen som just nu står här utanför och väntar på att bli besiktigad.
På kvällen var nog alla helt slut och i alla fall jag låg som en död sill i sängen och funderade varför det var så svårt att somna.

Det tycks som om vi äntligen hittat våra skrivbord, som ska ersätta åbäket vi har just nu.
Jag såg det när jag var ute på Värmdö och det var helt perfekt! Lagom brett, en stor ritningslåda och en stil som passar matbordet. Kruxet är att vi ska ha två på raken eftersom både jag och P vill kunna jobba där.
Detta är förhoppningsvis snart i vårt hem, gånger två då.:)

Nu är det bråttom att ringa in beställningar till Biofood och Goodtrade innan säljarna går på lunch- Varor till måndagsjobb måste in!

Jobb, lek, sova, äta, laga, byta roll

Äntligen hemma!
Det känns så, efter att ha varit borta i två dagar från tidig morgon till sen kväll.
När jag kom hem igår var både Tuva och P på strålande humör och hade haft en rolig dag fylld med kul för bägge. Det var så fint att märka att Fågeln helt plötsligt är pappig och sträcker sina små mjuka armar efter honom. Han är världens bästa pappa den där mannen jag bor med.

 En av de första bebisjusteringarna fick ske igår. Alla bollar på soffkudden klipptes av eftersom de tydligen är fantastiska att suga på -och de lossnar till ett sudd av trådar. Inte alls bebisvänligt.
I morse funderade Fågeln helt kort på P´s bröst-hon kunde helt enkelt inte få ihop att han oxå hade sådana. Hon funderar hon och det måste vara lite förvirrande med upptäckter som den.

 Jag jobbar med ett projekt och var ute på Värmdö sedan i  måndags. Lagade, pillade, skrattade och justerade medan allt fotades och designades. Det var ett par väldigt intensiva dagar med mycket folk och mycket fokus på mig, det blev vad jag gissar en bra rivstart för att börja jobba på måndag. Första halvan av första dagen kändes konstig och ovan (hur gör man nu igen.?). Men sen vaknade det semantiska minnet och allt blev lätt, kreativt och roligt!
In i elden bara. Läskigt.

Perfekt Imperfekt

Vissa dagar blir allt så där perfekt. 

Solen värmer lagom, lagom stress med packningen inför festen med picknick för Tuva och hela släkten, bedövande vacker miljö, en glad bebis, logistik som funkar,
sömlös kommunikation, familj som trivdes, åt gott
och träffades!
Och sen, hemma -en glad Tuva som somnade utan protest när Pappa nattade -på 0.5 sekunder.
Perfekt finns inte, och det är inget jag heller saknar, men fint var det.
Fint.
Ett Stort Varmt Tack Till Alla!

Det har varit ett antal bråda dagar med mycket att göra, men också väldigt mycket skoj och lite lagom lugn och ro.
Tuvas dagsform har pendlat mellan irritabel & frustrerad till bubblande glad & harmonisk men nu verkar det som att det planar ut och en plötsligen större Fågel tittar ut ifrån virrvarret.
Det kan inte var lätt att utvecklas med den mäktiga fart små barn gör -glöm allt som heter 30 års kriser.

 De närmsta dagarna är jag på vift från tidig morgon till sen kväll 

och lagar mat i lantlig miljö (vad fint det låter) och Fågeln ska mecka bil med P. Och gunga.
SMHI säger att det ska ösa ner.

Långe Farbrorn & Lilla Fågeln
Jag trodde uppriktigt att min pappa var längst i världen när jag var liten.