Rutin & Orutin

Jag borde sova nu.
Bara rakt upp och ned krypa ned bredvid Tuva som precis somnat för middags-tuppluren, dra överkastet över benen, sluta ögonen och sjunga efter John Blund.
Orutinerat.
Men så är det det där med allt annat.
Så nu har jag duschat, kokat gröt, sminkat, borstat, vattnat blommor, legat på yogamattan och tittat i taket, bytt en glödlampa, letat efter det där solglasögonfodralet, skrivit upp det jag inte får glömma och funderat på en okladdig glace till chokladtryfflarna jag och fina P ska göra i kväll.
Och så har jag ju inte skrivit en rad här på jättelänge.

Ett par rader hinner jag nog... För det är så, att vår Lilla Fågel har blivit alldeles väldans levande.
På en vecka, den Pappa P varit hemma, har Tuva vaknat upp mer som individ. Egen.
Hennes ögon säger plötsligt att hon ser mig. Och att hon ser sig självt. Händer och fötter som är hennes och som går att påverka, som kan påverka sin omgivning.
Hon tittar på sina fingrar och hoar åt oss, sträcker sig vevande efter det hon ser. En känsla av ett kärnsjälv och något trevande mot att uppleva sig själv som subjekt.
Oändligt häftigt är det i alla fall, och nästintill skrämmande för mig eftersom jag nu har att göra med någon i en mindre abstrakt och mer reaktiv, speglande mening. Jag märker mitt humör i henne. Det gäller att skärpa sig.

Hon, och därigenom vi, verkar samtidigt finna sig tillrätta i något sorts mönster. Rutiner helt enkelt, även om de högst mänskligt diffar var tredje gång. Att sova middag alla tre var ljuvligt nu när fina P varit hemma. Han, precis som Lillgrisen, kan somna på 0,3 sekunder ( Hallå du..., sover du.? Zzzz.. Mitt i en mening).
Det är jag som haft det svårare med att förstå rutinen hon visat mig med min oerfarenhet. Just nu sover hon gott i en illgrön filt hur nöjd som helst. Hade jag inte fattat att hon vill sova runt tio hade jag inte suttit här och skedat gröt och glassat.
Hej och hå, Hurra för rutiner!

Ibland blir projekt till utan att det har en plats att bo på.
Så med dessa vimplar. De bor på bordet nu.

Djungel-outfit som nu går i kusingeneration.

Vetegräset fick jag ner i P också.

Slow fox sunday
Vi drack kaffe och mjölk på fiket i solen.
Alla var lite lulliga i huvudet

Fick ett foto av mamma där jag, Christian och Frida-bästis sitter påväg till livets första skoldag.
Kånken i turkost och allt.

Vi fullkomligt inhalerade middagen igår.
Såjäkla gott var det. tacos a la fresca.

 

Yoga, snor, eko & en Ford Fairlane -66

Ett par dagar ledigt från bloggen. Ett par av de bästa på länge.
Vi har egentligen inte gjort något alls. Ätit middagar och sovit middagar om vart annat -vilken vardagslyx.
P har hängt med lilla T en massa och gett henne mat så jag har kunnat sova, träna och egentligen bara vara utan att behöva ta allt ansvar dagen igenom.
P har äntligen haft en dag att lämna in bilen på lagning. Ida heter hon förresten. Nu bor Ida hos underliga jänkebilsmeckaren i Midsommarkransen ett tag.

Ida

Restorative asana

Idag, som vissa dagar, kändes SATS mer som en plats för människohandel än en för fysisk träning så jag drog till Yogayama för ett tvåtimmarspass Restorative Yoga. Restorative Yoga kan beskrivas som en återuppbyggande yoga med fokus på sinnet och stillhet. För mig är det att möta mina demoner eftersom mitt fladdriga hjärta tvingas stanna upp och titta på sig självt.
En practise består ofta bara av fyra -fem asanas, positioner, där varje hålls i så mycket som 30-40 minuter. Vissa gör att man håller på att bli knäpp, vissa somnar man i. Ofta har man till sin hjälp bolster, klossar och stora tunga filtar. Det enda som pågår är sinnet då man håller kroppen alldeles stilla.
Alla vet nog hur mycket tankar man kan ha liggandes i sängen för att egentligen sova. Det här är en sådan form i excess.
Men på något magiskt sätt klarnar tankarna, de som brukar trassla ihop sig med andra idéer tills de bildar olösliga sudd i hjärnan. Jag hann med att tänka på min familj fem miljoner gånger, men på ett lite annorlunda sätt. Mer ur ett utomstående perspektiv, om än så för en kvarts sekund.

Bastuånga i omklädningsrummen

Vad mer.?
Eftersom Lilla fågeln börjat greppa (och det direkt följande attack-mot-munnen för att testa vad det är) tänker jag på vad allt är gjort av. Det finns en hel del leksaker utan plast och farliga färger, av ekologisk bomull med mera, men varför måste de (ofta) vara så fula? Jag fattar att Tuva och jag inte delar samma tankar om form just nu men varför måste de se ut så som en dammig hälsokost känns? (Om det är bra för dig så smakar det skit och lusekofta)
Det finns några sidor som har en del fint utan att ge en veloursmak i munnen De finns här, här, där, där.
Men fin är ju den här rymdraketen. Den kan man ju måla och dekorera själv när utomjordingandan faller på.

Böckerna har lite viktig historia.
Jag och P tog med dem när jag flyttade från Sibyllegatan, de låg staplade vid grovsoporna och sa ta mig.

Tuva vaknade med en förkylning i förrgår Det är första gången hon är sjuk. Fasiken, jag som hade tänkt att få träffa Fina J och hennes lilla nyfödda tös.
Jag och Min P googlade absolut allt och oroade ihjäl oss, ringde vårdguiden och bvc tanten. Och lillgrisen hostade och snorade. Vi köpte flytande bebisalvedon (om hon nu skulle få feber), febertermometer (för att klargöra om nu feber förelåg) och världens bästa grej (inom vissa kretsar) -Näsfrida. Det är som att snyta en bebis som inte kan snyta sig själv. Tuva sov mycket bättre, hurra. Och redan i dag är hon kryare. Skratta gör hon ändå, världens bästa barn.

Balkonggrönt sa det bli!
Här är ruccola, klöver och lite annat.

Apropå eko och västvärldens jakt på Det Naturliga. Det har en given baksida, eftersom vi både är köpstarka och svaga för andras inflytande. Quinoan som kom hit för några år sedan har redan skapat problem för småbönderna i Peru (som traditionellt odlat det längre än någon minns), de tvingas sälja sin lilla mark till storföretagen som odlar quinoa för att försörja vår efterfrågan. Det samma händer med så många av det media kallar Det Nya.
Arganoljan, som jag verkligen tycker är fantastisk, den med. Jätteodlingar i Marocko som puttar familjer från sina marker och sitt levebröd eftersom vi, här, törstar efter Det Nya, Naturliga.
Eko eller ej, det visar ingenting om hur de som odlar eller tillverkar produkten har det. Det är värt att tänka på varje gång någon ropar Nytt! och alla springer åt det hållet.

Jag tänkte mig för för sent.

Qualitätszeit för Pappor & Klaror

En veckas semester för P.
Gud vad dom håller på. Pillar på lappar, pratar om viktiga bäbisgrejer jag inte förstår mig på, spelar musik jag inte kan namnet på och åker kontorsstolsbuss. Jag åkte med en station men sen ramlade jag av.
Hur lyckas han.? Jag är inte alls lika självklart närvarande med Lillgrisen. De ha lika roligt bägge två och T har inte varit så sprudlande glad på länge. Och så har hon tagit flera hopp i utvecklingen bara på ett par dagar.
Själv utnyttjar jag hela husets varmvattenranson, kokar morgonkaffe själv och plötsligt tar en massa vuxenidéer form i mig, saker som bara handlar om Klara. Ljuva viktiga känsla.
Jag har kommit på vilket lopp jag ska springa (ska bara få med mig min uttänkta löparvän). Det är snart och inte speciellt långt, men jag blir nervös av blotta tanken.
Skitkul! Utmaningar, kom och ta mig bara. Jag är Forrest Gump´s partner i båtmasten.

pillipillipill

dreggel och diskussion.

första raden på konsert

Han spelar James & Karin. Världens bästa barnlåtar, och fina över lag enligt P.
Brevet, Har du grävt någon grop idag eller kanske Ebert rekommenderar i alla fall jag. Man blir varm och glad på något proggigt sätt.
Apropå sent 70 -tal. Nedan -Nej det är inte min dotter, det är P som liten stump. Så nu vet vi vem hon är lik, världens bästa barn.

Lika som bär

Jag har sedan länge haft ett nästan tvångsmässigt begär att ta med mig knoppande kvistar hem och nu börjar säsongen. Men jag skäms när jag gör det och ser mig runt som en tjuv ur boken Momo. Men det blir ju så fint hemma ju...

Igår. Som en tjyv.

Hej John Blund, det var inte igår

Idag är ingen vanlig dag, idag är Tuvas tremånadersdag!
Och som för att fira det hela sov Lillgrisen hela 5 timmars pass i natt. Hon som varvat att äta varje timme och sova max två i sisådär två veckor nu gjorde en helomvändning till min tårfyllda glädje.
Herregud vad knäpp man blir när man bara sover två timmar i stöten, fullständigt oförmögen att hålla en konversation.
Kanske var det gårdagens träff hos E med alla fantastiska kvinnor och bäbisar som gjorde gott. Hur kul som helst var det i alla fall, jag gick hem med ett stort leende och mycket lättare steg.

Till min och Fina P´s stora glädje verkar Tuva gilla att åka buss och tunnelbana. Inte ett pip så länge allt rör sig och man får titta. Skönt eftersom vagnen verkar trist just nu. Finns det något mer stressande för en nybliven förälder än en telning som börjar skrika mitt i stan utan att vara hungrig.
Jag tänkte abstrakt och började därför pilla på en ny vagnmobil (kanske är hon uttråkad.?).

Kul

Inte lika kul

I ett försök att mota ut plasten skaffade P ett babygym (som T inte förstår sig på riktigt än). Det är av trä och har hål där man kan hänga allsköns grejer. Gosiga lilla ungen gillar det än bara då man sitter bredvid och håller låda. Tja, hade jag själv legat där hade jag nog velat ha sällskap.

Estetik för P och mig, astråkigt för Tuva

Jag gav mig på att göra en vagnmobil i förrgår. Eftersom filt tyg kostar en spottstyver på mammaparadiset Panduro (Jag som trodde att det bara var jag som var lite kreativ) är det lätt att få idéer. Jag bad P säga ett djur (Koalabjörn. Hur fasiken kommer man på det.?) och jag själv lottade ut ett i huvudet och klippte lite här och där.
Knapparna som ögon blir nog kul att titta på. Precis som mor min har jag en knappburk helt nostalgiskt hopsamlad.
Två bjällror från min vän Didi Shakti som gör fantasifulla och böljande romantiska kläder. Jag har en fantastisk kappa därifrån jag bär alltför sällan.
Den är inte riktigt färdig mobilen, men jag gillar den! Om inte T håller med ska jag hänga den ovanför mitt eget huvud.

Lite hällor, sen är det klart!

Fänkålsfrön är bra för både matsmältning och bäbismjölk

 Taggad av nattens sömnpåslag (fem timmar, FEM timmar!) firade jag med en macashot.
Maca är en rot som bland annat sägs balansera hormonnivåerna hos de som behöver det. Samt göra att man klarar stress lite bättre. Blandat med citron blir det basiskt, vilket också är välkommet i min mage.

Och nu? Nu är det helg!
En hel vecka ska Fina P vara hemma och jag, jag ska sova helt sjukligt mycket. 8 timmar. Nej nio! Eller tolv! Tolv timmar!  Jisses vad jag ska sova!:)

Plastens intåg och sorti

Vi fick en säck leksaker av min syster i helgen då vi var där på tvåårskalas i söndags, med drömska uttalande om hur man får halvtimmar att göra saker själv.
"Jag vet att du inte vill ha en massa plastleksaker, men tro mig, du kommer att få se hur bra de är".
Okej, så i morse, när jag ville duscha och Tuva ville att jag skulle åka runt på kontorsstolen med henne och låta som en maskin (vilket hennes far gör utan att nicka till) tog jag tag i leksaksbiten.
"De måste nog göras rena" menade syster min.
Så jag tänkte -koka dem! Inga kemikalier, koka minst fem minuter! står det på varenda hemsida om man söker på "rengöring av leksaker". Sagt och gjort.

Funkar finfint, för det mesta

Medan det kokade upp hann jag med att yoga lite! Tummenmobilen vi också fick spelade melodi och snurrade sakta. Tuva var fullständigt hänförd. Jag lika så.

Bliss.
Tittar man nära ser man ett par små fötter som sticker upp glatt.

Så här såg det ut i korgen.
Märk väl hur suddiga armar och ben är.

Men att koka plast är tydligen inte alltid bra. Efter fem minuter hade en del av plasten smält och det var smält plast överallt. Så jag fick slänga vår stora fina jättekastrull medan jag fasade över plastens kvalitet. Min lilla bäbis-flicka-mun som precis börjat smaka på allt.
Jag vet att plast inte är bra, att det innehåller hälsovådliga ämnen som kroppen tar upp. och inte kan göra sig av med sen. Men hur jävligt det är med plast och hur mycket plast jag använder varje dag klarnade först idag.
Jag sökte en massa på nätet och en hel del plast åkte ut härifrån.
Kolla efter denna symbol, på allt gjort av plast och leta efter det nummer som står antingen inuti symbolen eller vid sidan. Numret visar på plastens egenskaper och sammansättning.
ENDAST nummer 2, 4 och 5 är relativt okej ur hälsosynpunkt. Nummer 1 får aldrig återanvändas och resten, till exempel nummer 7 är vansinnigt giftigt.
Läs mer på bloggen här.

Så.

Jag tror att jag håller mig till trä med bevisat ofarliga färger.
Plingan, och en fin skallra, fick vi ju faktiskt också av syrran!:)

Snabbhej från lördagskvällen

 Det är inte lätt att skriva när jag har en liten glad bäbis som ligger bredvid mig i sängen.
Hon hoar, fäktar och pockar på fullständig uppmärksamhet och är vansinnigt gosig.
Men jag slänger upp lite bilder som lovat;), Plitar ned receptet jag lovat A och kommer med något vettigare sen.

De galet svulstiga gardinerna sitter nu tillfälligt uppe, vilket gör att vårt sovrum ser ut som någon sorts boudoir där jag hittade dessa två när jag kom ut ur en osedvanligt lång dusch.

P får något romantiskt i blicken när han hittar björksav i affären ( och det är inte ofta)
Jag tror att det flörtar med bonden i honom.
Och vem är jag att motstå att köpa en flaska när han är sjysst och väntar utanför affärer då jag står och petar på något i matväg jag inte sett förut.

Evinnerligt trött på alla pisshissar upp och ned i tunnelbanan.
Vem kom på att kissa under en hissresa.? Varför just hissar.?
Hur hinner man.?
Jag välkomnar de nya toaletterna som ska upp i tuben -som det är sagt.

Upptäcker nya mukkler lite här och var ifrån allt bärande på Tuva.
Ena axeln har blivit större än den andre till min fasa och fascination.
Det känns så i alla fall
(Snyggbild, med filter. Och ja, det är ett hål i väggen bakom, inte jox på linsen)

När man ammar varannan timme hinner man se rätt mycket, och googla desto mer.
På något sätt tänker jag alltid att planen som passerar kommer att plötsligt störta inför mina ögon. Värsta katastrofidéerna.
Herregud, jag undrar vad psykologen säger om det.

Bäbismassage.
Ibland är det inte kul men oftast tycker barnet vårt att det är toppen.
Hon älskar bland annat när man stryker under fötterna och berättar vad tårna heter.
(vilket enligt mitt minne heter Stora tån, Långa tån, Mellantån, Kusintån och Lilla-lilla-tån.)

Krokodilgreppet!
Just nu i helgen föll något på plats, om än trevande.
Handen, ögat och viljan blev vänner och det pågår en frenetisk trial -and -error vilket är det mest intressanta som finns att titta på för två stolta föräldrar.

Fina, fina späda broccolistjälkar. 

 Ett utlovat recept som är ett grymt alternativ för de som tröttnat på köpepesto och för de som vill ha en jädra dos nyttigt. Men det är jädra gott också. Den är rå förutom rostade caschew, men det blir en djupare smak i och med rostningen. Men man gör ju som man vill vettja.

Broccolipesto på cashew & persilja

1 stånd ( :) broccoli, skuren i mindre bitar
100gr (eller två lagom nävar) caschewnötter, torrostade i panna
3 klyftor vitlök
En liten bit ingefära
en halv röd chili
En bunt slätbladig persilja, kvistar och allt
Saftern av nästan en halv citron
Himalayasalt & nymalen svartpeppar
0.5 dl virgin kokosfett (eller två -tre stora drag med skeden)  alt. kallpressad raps.

Mixa allt i mixer/matberedare eller någon annan kraftigare maskin till en  pasta, tillsätt vatten tills du får den konsistens du tycker om.
Ät till pasta, som dipp, till rostgrönt, som pålägg eller med sked.
Håller sig minst två veckor i lufttät burk i kylen, förutsatt att man inte går och nallar ur den med fingret.

Hello dammtuss!

Inte min grej.

Jag tokstädar. Inte småfixar utan mastodontstädar.
Dammsuga, torka golven, dammtorka, putsa speglar,torka lister, sortera. Allt ända in i de mörkaste hörnen därför att det känns så verdammt konkret och konkret kan vara skönt ibland.
Det går inte jättesnabbt eftersom Tuva får hjälpa till (genom att skapa perfekta långa pauser där vi leker den nya grejen -sträcka sig efter saker och råka ta på dem, ackompanjerat av ett Auuhhh! Ooooh!).
Det är inte så att jag gillar att städa så värst, men resultatet är så tillfredsställande att jag någonstans gillar det i alla fall. 
Det här med ordning och hur man skapar sin omgivning är ju högst personligt och få saker brukar irritera en så mycket som att leva med någon annans ordning.
Vi har bestämt förut, under högst vuxna och medvetna former, att sånt som städning inte ska få finnas som dispyt.
I vanliga fall sköts alltså demokratiskt sånt på helgen av oss bägge, men det hade varit skönt att få en helg utan att ha det på schemat. En helg att bara hänga och göra vad nu som faller på. Därav all denna frenetiska aktivitet.
Balkongen är nästa projekt. (Jag gillar projekt också) Vi har ju sol hela dagen här på femte våningen! Stolar och bord i trä väntar hos mina päron det krävs bara bärkraft. Och mitt planteringsbord står på vinden och väntar på jord och krukor.
Vår! Fasiken, nu känner jag den!
Tjohooo!