Fördomen om Valla Torg.

Vy från ett likadant hus.

Det finns ställen att bo på, och så finns det Valla Torg.
Jag hade nog aldrig vetat att Valla Torg fanns om det inte vore så att vi av en händelse bott kring tvärbanan de senaste åren. Först i Midsommarkransen och nu i Globen.
Att passera Valla Torg är som att passera en klinisk depression. Husen ser ut att byggts för att främja klaustrofobi och med en extrem tillit till likformighet.
X antal hus, 12 våningar, betongbalkong och tillhörande siffermärkt parkeringsplätt lagom irriterande långt ifrån porten.
Direktkontakt med E4:ans på- och avfarter.

Alla som går av vid Valla Torg ser ut som om att inspirationen flytt dem i samma veva som de insåg att soffan bara får plats just där i hörnet, därför att arkitekten bestämt det.
Ja, så går mina tankar i alla fall när jag passerar stationen på min väg till Liljeholmen.
Mina fördomar blir lika överjävliga som det måste vara att bo i en av de gråa klossarna. Det är så överjävligt att några grannar gett upp det här med att "ta in och ut" julen eftersom man behöver allt ljus man kan få där i snålblåsten. Valla Torg är nämligen byggt mitt på ett fält.Årstafältet.
Faktumet ökar egentligen bara överjävligheten eftersom man även får känslan att vara oskyddad för insyn, naken och sårbar. Mitt ute på åkern och nu börjar det regna.
Jag vet att människor inte alltid kan välja mellan bekväm innerstad och charmig närförort, jag är väl inte dum. Det är mer beslutsfattarna och arkitekterna jag ifrågasätter, och om de själva bor i sina bländverk.
I alla fall. Jag har det mäkta bra dit mina nycklar går, det är minsann säkert.

Centrum

Det begav sig inte ens när det begav sig.

Vardagsdrama

Egentid
-delad.

Ohlala, vad trevligt med DN på morgonen!
Helt plötsligt  känns det som om jag har någotsånär koll på den yttre världen och bebisbubblan fick några små små, men betydande hål.
Jag var hos mamma & pappa både igår och idag. Förutom att det ligger väldigt bra till om man är i stan och en bebis vaknar av plötslig och akut hungersnöd, så är det mysigt att träffa dem utan att det är någon tillställning alls. Jag har alltid tyckt bättre om att helt förutsättningslöst umgås i varandras vardag.
Fika med pappa var mysigt, och nu vet jag att han tittar in här ibland (hej Pappa!).
Då får jag antagligen ursäkta för smygtagna bilden nedan, men det är så roligt att se hur de fullständigt accepterar varandras olikheter (eller så mycket som det behövs i alla fall).

En perfekt femöresbäddning, en i stilen "Hela havet stormar"

Lillgosbarnet skrattar mycket nu, och skriker mycket högre än hon någonsin gjort förut. Allt i en lagom oförutsägbar blandning och fördelning över dagen.
Hon sover helt annorlunda också, kortare och lättare. Hon är helt enkelt vaknare på alla möjliga sätt, men det här med sömnen hoppas vi ändras snart. Man blir inte riktigt klok av att inte sova.

Gapskrattar gärna

Fröna jag sådde när J.s dotter föddes växer så det knakar!
Det var en liten magisk tjej som kom till världen! 

I dag tänkte jag ta mig ann att gå fruktansvärt långt, av den enda anledningen att det nog skulle vara skönt att gå fruktansvärt långt och rensa hjärnan på onödigt bråte. Jag siktade på minst en halvmil eftersom Tuva sov som en stock.
Bron över till Skanstull såg så härligt solig och öde ut för gångtrafikanter och jag tittade på bilköerna tänkandes hur synd det var om dem som satt där intryckta i plåtburkar en och en med radion på. Så jag tog en bild. Lite längre fram stod människor utanför bilarna, hängde på räcket och vankade fram och tillbaka. Trafiken stod tvärstopp. Sen såg jag blåljusen och poliserna, och massan av fotgängare som haft samma ide som jag. Ingen kom över bron och allt var öde framme vid korsningen Ringvägen/ Götgatan.
Det var en bomb, sa någon. En annan sa att en stor butik hade rånats. Polisen sa ingenting.
Jaha, jag var inte beredd att gå hem igen så jag och Tuva tog kringelikrokar jag aldrig gått förut och jag fixade faktiskt min halvmil. 0,736 mil enligt min RunKeeper. Kanske kommer jag att kunna springa den sträckan snart, det hade varit häftigt.

Fri sikt för dem utan bensin, än så länge.

På hemvägen hörde jag ett jämrande och jamande som kom närmre och närmre. Tillslut hittade jag katten som satt uppflugen i ett träd. Den såg fullständigt vettskrämd ut och klamrade sig fast vid en gren, den verkade inte kunna komma ned. (hur kom den upp.?)
Är inte katter riktiga Tarzan?
Ingen annan var i närheten, Tuva sov, så jag klättrade i träd i dag. Katten satte fast sig perfekt på min jacka så där som bara rädda katter kan så den var inte svår att få ned. Väl nere fick jag en glad kattpuff och såg den halta iväg. Det var nog därför den inte kom ned själv.

Drama i svart/vitt.

I min dator fanns det känslor

Min dator behöver rensas, eller rättare sagt nihileras fullständigt, för att sedan om möjligt återuppstå.

Så jag rensar dokument medan Tuva sover bredvid.

I en mapp utan namn hittade jag ett fåtal bilder jag inte tittat på på väldigt länge, enstaka, som jag sparat för att de betydde något speciellt.

Här är ett par av dem.

Jag och Fina P ett par månader innan vi blev ett par, eller började träffas på ett annat sätt.

Jag tycker om den här bilden därför att jag minns precis vad jag tänkte. Det var precis i början av sommaren och det var lite kallt, vi har filtar över axlarna. Klockan är runt tre.
Bilden var meningen som en vanlig kompis-porträttbild men jag tänkte att jag skulle vara modig för att han kanske skulle se mig. Han som är rätt pryd (enligt honom själv), jag visste verkligen inte hur han skulle reagera. Jag var glad att han just flyttat tillbaka till Stockholm men jag hade alltid varit lite skrämd av honom. Han kan hålla så passionerade anföranden att det får en att se sina egna intressen som fullständigt outforskade och ogenomtänkta. Och så är han god, inte snäll utan god. Det är inte alla som kan stoltsera med.
Jag är så galet stolt över att jag får dela familj med honom.

Jag och min pappa för 4-5 år sedan. Det är första maj och syrran tar bilden med min skruttiga kameramobil.
Vi har gått första maj tåget som pappa (nästan) alltid gör. Jag försöker se ball ut men allt blir bara högst komiskt fel.

Pappa ser glad ut, man ser att han tittar på någon han känner. Runt halsen har jag ett halsband jag fick av en sliten farbror vid Hötorget. Det var alla hans gamla nycklar och småplock på en kedja och jag hade lovat att ge den vidare sen. Det betydde tur på något sätt.

Vi gick ofta i demonstrationståg när jag var liten och jag tyckte det var spännande när vuxna gick och hoade högt, det var karneval på något sätt. Vad vi demonstrerade mot (eller för) hade jag ingen direkt aning om.

Jag på golvet, det är P som tar fotot.
Bilden är egentligen rätt knäpp. Jag sitter i min hall och försöker få upp en kokosnöt med en mejsel och hammare från sekelskiftet, medan jag försöker hålla kvar den oigenombrytbara med ett apgrepp.
Jag var förvirrad här som individ men alldeles sprudlande i hjärtat.
 Jag fick tillslut upp kokosnöten och sparade skalet ända till vi flyttade till nya lägenheten nu i december.

Den här bilden är en ny såndär jag kommer att spara i någon mapp någon stans för att den bara inte får försvinna.
Gosiga Bäbis, hon ser ut som alla ansiktsuttryck samtidigt.
Jag ska försöka få ta en likadan bild på Fina P och en på mig, lägga dem sida vid sida så han får se hur lik hon är oss båda.

 

Dagisångest för vuxna

Misstänksam mot utbildningsväsendet

Jag och Fina P anmäler oss till dagis.
Vi har redan siktet på ett som ligger i Gullmarsplan men det är privat, så vi tänkte självklart helgardera och söka även kommunal förskola. Åh, vad det är svårt på så många sätt. Och även om jag har en utbildning inom pedagogik så stämmer ingenting längre. (jaja, dynamisk pedagogik för vuxna, men jag har ju bannemig en fil.kand. i pedagogik någonstans i bakre hjärnan) Jag har lärt mig mer om vad som är fel med respektive pedagogisk inriktning än vad som imponerar mig under studietiden.
Och, så är det oerhört svårt att ta ställning när det väl gäller vårt barn. Vi vet ju knappt vem hon är sen.Vem hon blir.
Men vi anmälde oss till fem.
Så idag bar det av att testa promenadvägar dit. Vi skulle ju ändå långpromenera.Nej, det är inte det geografiska avståndet som avgör men det spelar roll. Inte för att jag och P ska sova längre utan för att hon inte ska gå där så väldigt länge på dagarna. Hon är ju bara över året då.
Gud vad svårt med dagis.
Jag å andra sidan älskade att gå på dagis.
Jag hittade min bästa kompis Frida där, blev kär i Tim, slogs om Tim, hade min stora syster där som fysiskt och psykiskt skydd..och så åt vi planteringslökar på gården när fröknarna inte såg. Det var fantastiskt.
Men att Tuvaliten ska få fend for her self känns läskigt. Hon kommer klara det galant, det är vid P och jag som ångesten står och lutar sig över axeln.

I helgen var P´s mamma och T´s farmor här!

Tuva fick en fantastisk röd klänning med vita prickar, och mycket mer...
Tack!:)

Prepp är A och O när man under veckodagarna är ensam med Tuva hemma.
Det betyder att den tid som det tar att laga lunch inte alltid finns -långt ifrån.
Därför -Prepp! Vi har nästan alltid ett gäng lådor i kylen som är färdiga, bara att värma (och ibland är det inte helt lätt heller). Vi lagar mer än vi äter upp helt enkelt, med mening. Och jag förkokar sånt som tar lång tid. Som Emmer.
Det är världens godaste sädeslag, smakar nötigt och har perfekt tuggmotstånd.
Emmer är urmoder till speltvetet, som i sin tur är urmoder till dinkel. Som är urmoder till vetet. Lastgammalt med andra ord. 12000 år på ett ungefär för att vara korrekt. De korsade einkorn med..minns inte. Men det var i Asien och det blev gott.
Jämfört med vete är det, ja, inte jämförbart. Hör antioxidanthalt, även som tillagat (till skillnad från vanligt vetekorn) och har en helt annan halt av veteprotein (i.e. kan ätas av glutenintoleranta och man blir inte lika dåsigt vetebullemätt på emmer)
Hittar du Emmer, ta med det hem...
Koka en större sats, utan salt i vattnet (de blir större och saftigare utan), salta sen och frys in.
Används till allt man vill ha ris, kort pasta eller annat gryn. Och så blir man glad att man främjar ett sådant jordbruk.
Gud vilket pretentiöst inlägg. Nåja. Vi tar något annat nästa gång. Ja loovar.

Med curryblad, gurkmeja & citron.

Tiden flyger, nu är det helg!

Tiden går så snabbt!
Hur kan det vara mitten av mars helt plötsligt? Snart är det ordentlig vår, sedan nästan sommar.
Jag planerar (fantiserar) om romantiska semesterresor till avlägsna land. Aruba kanske.
I min fantasi fungerar allt sömlöst med en liten bäbbe på resa. Jag och P glider runt sådär obehindrat och supervant med någon sorts bärsele till Tuva. Hon sitter glad och tittar under en bäbis sylvester för värmen.. Vi är lagom solbrända och har sandaler på våra småsandiga bruna fötter. Allt är så peachy och inget kostar någonting.
Jajja.
Inte i år kanske då, men vet du vad? Egentligen spelar det ingen roll. Inte alls.
(jag har lite andra planer)
Förresten ska ju P & co. spela på festival, jag och Tuva ska stolt lyssna och lite brun ska jag nog vara.

Jag & Lillgrisen
Med den älskade näven emellan.

Det är något djupt tillfredsställande med salt och syrligt inlagda grönsaker. Alla kulturer jag stött på  verkar ha sina varianter och jag förstår varför. Det är något som balanserar en rätt, ger tungan och sinnet ett avbrott. Läskar.
Förutom att vara en gammal konserveringsmetod.
Världens enklaste, och enligt mig godaste är snabbinlagd gurka. Det blir likt traditionell kimchi men mycket lättare och krispigare.

Misokimchi på gurka

1 gurka
2 vitlöksklyftor
1 msk sambal oelek
2 msk shiro miso (den ljusaste misopastan)
2-3 msk ofiltrerad äppecidervinäger
2-3 msk citonsaft
ett par nyp råsocker

Skiva gurkan fint på mandolin eller med en osthyvel. Behåll skalet på gurkan.
Pressa vitlök och blanda med resterande ingredienser. Ös över gurkan och vänd om ordentligt med dina hederliga händer. Oroa dig inte om det inte blandas helt, gurkan kommer att vattnas med salthalten och allt blir supergott på ett par timmar i kylen.
Ät till allt. Seriöst.

I går var det dax för föräldraträff på BVC igen. Alltid lika kul! Men Tuva ville inte ha någon massage i ansiktet som satt på schemat. Och jag tänker inte tvinga henne -hon måste få bestämma sånt själv.
Så hon fick sitta i mitt knä och titta. Det brukar vara kul i fem minuter, men denna gång vart det helt tyst i mitt knä. Jag tittade ner och såhär såg hon ut när det fanns en massa bäbisar som lät och hade sig runt om... Lilla kärleksbarnet..hon var fullständigt förtrollad. Kul att hon gör skillnad på vuxna och små barn. Hon är så fin.

Och nu är det fredag!
Det betyder att jag och min underbara man får familja oss hela helgen. att jag får Klara-tid och att P får P-tid. Att vi kan ligga i sängen och prata på morgonen och att vi ses även när vi bägge inte är helt slut. Det har varit för lite av det den här veckan tycker jag. Han är så fin att prata med, klokhuvudet.
Fredag mina vänner!:)

Bokfantasier och suggestiv musik

Diskuterade med någon här om dagen hur böcker ger vår fantasi möjligheten att skapa hela, kompletta världar ur någon annans beskrivningar. Världarna är alltid subjektiva. Din idioten är inte min och den mörka gatstumpen eller den böljande ängen är inte densamme i vårt medvetande.
Böcker kan göra det som inte filmer kan, de kan låta oss skapa. Jag vill så gärna veta hur andras världar ser ut i de böcker jag läst. Det måste finnas lika många som det finns läsare, och jag kommer aldrig få veta.
Några som har testat är The Composites där de låtit texten flyta genom ett program för vittnesberättelser. Ett sådant som sa generera ett ansikte på en förövare. Underligt och intressant på samma gång.

En annan sak är hur en bok börjar, de första fraserna. Det sägs att de är de svåraste att skriva och gäckat många stora författare. Det kan suga en rakt in i en historia med full kraft. Eller så kan det vara blaha.
Här är en lista på de, av vissa, bästa öppningsmeningarna någonsin skrivna.
Jag måste säga att Lydia brukade bada ensam är nog bland de bästa jag läst ( Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken). Den är så suggestiv att man får gåshud.

När man pratar suggestiv. Helt vansinnig låt, på många sätt. Videon är bitvis briljant. Och det är inte skolan den handlar om.
Lyssna mycket högt här:
Zebra Catz: Ima Read

På mammas gata

Minnenas kavalkad varade tre timmar i går.
Jag gick till området jag växte upp i och benen visste precis vart de skulle gå, fastän jag inte gått runt så där på femton år.
Där gick jag på dagis. Där bodde Frida med sin mamma, pappa och storebror. Den vägen sprang jag en kilometer till skolan. Där blommar körsbärsträden ett par magiska dagar om året. Där möttes jag, Micke, Heikel och den andra Frida för att hitta på farliga saker att göra. Konsum där jag en gång tappade bort mamma och kände total skräck för första gången. Jag vet vart det blir bäst vattenpölar att hoppa i när det regnat.
Nu bor någon annan familj i vår lägenhet. De har blåa krukor utanför och en katt som solar på betongplattan. Allt ser mindre ut.
På något vis ville jag gå in och säga Ursäkta, men det här är faktiskt mitt och här får bara mina minnen plats. Men jag står ju inte stilla så varför skulle tiden?

Här bodde jag till i många år, mina två fönster ovan.

Takstegen brukade jag sitta på och prata med kompisar som kom förbi

Här lärde jag mig att cykla.

Det stående projektet här hemma är att träna lillgrisen på att ligga på mage och träna att hålla upp huvudet.
Hon hatar varenda sekund av det (och det blir inte många). Annars har hon varit glad och väldigt pratsam.
Varje morgon sitter hon och gapskrattar på Fina P´s mage och han skrattar tillbaka innan han måste springa till jobbet. Tidsfördelningen är väldigt orättvis.

Min lilla rockabilly

..som sover räv rätt ofta...

Näven är både trygg och god. En ny upptäckt.
Hon brukar prata med handen i munnen mycket koncentrerat.
Det ser hur kul ut som helst.

Raketbränsle

Om man är vaken dygnet runt som jag är blir magen sur, i dubbel bemärkelse.Ph värdet blir i obalans av stress vilket i sin tur påverkar hela organismen negativt. Då behövs basiska livsmedel, här är en länk till kompisarna på fina Blueberry om syra -bas balans. Inget hokus -pokus egentligen utan rent bonnavett.

Min morgondrink just nu ser ut så här:
Vetegräs
Maca (Råkvalitet)
Reishi
Nässlor
Ren Aloe Vera
Ofiltrerad rå äppelcidervinäger
Citron

Det ser inte klot ut, jag vet. Men det fungerar för en trött och stressad mage.
Botten upp!;)