Ofrivilliga stavblunder

Först en parentes:
Om det verkar som att jag stavar fel ofta, eller att jag glömmer bokstäver i ord en del beror det inte på att jag är kass på att stava utan på grötincidenten.
Det var den morgonen då jag hade bråttom.
Jag skulle till jobbet och hinna posta något innan det.
Jag gick med snabba steg från köket och svingade mig upp på sängen där datorn stod. Solen sken.
Jag minns hur jag tänkte på hur bra min simultanförmåga är och hur effektivt jag kan göra saker när det verkligen behövs.
Då vände jag hela kastrullen (ja, en kastrull) ned på tangentbordet.
En extremt långsam sekund senare drog jag i panik handen över tangentbordet för att befria det från den värsta hirsen och gröten flög. Jag ställde datorn som ett hustak och sprang till jobbet.
Hädanefter har tangenterna K, L, N, U och Space varit en aning motsträviga och G:et var borta länge men verkar nu fungera hyfsat. Alla tangenter knastrar.
Så, nu har jag avhandlat det.

Fruset vattenfall

Promenaden runt Årstaviken var superkul! Såklart.
Jäääla backar och lite vardagsedge med is och motionärer. Det tog ungefär en timme i terrängen och det gör jag gärna igen, nu när S visat den rätta vägen att ta sig dit och inte P´s Googlemapsvariant;) Min äskade man.

Bussen var roligt

Igår åkte vi till IKEA av alla ställen att åka till på en lördag efter lön. Men det var faktiskt helt okej. Jag och P låste in oss i deras fina amningsrum i ungefär en halvtimme. Ja, de har ett amningsrum! Fantastiskt.
Det var som en minimal lägenhet minus kök där man ensam kunde sitta skönt isolerad ifrån bullret utanför.

Tuva har namn!

Det underliga med bäbisar är att de utvecklas i ryck. I alla fall är det väldigt plötsligt man upptäcker att de gör eller beter sig på ett nytt sätt. Helt plötsligt pratar hon i långa haranger och ljuden nyanseras mer till igenkännbara känsloyttringar. Handen sträcker sig efter saker.
Inte helt rätt alla gånger men hon är väldigt fokuserad för sekunden. Det är ljuvligt att se.

 Fina P har projekt på köksbordet och jag har ingen inspiration att plocka upp ett. Jag tror att jag är rätt trött just nu, det känns så på mitt humör. Ena stunden orkar jag allt för att sedan längta till sängen, te och en bok i mörkret. Ena sekunden känner jag mig som världens bästa partner och mamma för att sedan vara helt irrationell.
Idag har P varit och storhandlat och jag tog en lång promenad mot det område där jag växte upp. Inte hela vägen men en bra bit! Jag gick och lyssnade på SR Världen och blev alldeles gråtfärdig. På gott och ont.

Promenad i dag i solen. Självklart är lillgrisen påbylsad eftersom jag alltid tror att hon kanske blir för kall.
Men jag har ofta rätt -hon är inte en jättevarm bäbis.
Att titta ut var tydligen en blandning av fascination och avvaktande misstänksamhet.
Det kanske beror på sittförmågan.

 

 

 

Morgonmys.