Diskuterade med någon här om dagen hur böcker ger vår fantasi möjligheten att skapa hela, kompletta världar ur någon annans beskrivningar. Världarna är alltid subjektiva. Din idioten är inte min och den mörka gatstumpen eller den böljande ängen är inte densamme i vårt medvetande.
Böcker kan göra det som inte filmer kan, de kan låta oss skapa. Jag vill så gärna veta hur andras världar ser ut i de böcker jag läst. Det måste finnas lika många som det finns läsare, och jag kommer aldrig få veta.
Några som har testat är The Composites där de låtit texten flyta genom ett program för vittnesberättelser. Ett sådant som sa generera ett ansikte på en förövare. Underligt och intressant på samma gång.
En annan sak är hur en bok börjar, de första fraserna. Det sägs att de är de svåraste att skriva och gäckat många stora författare. Det kan suga en rakt in i en historia med full kraft. Eller så kan det vara blaha.
Här är en lista på de, av vissa, bästa öppningsmeningarna någonsin skrivna.
Jag måste säga att Lydia brukade bada ensam är nog bland de bästa jag läst ( Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken). Den är så suggestiv att man får gåshud.
När man pratar suggestiv. Helt vansinnig låt, på många sätt. Videon är bitvis briljant. Och det är inte skolan den handlar om.
Lyssna mycket högt här:
Zebra Catz: Ima Read
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar