Fördomen om Valla Torg.

Vy från ett likadant hus.

Det finns ställen att bo på, och så finns det Valla Torg.
Jag hade nog aldrig vetat att Valla Torg fanns om det inte vore så att vi av en händelse bott kring tvärbanan de senaste åren. Först i Midsommarkransen och nu i Globen.
Att passera Valla Torg är som att passera en klinisk depression. Husen ser ut att byggts för att främja klaustrofobi och med en extrem tillit till likformighet.
X antal hus, 12 våningar, betongbalkong och tillhörande siffermärkt parkeringsplätt lagom irriterande långt ifrån porten.
Direktkontakt med E4:ans på- och avfarter.

Alla som går av vid Valla Torg ser ut som om att inspirationen flytt dem i samma veva som de insåg att soffan bara får plats just där i hörnet, därför att arkitekten bestämt det.
Ja, så går mina tankar i alla fall när jag passerar stationen på min väg till Liljeholmen.
Mina fördomar blir lika överjävliga som det måste vara att bo i en av de gråa klossarna. Det är så överjävligt att några grannar gett upp det här med att "ta in och ut" julen eftersom man behöver allt ljus man kan få där i snålblåsten. Valla Torg är nämligen byggt mitt på ett fält.Årstafältet.
Faktumet ökar egentligen bara överjävligheten eftersom man även får känslan att vara oskyddad för insyn, naken och sårbar. Mitt ute på åkern och nu börjar det regna.
Jag vet att människor inte alltid kan välja mellan bekväm innerstad och charmig närförort, jag är väl inte dum. Det är mer beslutsfattarna och arkitekterna jag ifrågasätter, och om de själva bor i sina bländverk.
I alla fall. Jag har det mäkta bra dit mina nycklar går, det är minsann säkert.

Centrum

Det begav sig inte ens när det begav sig.