Hej John Blund, det var inte igår

Idag är ingen vanlig dag, idag är Tuvas tremånadersdag!
Och som för att fira det hela sov Lillgrisen hela 5 timmars pass i natt. Hon som varvat att äta varje timme och sova max två i sisådär två veckor nu gjorde en helomvändning till min tårfyllda glädje.
Herregud vad knäpp man blir när man bara sover två timmar i stöten, fullständigt oförmögen att hålla en konversation.
Kanske var det gårdagens träff hos E med alla fantastiska kvinnor och bäbisar som gjorde gott. Hur kul som helst var det i alla fall, jag gick hem med ett stort leende och mycket lättare steg.

Till min och Fina P´s stora glädje verkar Tuva gilla att åka buss och tunnelbana. Inte ett pip så länge allt rör sig och man får titta. Skönt eftersom vagnen verkar trist just nu. Finns det något mer stressande för en nybliven förälder än en telning som börjar skrika mitt i stan utan att vara hungrig.
Jag tänkte abstrakt och började därför pilla på en ny vagnmobil (kanske är hon uttråkad.?).

Kul

Inte lika kul

I ett försök att mota ut plasten skaffade P ett babygym (som T inte förstår sig på riktigt än). Det är av trä och har hål där man kan hänga allsköns grejer. Gosiga lilla ungen gillar det än bara då man sitter bredvid och håller låda. Tja, hade jag själv legat där hade jag nog velat ha sällskap.

Estetik för P och mig, astråkigt för Tuva

Jag gav mig på att göra en vagnmobil i förrgår. Eftersom filt tyg kostar en spottstyver på mammaparadiset Panduro (Jag som trodde att det bara var jag som var lite kreativ) är det lätt att få idéer. Jag bad P säga ett djur (Koalabjörn. Hur fasiken kommer man på det.?) och jag själv lottade ut ett i huvudet och klippte lite här och där.
Knapparna som ögon blir nog kul att titta på. Precis som mor min har jag en knappburk helt nostalgiskt hopsamlad.
Två bjällror från min vän Didi Shakti som gör fantasifulla och böljande romantiska kläder. Jag har en fantastisk kappa därifrån jag bär alltför sällan.
Den är inte riktigt färdig mobilen, men jag gillar den! Om inte T håller med ska jag hänga den ovanför mitt eget huvud.

Lite hällor, sen är det klart!

Fänkålsfrön är bra för både matsmältning och bäbismjölk

 Taggad av nattens sömnpåslag (fem timmar, FEM timmar!) firade jag med en macashot.
Maca är en rot som bland annat sägs balansera hormonnivåerna hos de som behöver det. Samt göra att man klarar stress lite bättre. Blandat med citron blir det basiskt, vilket också är välkommet i min mage.

Och nu? Nu är det helg!
En hel vecka ska Fina P vara hemma och jag, jag ska sova helt sjukligt mycket. 8 timmar. Nej nio! Eller tolv! Tolv timmar!  Jisses vad jag ska sova!:)

Plastens intåg och sorti

Vi fick en säck leksaker av min syster i helgen då vi var där på tvåårskalas i söndags, med drömska uttalande om hur man får halvtimmar att göra saker själv.
"Jag vet att du inte vill ha en massa plastleksaker, men tro mig, du kommer att få se hur bra de är".
Okej, så i morse, när jag ville duscha och Tuva ville att jag skulle åka runt på kontorsstolen med henne och låta som en maskin (vilket hennes far gör utan att nicka till) tog jag tag i leksaksbiten.
"De måste nog göras rena" menade syster min.
Så jag tänkte -koka dem! Inga kemikalier, koka minst fem minuter! står det på varenda hemsida om man söker på "rengöring av leksaker". Sagt och gjort.

Funkar finfint, för det mesta

Medan det kokade upp hann jag med att yoga lite! Tummenmobilen vi också fick spelade melodi och snurrade sakta. Tuva var fullständigt hänförd. Jag lika så.

Bliss.
Tittar man nära ser man ett par små fötter som sticker upp glatt.

Så här såg det ut i korgen.
Märk väl hur suddiga armar och ben är.

Men att koka plast är tydligen inte alltid bra. Efter fem minuter hade en del av plasten smält och det var smält plast överallt. Så jag fick slänga vår stora fina jättekastrull medan jag fasade över plastens kvalitet. Min lilla bäbis-flicka-mun som precis börjat smaka på allt.
Jag vet att plast inte är bra, att det innehåller hälsovådliga ämnen som kroppen tar upp. och inte kan göra sig av med sen. Men hur jävligt det är med plast och hur mycket plast jag använder varje dag klarnade först idag.
Jag sökte en massa på nätet och en hel del plast åkte ut härifrån.
Kolla efter denna symbol, på allt gjort av plast och leta efter det nummer som står antingen inuti symbolen eller vid sidan. Numret visar på plastens egenskaper och sammansättning.
ENDAST nummer 2, 4 och 5 är relativt okej ur hälsosynpunkt. Nummer 1 får aldrig återanvändas och resten, till exempel nummer 7 är vansinnigt giftigt.
Läs mer på bloggen här.

Så.

Jag tror att jag håller mig till trä med bevisat ofarliga färger.
Plingan, och en fin skallra, fick vi ju faktiskt också av syrran!:)

Snabbhej från lördagskvällen

 Det är inte lätt att skriva när jag har en liten glad bäbis som ligger bredvid mig i sängen.
Hon hoar, fäktar och pockar på fullständig uppmärksamhet och är vansinnigt gosig.
Men jag slänger upp lite bilder som lovat;), Plitar ned receptet jag lovat A och kommer med något vettigare sen.

De galet svulstiga gardinerna sitter nu tillfälligt uppe, vilket gör att vårt sovrum ser ut som någon sorts boudoir där jag hittade dessa två när jag kom ut ur en osedvanligt lång dusch.

P får något romantiskt i blicken när han hittar björksav i affären ( och det är inte ofta)
Jag tror att det flörtar med bonden i honom.
Och vem är jag att motstå att köpa en flaska när han är sjysst och väntar utanför affärer då jag står och petar på något i matväg jag inte sett förut.

Evinnerligt trött på alla pisshissar upp och ned i tunnelbanan.
Vem kom på att kissa under en hissresa.? Varför just hissar.?
Hur hinner man.?
Jag välkomnar de nya toaletterna som ska upp i tuben -som det är sagt.

Upptäcker nya mukkler lite här och var ifrån allt bärande på Tuva.
Ena axeln har blivit större än den andre till min fasa och fascination.
Det känns så i alla fall
(Snyggbild, med filter. Och ja, det är ett hål i väggen bakom, inte jox på linsen)

När man ammar varannan timme hinner man se rätt mycket, och googla desto mer.
På något sätt tänker jag alltid att planen som passerar kommer att plötsligt störta inför mina ögon. Värsta katastrofidéerna.
Herregud, jag undrar vad psykologen säger om det.

Bäbismassage.
Ibland är det inte kul men oftast tycker barnet vårt att det är toppen.
Hon älskar bland annat när man stryker under fötterna och berättar vad tårna heter.
(vilket enligt mitt minne heter Stora tån, Långa tån, Mellantån, Kusintån och Lilla-lilla-tån.)

Krokodilgreppet!
Just nu i helgen föll något på plats, om än trevande.
Handen, ögat och viljan blev vänner och det pågår en frenetisk trial -and -error vilket är det mest intressanta som finns att titta på för två stolta föräldrar.

Fina, fina späda broccolistjälkar. 

 Ett utlovat recept som är ett grymt alternativ för de som tröttnat på köpepesto och för de som vill ha en jädra dos nyttigt. Men det är jädra gott också. Den är rå förutom rostade caschew, men det blir en djupare smak i och med rostningen. Men man gör ju som man vill vettja.

Broccolipesto på cashew & persilja

1 stånd ( :) broccoli, skuren i mindre bitar
100gr (eller två lagom nävar) caschewnötter, torrostade i panna
3 klyftor vitlök
En liten bit ingefära
en halv röd chili
En bunt slätbladig persilja, kvistar och allt
Saftern av nästan en halv citron
Himalayasalt & nymalen svartpeppar
0.5 dl virgin kokosfett (eller två -tre stora drag med skeden)  alt. kallpressad raps.

Mixa allt i mixer/matberedare eller någon annan kraftigare maskin till en  pasta, tillsätt vatten tills du får den konsistens du tycker om.
Ät till pasta, som dipp, till rostgrönt, som pålägg eller med sked.
Håller sig minst två veckor i lufttät burk i kylen, förutsatt att man inte går och nallar ur den med fingret.

Hello dammtuss!

Inte min grej.

Jag tokstädar. Inte småfixar utan mastodontstädar.
Dammsuga, torka golven, dammtorka, putsa speglar,torka lister, sortera. Allt ända in i de mörkaste hörnen därför att det känns så verdammt konkret och konkret kan vara skönt ibland.
Det går inte jättesnabbt eftersom Tuva får hjälpa till (genom att skapa perfekta långa pauser där vi leker den nya grejen -sträcka sig efter saker och råka ta på dem, ackompanjerat av ett Auuhhh! Ooooh!).
Det är inte så att jag gillar att städa så värst, men resultatet är så tillfredsställande att jag någonstans gillar det i alla fall. 
Det här med ordning och hur man skapar sin omgivning är ju högst personligt och få saker brukar irritera en så mycket som att leva med någon annans ordning.
Vi har bestämt förut, under högst vuxna och medvetna former, att sånt som städning inte ska få finnas som dispyt.
I vanliga fall sköts alltså demokratiskt sånt på helgen av oss bägge, men det hade varit skönt att få en helg utan att ha det på schemat. En helg att bara hänga och göra vad nu som faller på. Därav all denna frenetiska aktivitet.
Balkongen är nästa projekt. (Jag gillar projekt också) Vi har ju sol hela dagen här på femte våningen! Stolar och bord i trä väntar hos mina päron det krävs bara bärkraft. Och mitt planteringsbord står på vinden och väntar på jord och krukor.
Vår! Fasiken, nu känner jag den!
Tjohooo!

Fördomen om Valla Torg.

Vy från ett likadant hus.

Det finns ställen att bo på, och så finns det Valla Torg.
Jag hade nog aldrig vetat att Valla Torg fanns om det inte vore så att vi av en händelse bott kring tvärbanan de senaste åren. Först i Midsommarkransen och nu i Globen.
Att passera Valla Torg är som att passera en klinisk depression. Husen ser ut att byggts för att främja klaustrofobi och med en extrem tillit till likformighet.
X antal hus, 12 våningar, betongbalkong och tillhörande siffermärkt parkeringsplätt lagom irriterande långt ifrån porten.
Direktkontakt med E4:ans på- och avfarter.

Alla som går av vid Valla Torg ser ut som om att inspirationen flytt dem i samma veva som de insåg att soffan bara får plats just där i hörnet, därför att arkitekten bestämt det.
Ja, så går mina tankar i alla fall när jag passerar stationen på min väg till Liljeholmen.
Mina fördomar blir lika överjävliga som det måste vara att bo i en av de gråa klossarna. Det är så överjävligt att några grannar gett upp det här med att "ta in och ut" julen eftersom man behöver allt ljus man kan få där i snålblåsten. Valla Torg är nämligen byggt mitt på ett fält.Årstafältet.
Faktumet ökar egentligen bara överjävligheten eftersom man även får känslan att vara oskyddad för insyn, naken och sårbar. Mitt ute på åkern och nu börjar det regna.
Jag vet att människor inte alltid kan välja mellan bekväm innerstad och charmig närförort, jag är väl inte dum. Det är mer beslutsfattarna och arkitekterna jag ifrågasätter, och om de själva bor i sina bländverk.
I alla fall. Jag har det mäkta bra dit mina nycklar går, det är minsann säkert.

Centrum

Det begav sig inte ens när det begav sig.

Vardagsdrama

Egentid
-delad.

Ohlala, vad trevligt med DN på morgonen!
Helt plötsligt  känns det som om jag har någotsånär koll på den yttre världen och bebisbubblan fick några små små, men betydande hål.
Jag var hos mamma & pappa både igår och idag. Förutom att det ligger väldigt bra till om man är i stan och en bebis vaknar av plötslig och akut hungersnöd, så är det mysigt att träffa dem utan att det är någon tillställning alls. Jag har alltid tyckt bättre om att helt förutsättningslöst umgås i varandras vardag.
Fika med pappa var mysigt, och nu vet jag att han tittar in här ibland (hej Pappa!).
Då får jag antagligen ursäkta för smygtagna bilden nedan, men det är så roligt att se hur de fullständigt accepterar varandras olikheter (eller så mycket som det behövs i alla fall).

En perfekt femöresbäddning, en i stilen "Hela havet stormar"

Lillgosbarnet skrattar mycket nu, och skriker mycket högre än hon någonsin gjort förut. Allt i en lagom oförutsägbar blandning och fördelning över dagen.
Hon sover helt annorlunda också, kortare och lättare. Hon är helt enkelt vaknare på alla möjliga sätt, men det här med sömnen hoppas vi ändras snart. Man blir inte riktigt klok av att inte sova.

Gapskrattar gärna

Fröna jag sådde när J.s dotter föddes växer så det knakar!
Det var en liten magisk tjej som kom till världen! 

I dag tänkte jag ta mig ann att gå fruktansvärt långt, av den enda anledningen att det nog skulle vara skönt att gå fruktansvärt långt och rensa hjärnan på onödigt bråte. Jag siktade på minst en halvmil eftersom Tuva sov som en stock.
Bron över till Skanstull såg så härligt solig och öde ut för gångtrafikanter och jag tittade på bilköerna tänkandes hur synd det var om dem som satt där intryckta i plåtburkar en och en med radion på. Så jag tog en bild. Lite längre fram stod människor utanför bilarna, hängde på räcket och vankade fram och tillbaka. Trafiken stod tvärstopp. Sen såg jag blåljusen och poliserna, och massan av fotgängare som haft samma ide som jag. Ingen kom över bron och allt var öde framme vid korsningen Ringvägen/ Götgatan.
Det var en bomb, sa någon. En annan sa att en stor butik hade rånats. Polisen sa ingenting.
Jaha, jag var inte beredd att gå hem igen så jag och Tuva tog kringelikrokar jag aldrig gått förut och jag fixade faktiskt min halvmil. 0,736 mil enligt min RunKeeper. Kanske kommer jag att kunna springa den sträckan snart, det hade varit häftigt.

Fri sikt för dem utan bensin, än så länge.

På hemvägen hörde jag ett jämrande och jamande som kom närmre och närmre. Tillslut hittade jag katten som satt uppflugen i ett träd. Den såg fullständigt vettskrämd ut och klamrade sig fast vid en gren, den verkade inte kunna komma ned. (hur kom den upp.?)
Är inte katter riktiga Tarzan?
Ingen annan var i närheten, Tuva sov, så jag klättrade i träd i dag. Katten satte fast sig perfekt på min jacka så där som bara rädda katter kan så den var inte svår att få ned. Väl nere fick jag en glad kattpuff och såg den halta iväg. Det var nog därför den inte kom ned själv.

Drama i svart/vitt.

I min dator fanns det känslor

Min dator behöver rensas, eller rättare sagt nihileras fullständigt, för att sedan om möjligt återuppstå.

Så jag rensar dokument medan Tuva sover bredvid.

I en mapp utan namn hittade jag ett fåtal bilder jag inte tittat på på väldigt länge, enstaka, som jag sparat för att de betydde något speciellt.

Här är ett par av dem.

Jag och Fina P ett par månader innan vi blev ett par, eller började träffas på ett annat sätt.

Jag tycker om den här bilden därför att jag minns precis vad jag tänkte. Det var precis i början av sommaren och det var lite kallt, vi har filtar över axlarna. Klockan är runt tre.
Bilden var meningen som en vanlig kompis-porträttbild men jag tänkte att jag skulle vara modig för att han kanske skulle se mig. Han som är rätt pryd (enligt honom själv), jag visste verkligen inte hur han skulle reagera. Jag var glad att han just flyttat tillbaka till Stockholm men jag hade alltid varit lite skrämd av honom. Han kan hålla så passionerade anföranden att det får en att se sina egna intressen som fullständigt outforskade och ogenomtänkta. Och så är han god, inte snäll utan god. Det är inte alla som kan stoltsera med.
Jag är så galet stolt över att jag får dela familj med honom.

Jag och min pappa för 4-5 år sedan. Det är första maj och syrran tar bilden med min skruttiga kameramobil.
Vi har gått första maj tåget som pappa (nästan) alltid gör. Jag försöker se ball ut men allt blir bara högst komiskt fel.

Pappa ser glad ut, man ser att han tittar på någon han känner. Runt halsen har jag ett halsband jag fick av en sliten farbror vid Hötorget. Det var alla hans gamla nycklar och småplock på en kedja och jag hade lovat att ge den vidare sen. Det betydde tur på något sätt.

Vi gick ofta i demonstrationståg när jag var liten och jag tyckte det var spännande när vuxna gick och hoade högt, det var karneval på något sätt. Vad vi demonstrerade mot (eller för) hade jag ingen direkt aning om.

Jag på golvet, det är P som tar fotot.
Bilden är egentligen rätt knäpp. Jag sitter i min hall och försöker få upp en kokosnöt med en mejsel och hammare från sekelskiftet, medan jag försöker hålla kvar den oigenombrytbara med ett apgrepp.
Jag var förvirrad här som individ men alldeles sprudlande i hjärtat.
 Jag fick tillslut upp kokosnöten och sparade skalet ända till vi flyttade till nya lägenheten nu i december.

Den här bilden är en ny såndär jag kommer att spara i någon mapp någon stans för att den bara inte får försvinna.
Gosiga Bäbis, hon ser ut som alla ansiktsuttryck samtidigt.
Jag ska försöka få ta en likadan bild på Fina P och en på mig, lägga dem sida vid sida så han får se hur lik hon är oss båda.

 

Dagisångest för vuxna

Misstänksam mot utbildningsväsendet

Jag och Fina P anmäler oss till dagis.
Vi har redan siktet på ett som ligger i Gullmarsplan men det är privat, så vi tänkte självklart helgardera och söka även kommunal förskola. Åh, vad det är svårt på så många sätt. Och även om jag har en utbildning inom pedagogik så stämmer ingenting längre. (jaja, dynamisk pedagogik för vuxna, men jag har ju bannemig en fil.kand. i pedagogik någonstans i bakre hjärnan) Jag har lärt mig mer om vad som är fel med respektive pedagogisk inriktning än vad som imponerar mig under studietiden.
Och, så är det oerhört svårt att ta ställning när det väl gäller vårt barn. Vi vet ju knappt vem hon är sen.Vem hon blir.
Men vi anmälde oss till fem.
Så idag bar det av att testa promenadvägar dit. Vi skulle ju ändå långpromenera.Nej, det är inte det geografiska avståndet som avgör men det spelar roll. Inte för att jag och P ska sova längre utan för att hon inte ska gå där så väldigt länge på dagarna. Hon är ju bara över året då.
Gud vad svårt med dagis.
Jag å andra sidan älskade att gå på dagis.
Jag hittade min bästa kompis Frida där, blev kär i Tim, slogs om Tim, hade min stora syster där som fysiskt och psykiskt skydd..och så åt vi planteringslökar på gården när fröknarna inte såg. Det var fantastiskt.
Men att Tuvaliten ska få fend for her self känns läskigt. Hon kommer klara det galant, det är vid P och jag som ångesten står och lutar sig över axeln.

I helgen var P´s mamma och T´s farmor här!

Tuva fick en fantastisk röd klänning med vita prickar, och mycket mer...
Tack!:)

Prepp är A och O när man under veckodagarna är ensam med Tuva hemma.
Det betyder att den tid som det tar att laga lunch inte alltid finns -långt ifrån.
Därför -Prepp! Vi har nästan alltid ett gäng lådor i kylen som är färdiga, bara att värma (och ibland är det inte helt lätt heller). Vi lagar mer än vi äter upp helt enkelt, med mening. Och jag förkokar sånt som tar lång tid. Som Emmer.
Det är världens godaste sädeslag, smakar nötigt och har perfekt tuggmotstånd.
Emmer är urmoder till speltvetet, som i sin tur är urmoder till dinkel. Som är urmoder till vetet. Lastgammalt med andra ord. 12000 år på ett ungefär för att vara korrekt. De korsade einkorn med..minns inte. Men det var i Asien och det blev gott.
Jämfört med vete är det, ja, inte jämförbart. Hör antioxidanthalt, även som tillagat (till skillnad från vanligt vetekorn) och har en helt annan halt av veteprotein (i.e. kan ätas av glutenintoleranta och man blir inte lika dåsigt vetebullemätt på emmer)
Hittar du Emmer, ta med det hem...
Koka en större sats, utan salt i vattnet (de blir större och saftigare utan), salta sen och frys in.
Används till allt man vill ha ris, kort pasta eller annat gryn. Och så blir man glad att man främjar ett sådant jordbruk.
Gud vilket pretentiöst inlägg. Nåja. Vi tar något annat nästa gång. Ja loovar.

Med curryblad, gurkmeja & citron.

Tiden flyger, nu är det helg!

Tiden går så snabbt!
Hur kan det vara mitten av mars helt plötsligt? Snart är det ordentlig vår, sedan nästan sommar.
Jag planerar (fantiserar) om romantiska semesterresor till avlägsna land. Aruba kanske.
I min fantasi fungerar allt sömlöst med en liten bäbbe på resa. Jag och P glider runt sådär obehindrat och supervant med någon sorts bärsele till Tuva. Hon sitter glad och tittar under en bäbis sylvester för värmen.. Vi är lagom solbrända och har sandaler på våra småsandiga bruna fötter. Allt är så peachy och inget kostar någonting.
Jajja.
Inte i år kanske då, men vet du vad? Egentligen spelar det ingen roll. Inte alls.
(jag har lite andra planer)
Förresten ska ju P & co. spela på festival, jag och Tuva ska stolt lyssna och lite brun ska jag nog vara.

Jag & Lillgrisen
Med den älskade näven emellan.

Det är något djupt tillfredsställande med salt och syrligt inlagda grönsaker. Alla kulturer jag stött på  verkar ha sina varianter och jag förstår varför. Det är något som balanserar en rätt, ger tungan och sinnet ett avbrott. Läskar.
Förutom att vara en gammal konserveringsmetod.
Världens enklaste, och enligt mig godaste är snabbinlagd gurka. Det blir likt traditionell kimchi men mycket lättare och krispigare.

Misokimchi på gurka

1 gurka
2 vitlöksklyftor
1 msk sambal oelek
2 msk shiro miso (den ljusaste misopastan)
2-3 msk ofiltrerad äppecidervinäger
2-3 msk citonsaft
ett par nyp råsocker

Skiva gurkan fint på mandolin eller med en osthyvel. Behåll skalet på gurkan.
Pressa vitlök och blanda med resterande ingredienser. Ös över gurkan och vänd om ordentligt med dina hederliga händer. Oroa dig inte om det inte blandas helt, gurkan kommer att vattnas med salthalten och allt blir supergott på ett par timmar i kylen.
Ät till allt. Seriöst.

I går var det dax för föräldraträff på BVC igen. Alltid lika kul! Men Tuva ville inte ha någon massage i ansiktet som satt på schemat. Och jag tänker inte tvinga henne -hon måste få bestämma sånt själv.
Så hon fick sitta i mitt knä och titta. Det brukar vara kul i fem minuter, men denna gång vart det helt tyst i mitt knä. Jag tittade ner och såhär såg hon ut när det fanns en massa bäbisar som lät och hade sig runt om... Lilla kärleksbarnet..hon var fullständigt förtrollad. Kul att hon gör skillnad på vuxna och små barn. Hon är så fin.

Och nu är det fredag!
Det betyder att jag och min underbara man får familja oss hela helgen. att jag får Klara-tid och att P får P-tid. Att vi kan ligga i sängen och prata på morgonen och att vi ses även när vi bägge inte är helt slut. Det har varit för lite av det den här veckan tycker jag. Han är så fin att prata med, klokhuvudet.
Fredag mina vänner!:)

Bokfantasier och suggestiv musik

Diskuterade med någon här om dagen hur böcker ger vår fantasi möjligheten att skapa hela, kompletta världar ur någon annans beskrivningar. Världarna är alltid subjektiva. Din idioten är inte min och den mörka gatstumpen eller den böljande ängen är inte densamme i vårt medvetande.
Böcker kan göra det som inte filmer kan, de kan låta oss skapa. Jag vill så gärna veta hur andras världar ser ut i de böcker jag läst. Det måste finnas lika många som det finns läsare, och jag kommer aldrig få veta.
Några som har testat är The Composites där de låtit texten flyta genom ett program för vittnesberättelser. Ett sådant som sa generera ett ansikte på en förövare. Underligt och intressant på samma gång.

En annan sak är hur en bok börjar, de första fraserna. Det sägs att de är de svåraste att skriva och gäckat många stora författare. Det kan suga en rakt in i en historia med full kraft. Eller så kan det vara blaha.
Här är en lista på de, av vissa, bästa öppningsmeningarna någonsin skrivna.
Jag måste säga att Lydia brukade bada ensam är nog bland de bästa jag läst ( Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken). Den är så suggestiv att man får gåshud.

När man pratar suggestiv. Helt vansinnig låt, på många sätt. Videon är bitvis briljant. Och det är inte skolan den handlar om.
Lyssna mycket högt här:
Zebra Catz: Ima Read

På mammas gata

Minnenas kavalkad varade tre timmar i går.
Jag gick till området jag växte upp i och benen visste precis vart de skulle gå, fastän jag inte gått runt så där på femton år.
Där gick jag på dagis. Där bodde Frida med sin mamma, pappa och storebror. Den vägen sprang jag en kilometer till skolan. Där blommar körsbärsträden ett par magiska dagar om året. Där möttes jag, Micke, Heikel och den andra Frida för att hitta på farliga saker att göra. Konsum där jag en gång tappade bort mamma och kände total skräck för första gången. Jag vet vart det blir bäst vattenpölar att hoppa i när det regnat.
Nu bor någon annan familj i vår lägenhet. De har blåa krukor utanför och en katt som solar på betongplattan. Allt ser mindre ut.
På något vis ville jag gå in och säga Ursäkta, men det här är faktiskt mitt och här får bara mina minnen plats. Men jag står ju inte stilla så varför skulle tiden?

Här bodde jag till i många år, mina två fönster ovan.

Takstegen brukade jag sitta på och prata med kompisar som kom förbi

Här lärde jag mig att cykla.

Det stående projektet här hemma är att träna lillgrisen på att ligga på mage och träna att hålla upp huvudet.
Hon hatar varenda sekund av det (och det blir inte många). Annars har hon varit glad och väldigt pratsam.
Varje morgon sitter hon och gapskrattar på Fina P´s mage och han skrattar tillbaka innan han måste springa till jobbet. Tidsfördelningen är väldigt orättvis.

Min lilla rockabilly

..som sover räv rätt ofta...

Näven är både trygg och god. En ny upptäckt.
Hon brukar prata med handen i munnen mycket koncentrerat.
Det ser hur kul ut som helst.

Raketbränsle

Om man är vaken dygnet runt som jag är blir magen sur, i dubbel bemärkelse.Ph värdet blir i obalans av stress vilket i sin tur påverkar hela organismen negativt. Då behövs basiska livsmedel, här är en länk till kompisarna på fina Blueberry om syra -bas balans. Inget hokus -pokus egentligen utan rent bonnavett.

Min morgondrink just nu ser ut så här:
Vetegräs
Maca (Råkvalitet)
Reishi
Nässlor
Ren Aloe Vera
Ofiltrerad rå äppelcidervinäger
Citron

Det ser inte klot ut, jag vet. Men det fungerar för en trött och stressad mage.
Botten upp!;)