Instagram, åh Instagram.

Äntligen har jag fixat pass!
Och vilken pärs det kan vara att ta sig för något sådant med vår lilla bäbisbit.
Det gick självklart bra, hon valde att skrika vid en annan, senare tidpunkt. Det mesta av katastrofen sitter nog i mitt eget huvud, hur jag tror att hon kommer skrika och alla bli djupt besvärade. Eller hur hon plötsligt ska bli vrålhungrig (fast jag vet att hon är mätt) och jag måste hitta en plats att amma på. 
Alltsomoftast går det ju hur bra som helst.
"Dina rädslor är dina enda hinder för att bli riktigt lycklig" eller hur säger De Vise?
De tål att funderas på i alla fall, våra rädslor.

Min gamla hattask har fått en tvilling!
Tack mor, kära mor

Gäspar

I morse
En glad bäbis som ville sitta

Familjebild i sängen nyss.
Varken jag eller P kunde skärpa oss.
Som vanligt.

Babymobil no:3 är klar!
Det är fint när jag och P jobbar ihop

Jag är inte på Facebook längre vilket i många avseenden är skönt. Men vissa saker saknar man ändå.
Såsom den ständiga strömmen bilder på människors liv. Jag menar inte de uppstyltade festvarianterna utan de riktiga, inpå livet bilderna innehavarna inte förstår att de lägger ut.
Min version av Facebook heter Instagram. Nyss var jag hemma hos min syster, fast jag var här. Bara en sån sak. Människor lägger upp de mest fantastiska bilder på deras värld. Och om man är en sådan människa som älskar foto är det Mecca. Bilder tas endast i fyrkantigt format och inte vanliga 4:3 vilket ger bilderna både en påträngande och ren känsla tycker jag. Tips bara.
Och nu? Film, mys, tedrickande i sängen. Finaste kvällen jag kan tänka mig.