Linda Mio!

Vi hamnade på akuten.

Efter en miss med ett datum på ersättningen (den hade nyss gått ut den lilla tetran. Något vi upptäckte när hon började må dåligt) och Tuva började kräkas.
Det var bland det mest hjärtskärande och läskiga man kan vara med om -På en kvart var vi på barnakuten på SÖS. Mitt i natten.
Som en liten lealös vante hängde vårt lilla underverk och var alldeles gråvit. Mamman som tog nummerlapp (De har nummerlappar.!) innan oss ville jag kasta åt sidan och kräva att hela staben kom till bara oss. Jädrar vad man blir både hierarkisk och fokuserad när ens barn mår så dåligt.
Det tog några långa timmar, men sedan började hon må lite bättre -I alla fall så att ögonen inte gick i kors mer. Vi kom hem senare än jag varit uppe på en herrans massa tid och Tuva sov mitt emellan oss den natten.
Dagen efter spenderade vi med att sova och kramas mycket.

Det var en dämpad dotter dagen efter sjukhuset.

Andra dagen var allt som vanligt igen -som om inget hade hänt -och jag tänkte på dom barn som det inte blev bra för. Hur livet liksom oupphörligt fortsätter fastän det säkert stannat för någon annan. På BB satt jag och min fina P morgonen efter att Tuva fötts och pratade om livet. Han sa att han aldrig hade tänkt på att utanför Tekniska Högskolans bussterminal händer sånahär underverk. Medan andra tar bussen till Norrtälje. 

Ett par dagar senare strösslar Lillgrisen leenden och är pigg igen.
P är bara sådär stilig -men ler en gnutta!

Vad har vi gjort sen?
Tja, det känns som om varje dag varit fullbokad med aktiviteter.
I går var det mamma/mormors födelsedag. Och Kungens. Och ett gäng andras såklart. Jag och Tuva var där och åt rulltårta (hos Kungen alltså ) -P var tvungen att jobba stackarn. På kvällen skulle vi egentligen ha varit på middag med vänner men både jag och Fina P drabbades av den förlamande totala tröttheten och ställde in i sista stund..

Och nu.? Efter att ha dansat med en glad Tuva i ett soligt vardagsrum till Eliades Ochoa (som bannemig borde nå alla bebisöron. Smakprov finns här!), nu ska vi ut!
Kram!:)

Det går saaakta framåt med magliggandet..Man får sneda leenden.

Hon har kommit upp sig i världen!
En ny vagnkudde gör att ett nyfiket barn ser ut!
(Men det behövs ändå hela arsenalen: TIGER, Plingmobil & Napp.
Ändå ser hon lite lagom glad ut där i vagnen. Gosiga Unge!)