Vem är jag att säga vad någon annan klarar av?

Nu hade jag funderat nog på om Tuva verkligen skulle klara av en timmes Mama-Baby Yoga, om hon skulle skrika sig igenom 45 asanas och för den delen -skrika hela vägen hem sen.

Men så klart gjorde hon inte det.
I stället skrattade hon, låg och pratade sina Kkkaa, Kkkaa med Kripa Patra och tja, somnade.
Jag ska försöka att sluta räkna ut hennes värld hela tiden.

Sen var vi uppe i restaurangen -in i masugnen (köket) där Fred lyfte henne högt i sina armar och gormade "LIFE, LIFE! She smells like LIFE!!och dansade runt.
Det var nog första gången jag sett Tuva blyg ( men väldigt spännande var det tydligen).
Köket såg ut som en storm dragit förbi (vilket det oxå hade. Det är fullproppat jämt) och jag både saknar vansinnet intensivt och inser hur fullständigt slut man blir efter en dag där.
Det ska bli spännande att se hur jag klarar det i augusti.

Yup!

Ser ut som hon gör någon liggande Krigaren..

..men hon snarkar misstänkt...