Gud vad dom håller på. Pillar på lappar, pratar om viktiga bäbisgrejer jag inte förstår mig på, spelar musik jag inte kan namnet på och åker kontorsstolsbuss. Jag åkte med en station men sen ramlade jag av.
Hur lyckas han.? Jag är inte alls lika självklart närvarande med Lillgrisen. De ha lika roligt bägge två och T har inte varit så sprudlande glad på länge. Och så har hon tagit flera hopp i utvecklingen bara på ett par dagar.
Själv utnyttjar jag hela husets varmvattenranson, kokar morgonkaffe själv och plötsligt tar en massa vuxenidéer form i mig, saker som bara handlar om Klara. Ljuva viktiga känsla.
Jag har kommit på vilket lopp jag ska springa (ska bara få med mig min uttänkta löparvän). Det är snart och inte speciellt långt, men jag blir nervös av blotta tanken.
Skitkul! Utmaningar, kom och ta mig bara. Jag är Forrest Gump´s partner i båtmasten.
 |
| pillipillipill |
 |
| dreggel och diskussion. |
 |
| första raden på konsert |
Brevet, Har du grävt någon grop idag eller kanske Ebert rekommenderar i alla fall jag. Man blir varm och glad på något proggigt sätt.
Apropå sent 70 -tal. Nedan -Nej det är inte min dotter, det är P som liten stump. Så nu vet vi vem hon är lik, världens bästa barn.
 |
| Lika som bär |
 |
| Igår. Som en tjyv. |
Jag har inte skrivit en ända kommentar här hos dig. Kanske är det för att jag får träffa ditt hela jag om dagarna och kan prata hur mycket jag vill med dig, det är ju det där med kommunikation, den har ju så många dimensioner. Jag upplever hellre alla delar av ett möte här hemma när jag får titta dig i ögonen, än att skriva till dig här....således är inte detta rakt av till dig utan till de som läser det du skriver. (jag har ju redan sagt detta till dig hemma......typ)
SvaraRaderaJag har ingen blogg så jag kan inte skriva om vilken fantastisk mamma Klara är men jag kom på att jag kan göra det här. Nu har jag läst så mycket fina saker om mig själv här så att jag blir röd om kinderna. Under tiden jag åker omkring med Tuva på en kontorsstol så ordnar du Tuvas fondsparande, försäkring, ordnar träffar med mammagrupper, skriver viktiga listor, kollar upp nappflaskor samtidigt som du kommer och umgås med mig och Tuva. Åker med mellan stationerna "Matbordet" och "Hallen". Pussar oss båda, får mig på bättre tankar och Tuva ger dig ett sådant leende som bara en människa som betyder väldigt mycket för någon får. Hela den här tiden är du här och nu, varken jag eller Tuva tappar bort dig för du finns, här.
Jag är tacksam för att jag fick detta, vara en del utav Ditt och Tuvas liv. Du är en underbar mor och sambo Klara.