tillklara: Rutin & Orutin

tisdag 10 april 2012

Rutin & Orutin

Jag borde sova nu.
Bara rakt upp och ned krypa ned bredvid Tuva som precis somnat för middags-tuppluren, dra överkastet över benen, sluta ögonen och sjunga efter John Blund.
Orutinerat.
Men så är det det där med allt annat.
Så nu har jag duschat, kokat gröt, sminkat, borstat, vattnat blommor, legat på yogamattan och tittat i taket, bytt en glödlampa, letat efter det där solglasögonfodralet, skrivit upp det jag inte får glömma och funderat på en okladdig glace till chokladtryfflarna jag och fina P ska göra i kväll.
Och så har jag ju inte skrivit en rad här på jättelänge.

Ett par rader hinner jag nog... För det är så, att vår Lilla Fågel har blivit alldeles väldans levande.
På en vecka, den Pappa P varit hemma, har Tuva vaknat upp mer som individ. Egen.
Hennes ögon säger plötsligt att hon ser mig. Och att hon ser sig självt. Händer och fötter som är hennes och som går att påverka, som kan påverka sin omgivning.
Hon tittar på sina fingrar och hoar åt oss, sträcker sig vevande efter det hon ser. En känsla av ett kärnsjälv och något trevande mot att uppleva sig själv som subjekt.
Oändligt häftigt är det i alla fall, och nästintill skrämmande för mig eftersom jag nu har att göra med någon i en mindre abstrakt och mer reaktiv, speglande mening. Jag märker mitt humör i henne. Det gäller att skärpa sig.

Hon, och därigenom vi, verkar samtidigt finna sig tillrätta i något sorts mönster. Rutiner helt enkelt, även om de högst mänskligt diffar var tredje gång. Att sova middag alla tre var ljuvligt nu när fina P varit hemma. Han, precis som Lillgrisen, kan somna på 0,3 sekunder ( Hallå du..., sover du.? Zzzz.. Mitt i en mening).
Det är jag som haft det svårare med att förstå rutinen hon visat mig med min oerfarenhet. Just nu sover hon gott i en illgrön filt hur nöjd som helst. Hade jag inte fattat att hon vill sova runt tio hade jag inte suttit här och skedat gröt och glassat.
Hej och hå, Hurra för rutiner!