fredag 20 april 2012

Ett par frågor bara

Hej kära babyexperter.

Vi har en tre-och-en-halv månaders bebis hemma och jag har ett par frågor kring hennes utveckling och beteenden.
Det är inte så att vi oroar oss, det är bara så att jag undrar om det är normalt och att det kanske är ett led i att lära sig någon grundläggande färdighet. Eller inte.


Är det normalt att hon vill äta på allt? Alltså, precis allt. Hon attackerar vadsomhelst som en liten haj -även det som är en meter bort.
Är det normalt att hon stirrar så?
Hon kan titta på en med en min som får en att oroa sig för att hon kanske förstår precis vad man gör/säger, och att hon tycker att man för sig oerhört barnsligt.
Hon kan även blunda och titta bort ibland.
Är det normalt att hon föredrar Joni Mitchell före äldre fin jazz?
Betyder det att hon kommer att bli lite sådär outsider -revolutionär? Kommer hon att avsky saxofoner?
Och varför föredrar hon den fula leksaken framför den jättesnygga? Och frotté framför fint trä?
 Är det normalt att hon gillar när man visslar mer än när man pratar lugnt och mjukt?
Eller att hon skrattar när man sprayar håret? Hon skrattar även när man petar henne på näsan. Men inte när man pruttar med munnen på magen, då ser hon ut som beskrivet ovan.

 Är det normalt att hon sover när det är ljust helt lugnt mitt på sängen utan ett enda uns av filt över sig, medan natten verkar överflödig som viloperiod?
Eller att hennes ända egentliga ljud (som hon använder mycket flitigt) är skrämmande likt en ringduvas?
Hooo -Hooo!

ps. Det är inte så att vi är oroliga eller något -det hade bara varit skönt att få ett expertutlåtande. ds.

2 kommentarer:

  1. Jag tycker hon låter som en ytterst normal liten tjej! :-) Vad en bebis gillar och inte, och varför, kan man nästan aldrig förstå. Det är bara att gilla läget och inse att frotté är läckrare att fingra på än något som är helt slätt. Munnen är ju det första de kollar in saker med, bebisar kan ju inte titta på något och automatiskt förstå vad det är - säkrast att smaka på det också för att veta säkert. :-D

    De kollar ju in oss, HELA TIDEN vettu. När de är sådär små har de ingen känsla för "själv" eller "jag" utan lever i den trygga förvissningen att mamma/pappa/barn är ett. Därför är det ju superintressant att kolla vad den andra delen av jaget har för sig... Hela tiden.

    Sen har jag hört att när de får för mycket input, ja då stänger de av en stund (dvs tittar bort). Det är på samma teori som att man inte skall låta allt för små barn sitta frammåtvända i vagnen eftersom det blir svårare att "skärma av" alla intryck då.

    *kram*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller helt med dig. Småfolk är nog det lättaste och det absolut svåraste att förstå sig på..:)
      Kram!

      Radera