Tjena -Vi leker en massa!

Gud vad svårt det är att hinna med att blogga!
Tuva skäller på mig när jag inte leker med henne -hela tiden. Och jag känner mig som en understimulerande disträ mamma som vill att hon ska sova mer..
Hon hojtar när jag går på toaletten. AHhh! AAAHHH!! -högst otåligt.
Hon vill sitta (fast hon inte kan) och hon vill leka med det hon får tag i (fast hon inte verkar veta vad hon ska göra med det) och det är en blandning mellan rådvill mamma och jisses-vad-du-är-gullig som leker med henne. Sakerna verkar inte göra vad hon vill att det ska.
Pillandet och bankandet fortsätter.

Vår!
Vi vill ha vår!

 Våren verkar strunta i att jag tittade på balkongblommor i går. Himmel, himmel grå -säg mig när värmen kommer. Jag vill ha sandaler och känna mig sådär casual och uppsluppet spontan.
Äta frukost i gräset? Javisst varför inte.?

Tuvas första självporträtt.

 Vi har spenderat ett gäng dagar i precis lagom gemak -hängt på stan (med TIGER. Annars blir det inget vagnliggande inte), varit på BVC träff, jag har gymmat med M (aj) och vi har hängt hos coola J och lilla Rio.
Rio är två månader yngre än Tuva och växer för varje gång jag träffar henne i en hejdundrande fart. Det får mig att inse hur snabbt tiden går för dem, fast det ibland känns oerhört långsamt för mig.
Det ska bli kul att gästspela på jobbet nästa vecka...Det är ett hemligt jätteprojekt som känns kul, spännande och skitläskigt eftersom det kräver att jag litar på min förmåga en massa.
Fortsättning följer.

TIGER
Nosen är den främsta tuggbara delen.

 Just nu funderar jag frenetiskt på hur onaturligt och ogenomtänkt vi använder världen. Rengöringsmedel, krämer, avgaser, energianvändning, exploatering. Jag antar att den lilla flicka jag har fått ynnesten att se växa upp har något att göra med mina tankar.
Jag förstår att det är något generationer ojjat sig över innan mig, men ärligt -se dig omkring. Vi är ju helt vansinniga. Det var ju inte länge sedan man använde DDT över köksbordet, vad kommer de att säga om vår samtid? Jag gjorde WWF´s ekologiska fotavtryckstest här om dagen, på Earth Day.
Jag ensam och detta hem använder 4,94 hektar och släpper ut 8,63 ton koldioxid per år. Testet finns här.
Jag avvecklar nu långsamt alla onödiga medel hemma och ersätter dem med något annat. Och tro mig, det kräver att man tänker igenom en hel del.
På Jordklok ska jag handla grejer snart. Och här. Och här. Det ser jag fram emot!:)

På en lite lättare not, jag var hemma hos mamma & pappa/ mormor & morfar här om sistone där jag hittade den här kalasbilden. Det är lilla E 4 år, min systers dotter, som ritat en födelsedagsteckning till morfar.
Den runda är tårta med hallon. Jag uppskattar verkligen morfars hår och fingrar. Konst!
Tänk när Tuva ritar något sånt, jag kommer..ja, jisses..
I dag vankas det häng hema hos min granne, tillika mamma till V, en vecka äldre än Tuva samt ett helt gäng fina människor! Men först ska jag kolla i en affär efter sommarbikini -Oh yes!

Fina färgglada fönster!

Ett par frågor bara

Hej kära babyexperter.

Vi har en tre-och-en-halv månaders bebis hemma och jag har ett par frågor kring hennes utveckling och beteenden.
Det är inte så att vi oroar oss, det är bara så att jag undrar om det är normalt och att det kanske är ett led i att lära sig någon grundläggande färdighet. Eller inte.


Är det normalt att hon vill äta på allt? Alltså, precis allt. Hon attackerar vadsomhelst som en liten haj -även det som är en meter bort.

Är det normalt att hon stirrar så?
Hon kan titta på en med en min som får en att oroa sig för att hon kanske förstår precis vad man gör/säger, och att hon tycker att man för sig oerhört barnsligt.
Hon kan även blunda och titta bort ibland.

Är det normalt att hon föredrar Joni Mitchell före äldre fin jazz?
Betyder det att hon kommer att bli lite sådär outsider -revolutionär? Kommer hon att avsky saxofoner?
Och varför föredrar hon den fula leksaken framför den jättesnygga? Och frotté framför fint trä?

 Är det normalt att hon gillar när man visslar mer än när man pratar lugnt och mjukt?
Eller att hon skrattar när man sprayar håret? Hon skrattar även när man petar henne på näsan. Men inte när man pruttar med munnen på magen, då ser hon ut som beskrivet ovan.

 Är det normalt att hon sover när det är ljust helt lugnt mitt på sängen utan ett enda uns av filt över sig, medan natten verkar överflödig som viloperiod?
Eller att hennes ända egentliga ljud (som hon använder mycket flitigt) är skrämmande likt en ringduvas?
Hooo -Hooo!

ps. Det är inte så att vi är oroliga eller något -det hade bara varit skönt att få ett expertutlåtande. ds.

Barnböcker...

I DN läste jag här om dagen om barnböckernas storhetstid på 60-talet.
Eller hur det nu var.
Mitt minne sviker mig och tidningen är inte kvar i huset.
Men poängen är att det fick mig att minnas böcker jag älskade när jag var liten.

Tuva tittade åt andra hållet.
Speglar är oändligt bebiskul.

Vad sägs om Loranga, Masarin& Dartanjang?

På julen, då vi var långt upp i Norrland hos släkten, sprang jag och syrran ner till min faster så fort vi vaknade (5:00-6:00?), hoppade i hennes säng och fick henne att läsa den högt. Jag minns att hon skrattade så mycket att hon inte kunde läsa ordentligt hon med.  Den ska jag läsa för Tuva när hon blir sisådär tre-fyra. Heck, jag skulle vilja läsa den nu.

Bra litteratur helt enkelt.

Eller En mörk hemsk historia.
Herregud vad jag tyckte den var läskig och spännande.
Eller den här av Tove Jansson. Kärlekssaga!
Laban, Tummen, Vilda Bebin; speciellt den när Bebin hamnar ute på farliga hav, för att sedan upptäcka att den bara var i mammas kök.
Vilken grej.

Tryfflar, som utlovat

Jag vaknade och saknade jobbet.
Det kanske låter konstigt, att sakna en plats man måste gå till under vissa tider och utföra vissa handlingar men jag gillar verkligen platsen där fantasin och kreativiteten får spela (relativt) fritt!

Jodå, det är sjukt stressigt, ofta tungt, vasst och farligt, det kräver att man kan göra 15 saker samtidigt (och konversera en gäst med någon komplicerad fråga om näring as you do it) men det finns så mycket som får en människa att frodas där.
Som desserter.

Vi gör allt från absoluta grunden vilket både är j##ligt tidskrävande och ger en en chans att experimentera fram världens bästa av något.
(I alla fall enligt den som just experimenterat fram det. Ibland blir det riktigt äckligt)
Tanken är att det ska vara vansinnigt gott och samtidigt vara mat med mening (utöver..smaskens) så köket dignar av allehanda undermat och mer mystiska ingredienser och vi är alltid i diskussion om något vi inte provat.
Jag plitar ned ett recept, som jag lovat M och C här; vi får se hur minnet fungerar nu..

Gulligulligullunge

Det är tryfflar, eller kaka, eller hur du nu vill skära den. Den är glutenfri (för den som inte vill ha det) och ibland görs den mjölkfri och vegan. Beroende på infallet.
Den är mäktans mäktig och man behöver inte mer än en 3*3 cm bit för att bli varm och glad.
Vi har folk som vallfärdar till YY för att få en bit, trots att ingredienserna är så enkla är den hur orgasmisk som helst. Men man behöver bra grejer.
Få men av den bästa kvalitet, av den sort man känner att plånboken tolererar.
Det är världens enklaste grej att göra och blir toppen varenda gång. Och alla älskar den.
Herregud, Chokladtryfflar for President.
Here it goes!

Chokladtryfflar med råchoklad och flingsalt

Kaka.

250gr mörk choklad av bästa kvalitet

(Amedei, Valrhona eller La Maison du Chocolat. Eller vad nu affären har. Bara inte Marabou)

250gr ekologiskt smör eller virgin kokosfett

4 stora fina ägg

2 dl råsocker, agave eller riktigt mörkt muscovadosocker om man så vill

ett par knivsuddar ren vanilj

Ganache. (glace. Eller topping på ren svenska)

100-200gr choklad som ovan
(mängd beroende på hur mycket du vill ha på. Detsamma gäller grädden. Alltså 100gr choklad till 1 dl grädde.)

1-2 dl grädde, kokosgrädde eller varför inte cashewgrädde (Mixa cashew med vatten. Det blir precis som grädde)

3 msk agave eller sirap

Rå chokladnibs

Flingsalt, Himalaya

Sesamfrön eller kokosflingor att bröa formen med. (bröa? Bröda.? bröda ner.? äh, skit samma)

Springform/ugnsform ca 30*30 cm

Gör så här:

Smält smör/kokosfett i en liten kastrull på mellanhög värme, och chokladen i ett vattenbad på nästa platta.

Vispa samman äggen, vaniljen och sockret lite snabbt så de bara blandas.

Dra av chokladen från värmen och tillsätt smör/kokos och rör med en gummi/trä spatel (viktigt. Metall eller plast gör att det skär sig lättare) och rör därefter ned ägg/sockerblandningen.

Vänd runt och häll i en bröad form.

In i ugnen på 150 grader i 45 min till 1 hr.

Ganache:

Värm grädden/kokosgrädden till kokpunkt och häll över i en skål med chokladen och sötning i.

Rör om medan det smälter.

Häll på avsvalnad kaka och toppa med kakaonibs och en gnutta flingsalt.

Låt svalna helt i kyl och skär sedan i tja, 3*3 bitar.?

:)

Fika för två.
Eller en hel fest

Dop & Café!

Världens bästa snuttefilt.

Blev det vinter.?
Det fullkomligen öser ned snö där ute och min promenad nyss förvandlades till ett brutalt pulsande utan vare sig mål eller mening. 7 minuter tog det innan jag gav upp och vände hem.

Vi var på café i förrgår, närmare bestämt ett riktigt bebiscafé där ingen höjer på ögonbrynen om man har ett dreglande och hoande paket på armen.
De hade hela lekrum, stora soffor, mjuka mattor och klassisk musik (!) i högtalarna. Detta ställe är nog inte det jag skulle gå till om jag skulle träffa en vän utan barn -men mina vänner hade med sig var sitt underverk som också..piper och dreglar. Fantastiskt!
Hursom. Vi stannade i flera timmar och hann med att diskutera allt ifrån genus och duschvanor till yogavarianter. Jag fick gnugga geniknölarna ordentligt. Det känns som om min hjärna (och kunskap) har legat i träda rätt länge nu.
Stället heter Cafe Glada Barn, ligger på söder och finns att läsa om här.

Om ett par timmar ska vi hela familjen på V´s dop i Katarinakyrkan! Det ska bli jättekul att komma iväg på något sådant. Det måste varit 15 år sedan jag var på kyrkodop. Eller mer.
Hum, jag känner mig lite stressad så inlägget blir jättekort och riktigt tråkigt.
Sorry!
Jag återkommer sen med ett hejdundrande recept på chokladtryfflarna vi bakat till dopfikat.

Det här med lappar på saker -jag förstår nu varför man inte ska klippa bort dem som jag alltid gör.
Den här, som heter Label, Label, fick vi av syrran och är världens favorit.

På Café Glada Barn.
Helt färdig efter allt nytt.

Vaccinmardrömmar

I dag var det 3 månaders koll på bvc vilket betyder vaccinering mot allehanda sjukdomar.
På papper låter sjukdomarna som något ur en kostymfilm med säg, Dracula.
Difteri? Drabbad av difteri.? Eller polio? (Brittisk kostymfilm med liten blek överklasspojke i huvudrollen)
Men jag är å andra sidan djupt tacksam över att dessa sjukdomar inte hör till mitt vardagslingo.
Så förutom att väga (5300+) och mäta (58) så skulle Tuva få två sprutor, en i vardera lår.
Jag blundade och tittade bort -som om de två kombinerat var bättre. Tuva, som skrattat just pep till och gallskrek rakt ut. Herregud vad jag ville förklara för henne att det var för hennes bästa, att jag inte ville göra henne illa och att snälla, snälla, hata mig inte nu. Bli inte rädd för mig.
I tio rekordlånga minuter grät hon för att sedan snörvla, sucka en massa och le litegrann.
På frågan om eventuella biverkningar sa bvc-tanten (det heter j faktiskt så) att hon kunde få feber, och ont i benen kommer hon att ha. Det drar och svider.
Sen är hon nog väldigt ledsen i två dagar -mer än hon brukar. Och så kan hon få en reaktion om åtta timmar ungefär; hon blir alldeles slapp i kroppen, lealös. Okontaktbar nästan, men det är inget farligt och går över. Om ni blir oroliga så åk in till sös -barnakuten. Men de kommer nog bara att kolla henne lite, att allt är okej.
Och jag hör:






När du kommer hem (ensam) kommer hon att plötsligen bli som en liten trasa i dina armar. Du kommer inte uppfatta någon direkt andning och hon kommer att titta i kors upp mot pannan.
Blek kommer hon att bli också, nästan blåskimrande och genomskinlig inget du hojtar kommer att reageras på.
Sös kommer svara i telefonen efter (typ) tio minuter och taxin tar inte kort. Sen kommer ingen att ta er på allvar på akuten och du kommer att stå där, fullständigt rådvill och panikslagen mitt i akutkaoset med en slak liten dotter i dina armar.



Men det hände inte.
Och jag som inte anser mig pjoskig alls. Inte ett dugg faktiskt. (inte för att det är något fel med att vara pjoskig, men jag är inte det)
Världens finaste Tuva -åh vad jag älskar dig.

Jag och min fina P försöker natta.
Det går sådär.

Lugnet efter vaccinstormen.
Fiskarna var fina.

Rutin & Orutin

Jag borde sova nu.
Bara rakt upp och ned krypa ned bredvid Tuva som precis somnat för middags-tuppluren, dra överkastet över benen, sluta ögonen och sjunga efter John Blund.
Orutinerat.
Men så är det det där med allt annat.
Så nu har jag duschat, kokat gröt, sminkat, borstat, vattnat blommor, legat på yogamattan och tittat i taket, bytt en glödlampa, letat efter det där solglasögonfodralet, skrivit upp det jag inte får glömma och funderat på en okladdig glace till chokladtryfflarna jag och fina P ska göra i kväll.
Och så har jag ju inte skrivit en rad här på jättelänge.

Ett par rader hinner jag nog... För det är så, att vår Lilla Fågel har blivit alldeles väldans levande.
På en vecka, den Pappa P varit hemma, har Tuva vaknat upp mer som individ. Egen.
Hennes ögon säger plötsligt att hon ser mig. Och att hon ser sig självt. Händer och fötter som är hennes och som går att påverka, som kan påverka sin omgivning.
Hon tittar på sina fingrar och hoar åt oss, sträcker sig vevande efter det hon ser. En känsla av ett kärnsjälv och något trevande mot att uppleva sig själv som subjekt.
Oändligt häftigt är det i alla fall, och nästintill skrämmande för mig eftersom jag nu har att göra med någon i en mindre abstrakt och mer reaktiv, speglande mening. Jag märker mitt humör i henne. Det gäller att skärpa sig.

Hon, och därigenom vi, verkar samtidigt finna sig tillrätta i något sorts mönster. Rutiner helt enkelt, även om de högst mänskligt diffar var tredje gång. Att sova middag alla tre var ljuvligt nu när fina P varit hemma. Han, precis som Lillgrisen, kan somna på 0,3 sekunder ( Hallå du..., sover du.? Zzzz.. Mitt i en mening).
Det är jag som haft det svårare med att förstå rutinen hon visat mig med min oerfarenhet. Just nu sover hon gott i en illgrön filt hur nöjd som helst. Hade jag inte fattat att hon vill sova runt tio hade jag inte suttit här och skedat gröt och glassat.
Hej och hå, Hurra för rutiner!

Ibland blir projekt till utan att det har en plats att bo på.
Så med dessa vimplar. De bor på bordet nu.

Djungel-outfit som nu går i kusingeneration.

Vetegräset fick jag ner i P också.

Slow fox sunday
Vi drack kaffe och mjölk på fiket i solen.
Alla var lite lulliga i huvudet

Fick ett foto av mamma där jag, Christian och Frida-bästis sitter påväg till livets första skoldag.
Kånken i turkost och allt.

Vi fullkomligt inhalerade middagen igår.
Såjäkla gott var det. tacos a la fresca.

 

Yoga, snor, eko & en Ford Fairlane -66

Ett par dagar ledigt från bloggen. Ett par av de bästa på länge.
Vi har egentligen inte gjort något alls. Ätit middagar och sovit middagar om vart annat -vilken vardagslyx.
P har hängt med lilla T en massa och gett henne mat så jag har kunnat sova, träna och egentligen bara vara utan att behöva ta allt ansvar dagen igenom.
P har äntligen haft en dag att lämna in bilen på lagning. Ida heter hon förresten. Nu bor Ida hos underliga jänkebilsmeckaren i Midsommarkransen ett tag.

Ida

Restorative asana

Idag, som vissa dagar, kändes SATS mer som en plats för människohandel än en för fysisk träning så jag drog till Yogayama för ett tvåtimmarspass Restorative Yoga. Restorative Yoga kan beskrivas som en återuppbyggande yoga med fokus på sinnet och stillhet. För mig är det att möta mina demoner eftersom mitt fladdriga hjärta tvingas stanna upp och titta på sig självt.
En practise består ofta bara av fyra -fem asanas, positioner, där varje hålls i så mycket som 30-40 minuter. Vissa gör att man håller på att bli knäpp, vissa somnar man i. Ofta har man till sin hjälp bolster, klossar och stora tunga filtar. Det enda som pågår är sinnet då man håller kroppen alldeles stilla.
Alla vet nog hur mycket tankar man kan ha liggandes i sängen för att egentligen sova. Det här är en sådan form i excess.
Men på något magiskt sätt klarnar tankarna, de som brukar trassla ihop sig med andra idéer tills de bildar olösliga sudd i hjärnan. Jag hann med att tänka på min familj fem miljoner gånger, men på ett lite annorlunda sätt. Mer ur ett utomstående perspektiv, om än så för en kvarts sekund.

Bastuånga i omklädningsrummen

Vad mer.?
Eftersom Lilla fågeln börjat greppa (och det direkt följande attack-mot-munnen för att testa vad det är) tänker jag på vad allt är gjort av. Det finns en hel del leksaker utan plast och farliga färger, av ekologisk bomull med mera, men varför måste de (ofta) vara så fula? Jag fattar att Tuva och jag inte delar samma tankar om form just nu men varför måste de se ut så som en dammig hälsokost känns? (Om det är bra för dig så smakar det skit och lusekofta)
Det finns några sidor som har en del fint utan att ge en veloursmak i munnen De finns här, här, där, där.
Men fin är ju den här rymdraketen. Den kan man ju måla och dekorera själv när utomjordingandan faller på.

Böckerna har lite viktig historia.
Jag och P tog med dem när jag flyttade från Sibyllegatan, de låg staplade vid grovsoporna och sa ta mig.

Tuva vaknade med en förkylning i förrgår Det är första gången hon är sjuk. Fasiken, jag som hade tänkt att få träffa Fina J och hennes lilla nyfödda tös.
Jag och Min P googlade absolut allt och oroade ihjäl oss, ringde vårdguiden och bvc tanten. Och lillgrisen hostade och snorade. Vi köpte flytande bebisalvedon (om hon nu skulle få feber), febertermometer (för att klargöra om nu feber förelåg) och världens bästa grej (inom vissa kretsar) -Näsfrida. Det är som att snyta en bebis som inte kan snyta sig själv. Tuva sov mycket bättre, hurra. Och redan i dag är hon kryare. Skratta gör hon ändå, världens bästa barn.

Balkonggrönt sa det bli!
Här är ruccola, klöver och lite annat.

Apropå eko och västvärldens jakt på Det Naturliga. Det har en given baksida, eftersom vi både är köpstarka och svaga för andras inflytande. Quinoan som kom hit för några år sedan har redan skapat problem för småbönderna i Peru (som traditionellt odlat det längre än någon minns), de tvingas sälja sin lilla mark till storföretagen som odlar quinoa för att försörja vår efterfrågan. Det samma händer med så många av det media kallar Det Nya.
Arganoljan, som jag verkligen tycker är fantastisk, den med. Jätteodlingar i Marocko som puttar familjer från sina marker och sitt levebröd eftersom vi, här, törstar efter Det Nya, Naturliga.
Eko eller ej, det visar ingenting om hur de som odlar eller tillverkar produkten har det. Det är värt att tänka på varje gång någon ropar Nytt! och alla springer åt det hållet.

Jag tänkte mig för för sent.

Qualitätszeit för Pappor & Klaror

En veckas semester för P.
Gud vad dom håller på. Pillar på lappar, pratar om viktiga bäbisgrejer jag inte förstår mig på, spelar musik jag inte kan namnet på och åker kontorsstolsbuss. Jag åkte med en station men sen ramlade jag av.
Hur lyckas han.? Jag är inte alls lika självklart närvarande med Lillgrisen. De ha lika roligt bägge två och T har inte varit så sprudlande glad på länge. Och så har hon tagit flera hopp i utvecklingen bara på ett par dagar.
Själv utnyttjar jag hela husets varmvattenranson, kokar morgonkaffe själv och plötsligt tar en massa vuxenidéer form i mig, saker som bara handlar om Klara. Ljuva viktiga känsla.
Jag har kommit på vilket lopp jag ska springa (ska bara få med mig min uttänkta löparvän). Det är snart och inte speciellt långt, men jag blir nervös av blotta tanken.
Skitkul! Utmaningar, kom och ta mig bara. Jag är Forrest Gump´s partner i båtmasten.

pillipillipill

dreggel och diskussion.

första raden på konsert

Han spelar James & Karin. Världens bästa barnlåtar, och fina över lag enligt P.
Brevet, Har du grävt någon grop idag eller kanske Ebert rekommenderar i alla fall jag. Man blir varm och glad på något proggigt sätt.
Apropå sent 70 -tal. Nedan -Nej det är inte min dotter, det är P som liten stump. Så nu vet vi vem hon är lik, världens bästa barn.

Lika som bär

Jag har sedan länge haft ett nästan tvångsmässigt begär att ta med mig knoppande kvistar hem och nu börjar säsongen. Men jag skäms när jag gör det och ser mig runt som en tjuv ur boken Momo. Men det blir ju så fint hemma ju...

Igår. Som en tjyv.