Hon klarar av vårt liv -hon trivs ungen!

När Tuva var yngre var vi (och är nog lite fortfarande) rädda för att flänga runt för mycket på en dag. Hon hade en tendens att tröttna fullständigt på att åka vagn, vara i en affär eller fika någon stans. Nu är det inte några speciella bebisaktiviteter, men trots att vi underhöll henne hela tiden slutade många roliga saker i att vi sprang hem med en skrikande bebis (som ofta tystnade tvärt innanför dörren).
Nu, när hon är 7 månader, är allt annorlunda. Vi hinner med så mycket mer och hon trivs på vift -mycket därför att hon upptäckt att interagera med allt och alla!
Så, för att verkligen testa gränsen (nja, egentligen därför att vi var tvungna att fixa en hel del) bar det av till både Sickla och Liljeholmen igår.
Fem miljoner resor med lokaltrafiken senare hade vi ett 25 kg skrivbord, nya datorgrejer, bråte och trötta föräldrar hemma.
( och ja, en glad bebis)

 Det är häftigt att se hur små barn dras till musik.
Fågeln har alltid älskat när P spelar, och när fina Rio och J 
var här hände samma sak. Bebisar liksom stannar upp en aning när det kommer toner. Det får mig återigen att önska att jag någonsin lärt mig spela...någonting. Men näeh- och T tröttnar snabbt på de tre plinkande kombon jag behärskar.

I Liljeholmen planerade jag för alla framtida klädinköp till Fågeln.Från Noa Noa Miniature.
Jag har sneglat på dem länge men först nu, när hon hunnit bli 7 månader, känns det försvarbart med plaggen. Vissa saker ser lite underligt ut på en liten minibebis.
Väl hemma byggde dedärtvå en koja av lakan, kuddar. stolar och annat byggbart material. Sen låg de där och pep och låtsades att vi är i skogen.
Jag låtsades att jag var ensam hemma.

Nytt i huset ger nytt ljus och nya tankar.
Idag fick jag en inspirerande dos när jag hängde med Erika och Olle, mina fina kollegor och vänner.
Vi satt länge i köket på 8T8 och planerade framtida stordåd. Bland annat:)
Nu säljs det bil, lagas middag och pustas ut. Det har varit en lång dag!