Dagarna innan ett nytt år

Tänk. Dagarna går för snabbt, livet passerar fortare än livet borde och jag flåsar efter -med en tanke om att en dag kommer jag att sitta i en karmstol och minnas allt detta med eftertryck och en enkel tår i ögat.

 Så inte i dag -vi jobbare i halvskift och teet blir alltid kallt. Kallare än då Tuva var bebis och vi inte hade en aning om hur och när att göra vad. Maten är mer snabblagad än jag önskat och grönt, som brukar vara min huvudföda är numera det jag inte hinner tugga ned då en bebis gnäller på axeln och en Tuva bråkar om huruvidaman borde gå på toaletten innan man går. 

Livet upplevs ibland i ultrarapid -en naturfilm där en ormbunke vecklar ut sig, och jag sitter i tv-soffan och förstår hur mycket som måste hänt mellan raderna för att jag fått denna film klippt och färdig för tv. 

Tuva har begåvats med en hejdundrande ögoninflammation och Bastian har en sämre dag, vilket betyder att någon måste hålla honom mycket nära all vaken tid. Leah är som vanligt, vilket alltid lämnar mig med en känsla av föräldraförfall -begär hon det inte orkar jag inte. 

Ryggen värker i takt med hjärtat med dessa kids, hinner inte ett uttjatat ord och tröttheten är  bedövande.

Ändå är vi lyckliga för detta allt i överflöd. 

Allt detta som delar mitt hjärta i tårtbitar. Hur får man tid för tre barn och en älskad man, och samtidigt tid att tvätta sig med tvål och inte bara vatten?

Ögoninflammation

"Ammar som du"

Lunchvila

Ett av de få sätten att få Bastian att sova -gungan

Leah är enkel som vanligt, och alltid sist i kön

Vinterpromenad 

Sex veckor utan hejd

Sex hela veckor har gått sedan tvillingarna kom till oss, och precis som Patrik säger är det ingen hejd.

Ibland känner jag mig lite snuvad på den där trygga känslan av att få andra barnet. Med tvillingar är det som jag känner att (nästan) få barn för första gången.

 Det går fort, det är lite nervöst och jag känner som stort att jag inte riktigt hinner med. Ibland funderar jag på hur jag hann sitta o göra en vagnmobil eller pyssla över lag med Tuva som bebis -det här är full on hela tiden.

Bebisstatus är att bägge väger över 4kg, är över 50cm och har huvuden stora som resten av familjen:)

Mornarna är både ljuvliga och helt hysteriska -oftast vaknar alla vid 6:30 och Tuva kollar barnprogram medan vi bollar barn och försöker dricka kaffe innan det blir kallt.

Det hör till saken att vi blivit benådade med två bebisar som sover extremt lite under dagarna, och vaknar var tredje timme som mest under nätterna.

Men det är fint. Så himla fint att få ha allt detta och ibland måste jag nypa mig i armen för att förstå all överflöd jag fått. Igår hade jag och Patrik hela 2 timmar tillsammans utan att behöva bära eller ta hand om någon annan än varandra, och det var mitt balsam för själen. 

Jag ser med stora ögon och stor uppskattning på alla ensamstående tvillingföräldrar som finns, och ser med svårmod och krypande panik fram emot slutet av februari då jag blir ensam med twinsen på dagarna.

And the race goes on.

Varm mjölk utan honung

En hel månad har gått sedan vi gick från tre till fem. På ett sätt har det gått otroligt snabbt -det känns som om jag i princip endast tittat ned i ett barnansikte dag som natt. Å andra sidan har min fysiska frihet ökat dramatiskt -jag har rört mig mer än jag gjort på många månader tack vare en tjugo kilo lättare kropp och en man som inte räds åt att ta sig an två bebisar på en gång. Friheten är ljuvlig!

Graviditeten var utan jämförelse det tyngsta och tuffaste jag kunnat tänka mig, och bortom det. Det var många dagar jag bara ville gråta men vågade aldrig önska dem på utsidan då idén om dem skrämde mig. Eller snarare tanken om att de inte skulle få finnas de med.

De finns nu i allra högsta grad.

Numera väger de en mycket bra bit över tre kilo och kräver att få ha en mänsklig madrass när de sover. Hemma är det aldrig tyst och vi sover i tretimmarspass. Allt luktar varm mjölk.

Hurra för bebislivet!

En vecka med kidsen, en vecka med så mycket kärlek

Vi kom hem i fredags. Raskt in i alltihop då Tuva var hemma från dagis med något typ av jättesvullet öga -vi gick från tre till fem på en minut och det känns överväldigande men fantastiskt.

Min fina familj.

Två nya

Och bara sådär blev mitt hjärta ännu större och min kärlek ännu vidare.

En lagom tidig måndagmorgon i november flödade solen in i ett rum där fåglarna sjöng starkare än min rädsla någonsin skulle kunna göra.

Välkomna hit mina barn.

Sista tillväxtultraljudet med taxi

Tre och strax under tre kilo stycket, dessa två som sitter upp med sina huvuden mot varandra. Jag har alltså haft rätt när jag hoppat till flera gånger om dagen av de mest udda känslorna av att jag har något som med all kraft sprätter till långt ut i ljumskarna -jag har fötter där:/ 

Jag tror att detären av de få gångerna jag tagit en taxi en så kort sträcka, att ta sig dit kommunalt kändes som att be mig springa Stockholm maraton klockan tre på natten.

Imorgon har Patrik ledigt och vi ska på inskrivning på förlossningen vilket känns HELT bananas. Men samtidigt så otroligt roligt och spännande. Universum la det även så att det kommer finnas en eller två andra människor jag känner på bb samtidigt som oss. 

Tuva jobbar stenhårt på bebisbiten. Om vart annat vaggar, bär och klär hon sina gosedjur för att sen vilja vara en bebis själv. Hon funderar en hel del på vad bebisar inte får eller kan göra, som hon får -som att ha gaffel och kniv, äta godis och vissla. 

Nappgrejen kommer nog kanske bli ett problem då den är Tuvas Akilleshäl här i livet och hon har suktat så efter bebisnapparna med de fina napphållarna som vi har. 

Kanske väger lördagsgodisförmånen över, vi får hoppas innerligt.

Kampen mot klockan

En vecka kvar till kejsarsnitt, och jag oroar mig varje dag för att förlossningen ska sätta igång innan. Varje dag känns som en vinst. När jag var runt v 20 visste jag runt fem-sex stycken som skulle ha tvillingar runt den tid vi ska, och alla utom en har redan fött sina barn. 

Jag önskar så att allt bara går enligt plan -utan panik, larm och rädda ögon -jag tror inte att jag klarar av om det skulle bli stressigt. Ibland tänker jag att jag nog kommer att tuppa av om situationen påminner för mycket om när Lo föddes.

 Jag är innerligt glad att de valt att stanna såhär länge, och förhoppningsvis stannar tiden ut.

Okej. Vecka 37 väger bly. Jag får sammandragningar om jag går mer än 100 meter och det gör ont precis överallt, förutom av någon komisk anledning i ryggen. Ryggen är fasen tiptop:)

De senaste dagarna har även ett helt nytt fenomen på gravidhimlen uppenbarat sig -att samla på sig vatten. Herregud, mina händer och fötter ser alltmer korviga ut och ansiktet har aldrig varit rundare:)

Skillnaden från dag till dag är skrämmande men även fascinerande -kroppen är kapabel till sjukt många roliga uttryck. När jag tar av mig stödstrumporna (bara det!) ser vaderna ut som kassler:)

Vågen säger ca 25kg plus och jag har fått en helt ny respekt för de som skadat sig till en förtidspension. Jag klarar inte att handla min egen föda.

Tuva. Mitt hjärta som ritar hjärtan och skriver brev till sin pappa. Älskade unge.

Nedpackat, uppackat och nedpackat igen. Förlossningsväskan -som jag sett att många har en resväska -vi har bara en liten bag. Jag vet inte om det är vi som packar lätt eller om det är de som packar för mycket. Denna gång blir vi garanterat kvar längre på sjukhuset -minst fyra dagar är det med tvillingar sa överläkaren, men jag tycker att det är skitjobbigt att ha med för mycket av något. Vi bor ju inte femtio mil bort. 

Näst sista ultraljudet och vi köpte ett åbäke

Igår var det tillväxtultraljud i v 34+ och twinsen såg ut att må toppen som vanligt. Mamman å andra sidan är så vansinnigt trött och sliten nu att det inte är mycket som inte gör ont. 

Tvilling 1 vägde strax under 2,5 kg och tvilling 2 vägde strax över 2,2kg. Alla flöden och fostervatten och och och såg toppen ut. De har fortfarande sina huvuden tätt ihop, vilket ser så himla gulligt ut på skärmen, lite som att de lutar sig mot varandra:)

Vi köpte ett åbäke för någon vecka sen på blocket (den står där på bilden, och om den inte är toppen åker den ut). Den var både större och fulare än jag hade föreställt mig men ska enligt uppgift vara en livräddare om man har två bebisar men bara en famn (eller jäkligt ont i ryggen). En elektrisk babygunga av märket Graco -en Graco Sweetpeace vilket på bara namnet antyder att detta är the shit. Vi får se hur fantastisk den är som sagt:)

Någon frågade mig här om dagen om den bästa babyfilten, och jag har ingen aning. Till Tuva hade vi flera olika -bland annat en från PoP samt en gjord av bambu, som var det mjukaste av mjukast. På något sätt var de ändå alltid för små efter någon månad, så nu har jag köpt in ett gäng från Numero 74, både tunna och tjockare. Det är inga "babyfiltar" men det mjukaste av mjukaste. Vi får se om tofsarna måste ryka sen när de suger på allt.

Färdigt! Och en aning belamrat då ingen av oss vet vart vi ska göra av alla grejer än. Vagn-chassi under sängen och en hel del annat jox. Bb väskan är äntligen färdigpackad och vi har troligtvis två av det vi behöver två av nu. Det fina babynestet för tvillingar är sytt av en som sysslar med sånt, men har aldrig sytt för tvillingar förut, så detta är en special jag lovat ge betyg på sen. Hon heter Lielidesign på insta:)

Metamorfos

Det är inte många veckor mellan bilderna, och det är helt galet hur kroppen kan förändras på två-tre små månader:)

Trettio dagar kvar. Vecka 34

Tänk. Vi har fått en tid till kejsarsnitt och det känns så konstigt. Hur kan man få en tid till att föda barn? En tisdag i november? Det känns så mekaniskt och ultramodernt, som om vi är för upptagna för att låta saker ske i sin egen takt. (Jag är den minst upptagna människan just nu). 

Samtidigt känns det underbart eftersom jag är så rädd, konstant. Det är tungt att alltid vara rädd, det är inget jag brukar ha i min repertoar dagligen. Trött, virrig, överaktiv -ja. Men inte så rädd. Nu har jag varit rädd i snart nio månader och det vill jag inte vara längre. Det får fan räcka:)

DETTA. Om man kan ha en målbild så måste detta vara en av dem (förutom att det är en sån flådig bild:)

Jag vill röra på mig! Hoppa, springa, böja, stå på händer. Rubbet! Längtar efter min egen hydda, 70+kg var massa att bära på!

Bebiskläder nästan tvättade och nästan vikta, men vi har nog för lite har jag insett. Om man lyckas med två ombyten varje dag klarar vi oss från tvättstugan i tre dagar:/

Jag har tyckt att det är så fruktansvärt svårt att veta vilken storlek de kommer att ha. De flesta twins har 44 i början, aka dockkläder. Dockkläder är svåra att hitta och oftast så oerhört fula i rosa med nallar eller blå med bilar (nej tack). 

Kidsen får bada i strl 50-56 ett tag tror jag.

Tuva funderar på presenter, och har som största önskan, sedan ett år, "En Frostklänning med tiara och blåa skor". Tillslut tog motståndet slut och till jul får vi en mycket lycklig minimänniska, som vi kommer att få tvinga av denna plastdress vid läggdags. Utöver det vill hon ha "en armbandsklocka som är rosa och lila-en riktig". Alla hennes önskningar går att härleda till hennes kompisar och omgivning på något sätt. Hej människan i tillblivelse i det sociala rummet. Måtte det bli så mycket variation som det bara går.

Vecka 33

Tillväxtultraljudet gick bra. Det är alltid en pärs att gå och titta på hur de växer -på grund av min historia, men även då tvillingar så ofta är tillväxthämmade. Twinsen vägde i v 31+ två kilo och strax under två kilo vilket är som enlingar i magen!

 Lycka! De började, i v 24 på -17% och -14% vilket, trots att läkarna sa att allt är normalt, skitjobbigt. Nu är de mitt på normallinjen och strax över. 

Men det är tungt. Jag klarar inget och jag känner att paniken ibland kommer krypande då jag inte klarar att gå till Ica och tillbaka utan att sitta ned några gånger. 

En  sisådär 35 dagar kvar nu. Det ska bli så ljuvligt att få se vilka människor de är.

Vecka 39?

(Ett lite äldre inlägg som av någon anledning inte kom med, upptäckte jag nu:)

Jättestor och jättetungt. Jättetrött!

När läkaren sa att det kommer att bli dubbelt så tungt tänkte jag att det är något man slänger sig med, att visst skulle det bli tungt fortare, men hur mycket kan en graviditet väga?

Jo, alltså, det är som att gå i cement nu. Två bebisar, två gånger allt som hör till (fostervatten, moderkaka etc). Jag bär i runda slängar 10-15 kg bara frampå säger min barnmorska. 

Det är fint, men ibland känns det som om jag ska tippa framåt:)

TUL aka tillväxtultraljud & fotografins födelse

Varannan vecka mäter de och kollar att twinsen växer som de ska, och varje gång ligger jag där och förundras över hur man kan titta in i kroppen, till andra kroppar, och zooma in på små hjärtan, fötter och lungor.

Hur i hela världen kom de på en teknik som klara det? Hur kom man ens på kameran? Som idé är den ju helt vansinnig -att få ett avtryck på världen sett från ett öga. 

Jag minns när jag såg det första fotot någonsin taget, och hur solens blänk i fönsterglasen går hela vägen från ena sidan av byggnaderna till den andra. Hur ett foto hade tagit från gryning till skymning att bli till. Hur vansinnigt häftigt det måste känts att lyckas med. Någon hade stått i sitt fönster med en riggad första kameraprototyp och väntat. Och väntat.

Till dagens foto på människor inuti människor. Så bisarrt och så häftigt!

Twinsen vägde i vecka 29 ca 1500g och 1300g. De ligger skavfötters fast en stående och en stående på händer. Det såg vansinnigt trångt ut, men läkaren garanterade att de gillade det. 

Jag fick med en bild på en näsa underifrån och dennes (pojkens) hand som är framför:)

En låda på magen aka vecka 30

Oj vad detta är precis så jag fick det beskrivet när jag just fått reda på att de är två i magen: det är som att ha 10 kg av något (korvlåda?) hängt runt halsen. Eller som att uppriktigt sagt bära på Tuva. 

Sätter jag mig på golvet är det nätt och jämt att jag kommer upp:)

Det är nu mindre än två månader kvar och det känns som en total evighet samtidigt som så otroligt nära. Hur ska det gå? Har vi allt vi behöver? Jag förstår nu hur jag fick rådet att ha allt färdigt i ca v 25, för nu är det ett heldagsprojekt att gå ut och handla något. Även om magen är lika stor som i v 40 med en bebis är det lätt dubbelt så tungt. Pust och färdig med klagosången nu.

Den 30:e aug, för några dagar sedan, firade jag och mannen i mitt liv ett helt år som gifta!

Förutom fina ungar är det, att få vara med honom, det bästa beslut jag tagit. Utan honom hade jag inte varit den jag är idag (och jag gillar den personen). Bästa bästa Patrik.

Tuva. Hon är så häftig. Tänk att få vara snart fyra år, och inte vara rädd för att ta sig ann något. Hennes tro på sin egen förmåga överskrider alla naturlagar och hon tycker i princip att hon är coolast i världen. Ja, förutom kanske sina kusiner, en och annan superhjälte eller prinsessa på tv då.

När hon ser sig själv i spegeln ser jag hur bra hon tycker att hon är, häftig och stark, och jag önskar innerligt att hon får behålla den synen hela livet. Tänk vad det hade varit bra.