Niomånaderstand

I dag är Tuvas 9 månaders dag!

Eftersom familjen är krassliga och trötta har det inte varit jättemånga knop de senaste dagarna men det har varit skönt med lite lugn och ro.

Vi har varit hos j, J & Rio och avundats deras nya fina 50-tals hus, vilket fick mig att gräva än djupare i mina tankar om ett av husen bortåt Dalens koloniområde. 150kvm, spröjsade fönster och stentrappa upp till dörren. Ett villavillerkulla. Dom säljer aldrig.

 Som för att fira sin dag tittade en liten första tand ut igår!

Den sitter i nederkäken och Fågeln VÄGRAR öppna munnen så vi får titta-än mindre fotografera. Men den är liten som ett riskorn och sylvass. Hon ser alltså snart ut som en liten entandad pirat. Det förklarar dock
de senaste dagarnas fullständiga skitnätter ursäktaspråket.
Vi är väldigt stolta över denna spontana bedrift och hoppas med försiktighet på fler.

 Vintern kommer, det blir kallare och kallare för varje dag vilket gör att jag får mer och mer att göra på jobbet. Äter folk oftare och mer på vinterhalvåret? Om inte det så vet jag inte, men mycket är det och jag kämpar med att våga släppa taget vi 16:30-tiden därför att det blir aldrig klart. Mitt jobb blir aldrig aldrig färdigt.
Det är något jag lär mig nu, att gå ifrån därför att det inte längre handlar om bara mig och mitt.
Ibland är det svårt.

 Tuvas 9 månaders dag firades med en alldeles egen gitarr modell liten!
Den var en fullkomlig hit, hon vet precis hur man gör nu för tiden.
Vi firade med en jättestor och rätt udda golvlampa som jag inte vet var den ska stå.
Sen firade Fina P vidare på lokal med vänner och Fågeln och jag tog 4:an till Hornsgatan och träffade de gamle.

Där firade Tuva med fiskgryta och hallon medan jag firade med att få hem min turkosa Kånken, tillräckligt med torkade trattkantareller för en mängd middagar samt denna granna kasse.

Det var min dagisväska och var ytterst anti-kärnkraft och allt sånt där ståhej. Jag vet inte vad jag ska göra med den men fin är den!

 Det allra sista firandet för i kväll blev sagoläsning ( Älskade lilla gris) vartefter Fågeln somnade på ett par sekunder.
Lagom tid kvar för chai och funderingar över ett samarbete med den här annorlunda, men duktiga kocken och fotografen.