Listor & Kastsystem

Att ha en lista att bocka av måste vara ett av det mest tillfredsställande en med mitt sinne kan ge sig hän åt.

Det är delvis en djup arbetsskada (Mice en place) delvis något jag plockat upp när jag var yngre och mitt liv var rörigare (läs: enormt mycket mer)

Vissa dagar fixar man listan, andra dagar fungerar det som om huskroppar ständigt faller framför varje punkt.

I går spenderade jag ett halvt dygn med samma uppgifter som jag i dag löste på ett par timmar.

Ibland, eller rätt ofta faktiskt, tror jag på någon sorts högre ordning och att en viss sak löses när det är ment att den ska lösas. För det verkar vara så att ju mer jag forcerar det, ju längre bakåt kryper svaret.

 Vi har haft en fin helg. Kort men fin och jag fick hinna med att avundas hur roligt de där två har. Visst fasiken är det krävande att vara hemmaförälder men ändå. De skrattar mycket och har egna skämt.
När jag försöker samma sak i smyg med Fågeln tittar hon på mig som för att säga "Njaa..det var inte riktigt så pappa gjorde.."
Suck.
Hej alla genusforskare.
När vår unge är ledsen klamrar hon sig fast vid mig och när hon skrattar och busar är det pappa hon sträcker sig efter. Vad gjorde vi för fatalt fel.?
Tack på förhand / f.d. Medveten