En vecka närmre sommaren! Åh, jag tror att jag snart bli knäpp av den längsta vintern någonsin.
I dag, när Tuva sov och P var ute, låg ja och sträckte i soffan värmd av solen som strålade in från våra fönster. Det måste varit första gången på, jag vet inte, men mycket, mycket länge.
Det var underbart.
I dag, när Tuva sov och P var ute, låg ja och sträckte i soffan värmd av solen som strålade in från våra fönster. Det måste varit första gången på, jag vet inte, men mycket, mycket länge.
Det var underbart.
Tuva har varit sjuk. Inte vet vi vad det var men hon fick 40 graders feber och kräktes. En liten vante i mina armar mitt i natten. Gud vad maktlös jag kan känna mig som mamma när hon inte mår bra. Men också rätt stark -villig att gå de 40 milen över berg och genom skogar för att hitta bot. (Vi ringde sjukvårdsupplysningen som sa att ge bebis-alvedon)
Nu mår hon bra igen.
Snutten. Hon erbjuder den frikostigt ibland för att luktas på. |
Reclaim the Bedroom. Snart ska Fågeln flytta till eget rum -även om det mysigt att somna med hennes snusande i bakgrunden. Hon vaknar så otroligt lätt så vi sover på nålar. Det hade varit skönt att börja läsa i sängen igen. Eller att bara inte behöva vara blickstilla och tyst jämt.
Så för att pusha på flytten har sänglampor och annat gott beställts! En Baldachine från Artilleriet och ett par sänglampor som ska få oss att känna oss vuxna. Lampe Gras måste ha de vackraste lampor jag hittat på länge.
Så för att pusha på flytten har sänglampor och annat gott beställts! En Baldachine från Artilleriet och ett par sänglampor som ska få oss att känna oss vuxna. Lampe Gras måste ha de vackraste lampor jag hittat på länge.
Barnsligt vuxet:) |
De är perfekta i sin udda konstruktion |
I lördags åkte vi till Skansen och gick igenom en ganska sovande plats, men det var mysigt. Lillskansen var en hit för Tuva som äntlien fick se på djur hon tidigare bara härmat i böcker. Vi fikade på Solliden och fotade mycket. Det kändes fint och familjigt och det måste varit två år sedan jag var där sist.
Tuva växer så snabbt och ibland känns det som om hon växt bara efter en förmiddagslur. Nya ord poppar upp och hon är så medveten att jag blir självmedveten. Hon tecknar mycket, ljudar och visar med gester vad hon menar. I bland tänker jag att döva nog lär sig förstå sina barn snabbare än jag -det talade språket kan i en del fall var mer av ett hinder än en tillgång. Men Tuva har en tvåords-mening nu;
Pappa där!
Pappa där!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar