Jag vet inte om det är en bra idé men

jag har tänkt på att göra ett inlägg länge nu,men jag har varit alltför orolig för att skriva, och livet har tills för ett litet tag sedan rört sig alldeles för snabbt. 

Vi ska få barn, Tuva ska få lite fler syskon.

Vi ska få tvillingar i november:)

Allt är egentligen på ett overklighetsplan. Även om jag tänker på det hela dagarna försöker jag att inte tänka på det alls, eftersom det alltid blir lite som att inte kunna sova på natten -samma tankar roterar i en spiral inuti och ingen kan lösa det åt mig. 

Vi är givetvis jätteglada att vi fått lyckan att få barn igen! Det är helt ljuvligt, asjobbigt och magiskt med att få vara med i tillblivelsen av en människa. Det är häftigt och utmattande. Utan överdrift något som gjort mig till en bättre människa. 

Det är bara rädslan, den släpper mig nog inte på länge.