Tuva fick någon sorts livsångest och började drömma mardrömmar varje natt, och sov halva natten i vår säng. Det betydde att vi fick åka på ordentlig sömnbrist i flera veckor och släpa hälarna efter oss på dagarna. Tack och lov verkar det som om det börjar gå över. Hon sov hela natten i natt i alla fall, men det känns som om vi har några veckors sömnbrist att ta igen.
Jag skulle kunnat skriva ex antal bokstavsmeter om alla gravidkrämpor jag har redan nu, men för att sammanfatta den rådande känslan så kommer nog det här vara det svåraste jag gjort, fysiskt sett.
Det skrämmer mig faktiskt, en känsla av kontrollförlust och idag tänkte jag på hur en gravt överviktig reumatiker med ryggproblem känner sig. Jag med min i jämförelse minimage känner mig typ så.
Jisses.
Men, det är fantastiskt att vara gravid. Jag känner mig otroligt lyckligt lottad och det är hisnande att känna små händer som puttar på två sidor av magen.
Om lite mer än en vecka har vi tillväxtultraljud och jag ser fram emot det oerhört mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar