Du föddes den 14:e

Jag har suttit en stund nu med den här bilden, och funderat hur jag ska skriva. Hur jag börjar och vad jag vill säga.

Till slut valde jag att inte lägga upp den. 

Den är på Lo, med slangar och mätare över sitt lilla ansikte -där han var en dag eller så gammal. Han ser ut som Tuva gjorde när hon föddes, fast med mer och mörkare hår.

Jag lägger inte upp den eftersom jag vill ha bilden bara för mig och P, jag kan inte komma på en riktigt bra anledning att ha den här. 

Lo föddes med ett ur-akut kejsarsnitt v.39+3 eftersom moderkakan lossnat under värkarbetet. Det var panik, ambulanser, rädda och allvarliga läkare och en stark känsla av att verkligheten slutat fungera. Lo förlorade för mycket blod för att överleva och efter tre dagar förlorade vi vår son. Klockorna stod stilla och vi höll honom tills de sa att hans hjärta slutat slå.

Jag ska försöka att inte bli rädd, och att behålla en bit av den naivitet som behövs för att inte bli hård. 

Jag behöver psykologer och läkare med kloka ord och erfarna själar. Och även om det är svårt att ens umgås med mig själv just nu, har jag insett med förnyad kraft hur oändligt viktig min familj är för mig. Jag har en dotter och en man som jag älskar mer än jag trott var möjligt. Någonstans har jag en son som har mitt hjärta också.

Jag antar att sorg och kärlek kan gå hand i hand ibland.