Alla går på morgonen nu

Jag tänker varannan kväll att jag ska skriva i bloggen, men tiden räcker aldrig riktigt till just nu. Men i dag blev det tid över för denna trevliga syssla!

Tiden sen senast har präglats av jobb, dagisinvänjning och familj.

Det har varit fint, mysigt, stressigt och svårt. Svårt främst att lita på att Tuva kommer att ha det bra utan oss hela dagarna-att hon kommer att trivas och skratta och leka lika mycket som hon gör med oss.

Att någon kommer att se henne när hon blir ledsen.

Jag minns bara roliga saker från dagis (förutom när min bästa kompis Frida vann över mig i kampen om Tim. Vi var två-tre tror jag). Dagis var kul! Jag minns vilan från lilla avdelningen med gula Stockholm-stad filtar (hur vi alla låg och glodde på varandra) och hur toaletterna inte hade dörrar utan var som små ogenerade bås. Och hur vi snodde socker och kanel från matförrådet. 

Jag hoppas att Tuva hittar en bästis så småningom som jag gjorde.

Jag hoppas att hon hoppar över sopkoken vi gjorde på gården av tulpanlökar och pölvatten i sandlådehink.

Det var verkligen jätteäckligt.

Det är tidiga mornar för hela familjen nu

Första dagarna på dagis var en resa i snö för Tuva

Trött men glad unge äter mandarin och blåbär hemma efter långa dagar

Skrubbad av grus eftersom hon inte går så väl ute i stora skor

Metafotografering av kusinerna

Kroppen. Den är mycket spännande för henne. Hon trixar och vrider och tittar.
Hon är så fin.