Bloggpaus, men inte paus i livet.
Min dator har ett slött nätverkskort vilket gör att det blir långt mer surfande och skrivande på telefonen. Men nu kan det vara fixat!
Och egentligen har det funnits minimalt med tid över för att skriva.
Jag ska försöka ändra på det nu!
En månad har passerat i ilfart på jobbet, och luras inte av dessa tysta stilleben nedan -runtomkring bilderna pågick galenskapen för fullt.
Yogayama är litet, familjärt, avslappnat och charmerande pseudohippie. Samtidigt är det knökfullt, livligt, småsnobbigt och vidlyftigt. Någonstans där emellan står jag och försöker behålla diskussionen "Arketyper-Ljung bara nosade på isbergstoppen" på en rimlig nivå, samtidigt som jag beslutar om färskostens vara eller icke vara och vad vi ska skicka på catering i morgon. Det är uttröttande, men jag mår bra i själen av alla komplicerade samtalsämnen samtidigt som jag måste vara praktisk och strukturerad under tidspress. Det är lite som att hugga ved. Eller nått.
Det verkar stimulera skilda delar i hjärnan på ett sätt som gör att jag oftast åker hem mycket glad. Trött som f.n. Men glad.
Nu till Tuva!
8 hela månader!
Ongen har börjat krypa! Eller hasa skulle jag nog kalla det eftersom hon verkligen inte lyfter sig upp en centimeter från golvet. Men hon tar sig plötsligen fram genom att med vansinnig kraft stuntkravla mot noga utvalt objekt. Det kan inte var vad som helst, utan ska ha knappar, gärna display och får bäst av allt vara barnförbjudet. Bankdosa, fjärrkontroll, mobiltelefon -allt detta får tummen upp och Lilla Fågelns fullständiga hängivelse. Det verkar som något lossnat och hon förstått att man kan ta sig vart utan mamma och pappa!
Fint är det!
I går var det några centimeter vatten på köksgolvet, en Tuva i mitten med plastbunkar, utvalda frukter (citroner och äpplen. hon gillar citroner) och några skedar här och var medan jag lagade mat barfota.
Bästa leken hittills!
Tuva i korthet just nu:
Hon har ändrat röst till en mörkare stämma,
hon ruskar runt i sina sovvanor på både natten och dagen (mindre),
hon släpper taget om händerna när hon står för att testa balansen,
hon har börjat skratta så hon kiknar (bara pappa P kan locka fram det),
hon förstår att det inte är en annan bebis i spegelbilden (men är likväl djupt förälskad i sin avbild), säger nej mycket klart och tydligt (och ofta),
gillar vissa personer skarpt och visar det tydligt medan andra döms till en skeptisk avdelning,
hon dansar, gungar och svajar till musik men har velande musiksmak,
häver sig upp på saker, för att sen släppa taget och sitta ned igen,
Gosar -det bästa av allt, hon har börjat gosa!
Min dator har ett slött nätverkskort vilket gör att det blir långt mer surfande och skrivande på telefonen. Men nu kan det vara fixat!
Och egentligen har det funnits minimalt med tid över för att skriva.
Jag ska försöka ändra på det nu!
En månad har passerat i ilfart på jobbet, och luras inte av dessa tysta stilleben nedan -runtomkring bilderna pågick galenskapen för fullt.
Yogayama är litet, familjärt, avslappnat och charmerande pseudohippie. Samtidigt är det knökfullt, livligt, småsnobbigt och vidlyftigt. Någonstans där emellan står jag och försöker behålla diskussionen "Arketyper-Ljung bara nosade på isbergstoppen" på en rimlig nivå, samtidigt som jag beslutar om färskostens vara eller icke vara och vad vi ska skicka på catering i morgon. Det är uttröttande, men jag mår bra i själen av alla komplicerade samtalsämnen samtidigt som jag måste vara praktisk och strukturerad under tidspress. Det är lite som att hugga ved. Eller nått.
Det verkar stimulera skilda delar i hjärnan på ett sätt som gör att jag oftast åker hem mycket glad. Trött som f.n. Men glad.
Nu till Tuva!
8 hela månader!
Ongen har börjat krypa! Eller hasa skulle jag nog kalla det eftersom hon verkligen inte lyfter sig upp en centimeter från golvet. Men hon tar sig plötsligen fram genom att med vansinnig kraft stuntkravla mot noga utvalt objekt. Det kan inte var vad som helst, utan ska ha knappar, gärna display och får bäst av allt vara barnförbjudet. Bankdosa, fjärrkontroll, mobiltelefon -allt detta får tummen upp och Lilla Fågelns fullständiga hängivelse. Det verkar som något lossnat och hon förstått att man kan ta sig vart utan mamma och pappa!
Fint är det!
I går var det några centimeter vatten på köksgolvet, en Tuva i mitten med plastbunkar, utvalda frukter (citroner och äpplen. hon gillar citroner) och några skedar här och var medan jag lagade mat barfota.
Bästa leken hittills!
Tuva i korthet just nu:
Hon har ändrat röst till en mörkare stämma,
hon ruskar runt i sina sovvanor på både natten och dagen (mindre),
hon släpper taget om händerna när hon står för att testa balansen,
hon har börjat skratta så hon kiknar (bara pappa P kan locka fram det),
hon förstår att det inte är en annan bebis i spegelbilden (men är likväl djupt förälskad i sin avbild), säger nej mycket klart och tydligt (och ofta),
gillar vissa personer skarpt och visar det tydligt medan andra döms till en skeptisk avdelning,
hon dansar, gungar och svajar till musik men har velande musiksmak,
häver sig upp på saker, för att sen släppa taget och sitta ned igen,
Gosar -det bästa av allt, hon har börjat gosa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar