Vi önskar oss mer tid. Tid till att bara jag och Patrik ska få dricka te, kolla på en hel film och säga mer än åtta fulla meningar till varandra. Tänk, det hade varit som balsam för själen:)
En känsla av dimma -en dimma där pedagogik ska ha förmedlats och föräldrakärlek oavbrutet ska passerat över till en liten hänger alldeles för ofta över oss på kvällen. Vi dricker te och hoppas att de förstått hur mycket vi vill att de ska finnas.
Våra barn, det mest grandiosa och dekadenta vi någonsin kommer att ha lyckats med.
Tuva har svårt att sova sen hon slutat med napp och tvillingarna har tvåmånaders ångestskrik efter 18:00.
Jag och Patrik kysser varandra i köket när vi hinner och säger förlåt för att vi fräste tidigare.
Kärleken är oundvikligen större och svårare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar