De bär mitt barn där borta.
Jag ville ropa Vänta, vänta! Jag är inte färdig än. Kan vi inte göra om? Spola tillbaka, låtsas att det var på låtsas. Det här kan ju inte vara på riktigt?
Det är ju sånt här man bara ser i oerhört sorgliga filmer, som sen tar slut och man tänker "herregud vilken tur att något sådant inte händer".
Jag träffade en klok man som sa att hjärtat åldras hundra år när man får sörja så, men att man blir yngre ju längre tiden går.
Hej då mitt lilla barn, vi ses sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar