Oj vad detta är precis så jag fick det beskrivet när jag just fått reda på att de är två i magen: det är som att ha 10 kg av något (korvlåda?) hängt runt halsen. Eller som att uppriktigt sagt bära på Tuva.
Sätter jag mig på golvet är det nätt och jämt att jag kommer upp:)
Det är nu mindre än två månader kvar och det känns som en total evighet samtidigt som så otroligt nära. Hur ska det gå? Har vi allt vi behöver? Jag förstår nu hur jag fick rådet att ha allt färdigt i ca v 25, för nu är det ett heldagsprojekt att gå ut och handla något. Även om magen är lika stor som i v 40 med en bebis är det lätt dubbelt så tungt. Pust och färdig med klagosången nu.
Den 30:e aug, för några dagar sedan, firade jag och mannen i mitt liv ett helt år som gifta!
Förutom fina ungar är det, att få vara med honom, det bästa beslut jag tagit. Utan honom hade jag inte varit den jag är idag (och jag gillar den personen). Bästa bästa Patrik.
Tuva. Hon är så häftig. Tänk att få vara snart fyra år, och inte vara rädd för att ta sig ann något. Hennes tro på sin egen förmåga överskrider alla naturlagar och hon tycker i princip att hon är coolast i världen. Ja, förutom kanske sina kusiner, en och annan superhjälte eller prinsessa på tv då.
När hon ser sig själv i spegeln ser jag hur bra hon tycker att hon är, häftig och stark, och jag önskar innerligt att hon får behålla den synen hela livet. Tänk vad det hade varit bra.
