Minus måsten

Jag undrar om jag inte haft något att skriva om, om det är därför jag inte bloggat något.

Men det är inte sant, det finns en massa att berätta om men jag har inte haft lust!

Jag tänkte från början att jag bara skulle blogga så länge det kändes kul och inte när det kändes som ett måste.

Jag har tillräckligt med måsten minsann.

Det nya jag har att säga är:

Jag var på Yogahelg på denna fina gård hela helgen. Där på mattan (av ull!) hittade jag en förlåtelse och två viktiga svar som jag tog med mig hem.

Tuva kan förstå mängder mer än jag vågat förstå. I hennes inre ordförråd finns bland annat: hund, katt, boll, napp, byxor, tröja, fågel, bebis, råtta, gris, blåbär, nalle, docka, skor, växt, hus, dörr, bord, stol, fåtölj, bil, spis, gröt, äpple, sked, ljus, halsband, uggla, orm, lampa, nyckel, vatten, bada, sova, gunga, vagn, kanin, tiger, handtag, hiss, knapp och många fler kan hon peka ut tvärsäkert på bilder. Olika bilder.

Och det betyder såklart att hon förstår mycket av vad vi pratar om över hennes huvud.

(just därför pågår nu projekt prata direkt till Tuva om det handlar om henne. Inte helt lätt hela tiden)

Tuva matvägrar vanlig mat.

Gröt går fint, banan är gott och ersättning slukas. Men maten som har gått så bra tidigare är det tvärstopp med.

Därför har vi på inrådan av dietisten som tar hand om mjölkallergin ställt maten framför henne så hon får äta själv. Vilken hejdundrande kladdfest det är! Vi får spola av hela kalaset, unge inräknad, efter ett lättare mål. Men hon verkar lätta lite i vägran och gillar att hålla och tugga själv.

Det är stora grejer i görningen och jag blir nervös bara jag tänker på det.

Men det återkommer jag om senare.

Tuva säger Titta där! ackompanjerat av att peka, femhundramiljoner gånger om dagen.
P är den tåligaste finaste pappan som svarar ärligt och uppriktigt varje gång med en målande beskrivning.
Jag älskar de där två.